En dödsångest knackar på igen

I ca 2 veckors tid har jag haft mer ont i magen än vanligt. Det kommer värre ”attacker” som oftast håller i sig några timmar och är ganska jävla förlamande, ibland sådär så man ligger i fosterställning och undrar vilket nummer man ringer för ambulans och får en plötslig dödsångest. Magont hör till min vardag så det är inget nytt men när smärtan förvandlas till detta omänskliga så klarar man inte hur mycket som helst.

Med min historik och en jävla massa bukoperationer i bagaget så kan man bara spekulera i vad det kan vara. Den enda fördelen med alla mina magproblem är att jag inte alltför sällan kan diagnosticera mig själv. Jag känner igen smärtorna och kan särskilja de från varandra. Det kan de flesta av oss, (särskilt kvinnor) om man bara är uppmärksam. Menssmärtor, ägglossningssmärtor osv känns inte likadant som ex tarmvred. Det sitter oftast inte på samma ställe. Bråck känns inte likadant som krampande tarmar. Och magsår som börjar blöda känns inte likadant som förstoppning (vilket faktiskt kan göra sanslöst ont).

Eftersom jag vet hur jag förr blivit behandlad av sjukvården så är det dessvärre mitt sista alternativ. Det är alldeles för ofta som människor i min situation (komplikationerna efter gbp) blir feldiagnostiserad och hemskickade utan adekvat undersökning eller vård. Och det är ett sådant slöseri med min tid. Ligga och ha ont gör jag hellre hemma än på en obekväm brits i för många timmar (vilket min trasiga rygg tar skada av dessutom). Så jag härdar ut så gott det går och gör det jag ska – byta blöjor, köra till och från skolan, laga middag osv. Idag börjar dessutom mina 3 äldste i skolan så jag tänker definitivt inte åka nånstans. Jag ska följa med Kaeli in, lite läskigt är det ju. Jag vill se till att de två äldste kommer iväg på sina bussar och jag vill vara hemma när de kommer hem idag. Man har inte tid att vara sjuk när man har en massa annat. Barnen först, eventuella tarmvred eller dödsångest sen.

Så där befinner jag mig. Vart jag landar i detta återstår att se men jag fortsätter att behandla hemma och drömmer om ett varmt bad för mina tarmar och ömma leder och muskler. Vi måste ha ett badkar, jävlar i det!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com