En arbetande ensamstående mammas vardag

Vilken lång dag det var idag. Klockan ringde kvart över sex i morse och jag var nästan för trött för att gå upp så jag stannade kvar i sängen en stund. Jag lämnade pojkarna lite tidigare idag för att jag öppnar butiken klockan 10 och får göra det i morgon med. I morgon ska Phini ha skridskor med sig till dagis, det är dags för stjärngruppens skridskoåkning igen. Min mamma ska följa med faktiskt. Egentligen får föräldrarna ta sig in själva till malmö om de vill titta på men fröken erbjöd mamma att åka med i deras buss om det fanns plats. Så kul för Phini, han vill så gärna visa upp sig, och så kul för mamma som såå gärna tittar på. Men fan vad trist det är för mig som missar ALLT med mina barn.. jag missar skridskoåkning, jag missar lucia på dagis och jag missar lussetågen på rådhuset dit alla stjärnorna ska gå… min mamma får ta över den biten och vara med. Och jag känner hur deras barndom glider rakt i genom mina fingrar men vad kan jag göra.. jag måste jobba. Jag måste jobba så mycket jag kan för att sätta tak över huvudet, mat på bordet, kalaset och julen som knackar på inom kort. Och med det sagt var det ett självklart svar jag gav Cindy när hon undrade hur jag kan och vill jobba under julen: ”Så mycket som möjligt” – och hon tog mig på orden såg jag idag när jag kollade mitt shcema. Shit. Jag jobbar mycket under december. Men jag har i alla fall julafton ledigt. Och om jag ska hinna julshoppa har jag enstaka dagar i början på månaden på mig.

Ikväll mötte Lizette upp mig vid ICA och hon hade följe med mi hem. Vi pratade lite om den tatueringen hon planerar att göra och hon ska få följa med mig till MIN tatuerare och planera vidare, nästa gång jag ska dit. Vilket lär dröja längre än jag hade hoppats på med tanke på hur jag jobbar nu. Om hon nu tvunget ska tatuera sig ser jag helst att hon går till Nis och får det ordentligt gjort. Nis har fått öppnat sin studio i Malmö nu – One Floor Down. That’s the place to be, my friends. Han är inte bara snygg, han är duktig också.

Idag mådde jag lite bättre. Och jag ser att det kan ljusna för mig. Jag mådde bra av att få vara med Cindy idag och den kärleksfulla miljö det är på jobb när hon är där och det behöver jag lite extra av nu.

Jag ser även fram emot lördag. Min älskade Lotta fyller 102 år (förlåt Lotta) och vi ska fira henne med sprit, sprit och mer sprit och jag ska festa för första gången på vad som känns som månader. Det ÄR förmodligen månader sen. Jag ser fram emot det i alla fall.

Nu ska jag sova för att jag ska upp tidigt och försöka komma ihåg Phini’s skridskor.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. *yay* Vad roligt med fest!! Hoppas du får skoj! *clap*
    Hoppas din situation på nått sätt kan lösa sig längre fram så att du inte behöver missa dina söners aktiviteter. *trosta* Det kan inte va skoj.
    Men tur att du har din mor i alla fall.
    Kram

  2. Bara jag skriver:

    Wiiiiiiiiii Party *clap*

  3. Emma skriver:

    Jag tycker inte du ska bloggkommentarprylen där uppe i hörnet… Den vill man ju ha direkt så man kan klicka på när man läst färdigt..
    I övrigt är desginen jäkligt snyggt fast lite väl naken runt omkring.

    När det gäller julklappsshopping så följer jag gärna med – du kör och lastar som fasen i bilen. Låter det som en bra plan?
    *kjerlek*

  4. Therese Anerland skriver:

    Låter ju inte kul att du missar allt med pojkarna men samtidigt så har du ju inget annat val.
    *trosta*
    Skönt att du börjar se ett ljus i mörkret.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.