ante omnis mea familia

En läkares ordination vi kunde varit utan.

I veckan som gick upptäckte vi att Meelo var röd i armhålorna. Det började precis så – lite röd. Han hade även nån enstaka liten prick på insidan av ena låret. Vi tänkte att vi håller koll på det där, såklart. För det gör man. Man avvaktar först. Just utslag kan komma och gå lite hursomhelst på småbarn utan att det behöver vara nått speciellt. Detta är inte min första rodeo!

Dagen efter var han mer röd och det började likna eksem-men-ändå-inte och det var mest i armhålor, insida lår, knäveck, armveck och hals som det var rött till varför min första tanke var böjveckseksem. Men för varje dygn hade det spridit sig. Inte länge därefter hade han små, små knottror på magen, ryggen, halsen, armarna, benen. Jag tog massa bilder och kontaktade region Skånes onlinevård som jag blev hänvisad till via vårdcentralens telefonsvarare.

Onlinevård

Jag skickade bilderna och fyllde i alla svaren, sen chattade jag med en sjuksköterska som även kallade på kollegor (bland annat läkare) som tittade på bilderna.

På vårdcentralen

De tyckte att vi skulle söka på vårdcentralen för ett fysiskt besök. Sagt och gjort. Jag ringde vårdcentralen och fick en tid till sköterskan samma dag. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig träffat en sköterska för bedömning som INTE kallat in en läkare. Kanske vore det lila bra att bara få en tid till läkare direkt?

Sköterskan visste inte vad dessa utslagen berodde på så hon kallade på en läkare som kom in och kikade. Läkaren tittade på utslagen, lyssnade på lungorna, tittade i halsen och sa att det kan ju vara scharlakansfeber. Hon tyckte han var röd i halsen. Nej han har inte varit förkyld på sistone, ingen feber – inga andra symptom alls faktiskt förutom utslagen. Sköterskan reagerade med ett ”Jaa, såklart!” som om hon vaknade sig lite för att hon inte tänkte på det. Jag å andra sidan, var tveksam. Nu är inte jag läkare men jag vill våga påstå att jag är familjär med många av de sjukdomar som barn (och även vuxna) kan få. Och just scharlakansfeber har ju faktiskt Phini haft när han var mindre. Symptomen vid scharlakansfeber stämmer inte in på Meelo. Det är ju bara utslag som sagt.

Nåja. De tog ett halsprov på Meelo. Stackars unge – han är ju så känslig i munnen och svalget. Han är fortfarande liten i maten och tycker det är allehanda jobbigt att ha något i munnen överlag (tandborstning är en mardröm!). Men eftersom han inte visste vad de skulle göra så gapade han. Men han lär aldrig gapa hos en läkare fler gånger – det kan jag lova.

Social-media-diagnoser

På social media började redan alla gissningar på diagnoser trilla in efter jag lagt upp bild på Instagram och Facebook. Femte sjukan, böjveckseksem, allergi, skabb, psoriasis, röda hund, mässlingen, scharlakansfeber, tre-dagars-feber, kattallergi, mjölkallergi, nässelfeber, ägg- citrus- tvätt- sköljmedel- gluten- allergier. Soleksem, svinkoppor, seborroisk eksem. Det finns massor att välja på! Alla har vi olika erfarenheter och det är tacksamt att människor vill dela med sig. Men som jag nämnde innan – man får se till hela symptomsbilden innan man funderar på diagnos – folk kan överlag vara lite för snabba.

Diagnos och behandling

Efter en stund kom sköterskan tillbaka och informerade oss om testresultatet som var negativt. Det är alltså inte scharlakansfeber. Det var ju synd, tycker hon, för det hade varit bra med en diagnos så man vet vad det är. Vidare sa hon att läkaren sagt att utslagen kommer försvinna om några dagar och att vi ska smörja in med mjukgörande.

Jag undrar dock hur man kan veta att dessa utslagen kommer försvinna - när man inte ens vet vad det är?

Vi gick in på apoteket och köpte Canoderm. Det är en mjukgörande kräm som dessutom ska förebygga återfall av atopiskt eksem (böjveckseksem) vilket jag tyckte verkade vara en bra salva då många av utslagen påminner om just eksem i sin karaktär.

Helgen gick och utslagen blev inte bättre utan snarare tvärtom. När söndagen kom började hans klåda eskalera från nästan inget till väldigt mycket. Så jag ringde direkt på morgonen till vårdcentralen och fick en tid samma eftermiddag till samma läkare. Jag ville ha bättre medicin.

Vi träffade läkaren och hon tittade igen och hon såg ju själv att det blivit värre. Hon tittade i halsen och sa att det var inte rött [längre]. Vi pratade lite om vad det kunde bero på, eventuell känslighet mot något och det enda jag kan tänka mig är den nya duschcreme jag köpt till pojkarna som jag duschade honom med bara nån dag innan första utslagen. Men i övrigt så kom vi inte fram till något definitivt och att utreda saken vidare tycks inte aktuellt. Jag sa att jag gärna skulle vilja ha en kortisonsalva. Vi har haft en hemma, som vi köpte receptfritt på apoteket som funkade bättre än Canoderm då den inte sved. Den hade en otillräcklig effekt men bättre än canoderm så jag bad om kortisonsalva vilket hon skulle skriva ut. Hon sa att jag kunde smörja in de ställen ”där det är som värst” med kortison [eftersom det är en liten tub] och resten av kroppen med mjukgörande som hon också skrev ut (Glycerol Evolan dvs Miniderm. Hon skrev dessutom även ut Aerius, som är en klådstillande medicin.

Lindriga eksem

När vi sen hämtade ut medicinen så såg jag att hon skrivit ut en kortisonsalva i exakt samma styrka som vi redan haft, dvs den mildaste som finns – som faktiskt dessutom går att köpa receptfritt! Det var lite av en besvikelse måste jag erkänna. Den salvan används till lindriga eksem. Lindriga. LINDRIGA!! Som sagt, jag är inte läkare men jag vill ändå våga påstå att det fins inget LINDRIGT med Meelos utslag! Jag inser att hon, i sin yrkesroll har förmodligen sett värre och att jag, i min mammaroll måhända är partisk och överreagerar men snälla nån. Lindrigt? Lindrigt var det den 15e. Till och med den 17e kan jag sträcka mig till. Men definitivt inte nu. Så hon skrev alltså ut mediciner som vi kan köpa själva receptfritt på apoteket. Vad fan hade vi för jävla nytta av den läkaren? Vi fick INGEN diagnos och INGEN medicin som vi inte kan skaffa själva.. om det är så det är att vara läkare så antar jag att jag också är läkare – för det där kan jag med.

Men jag måste erkänna att jag inte följer läkarens ordination som hon hade tolkat det. Jag smörjer in hela honom (där han har utslag givetvis) med kortison morgon och kväll och med den andra mjukgörande 1-2ggr på dagen. För jag anser att det ”är som värst” på hela kroppen. Så ja jag kommer göra så istället.

Jag vill passa på att tacka alla er som har engagerat sig med råd, tips, och gissningar om vad det kan vara. Tack för er sympati! Jag bjuder på bilder som vi tog när vi väntade på läkaren igår.

Over & out.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

12 tankar om “En läkares ordination vi kunde varit utan.”