En långtråkig kväll kompenseras

I lördags hämtades barnen på morgonen och följde med mina föräldrar för att hälsa på min bror med familj. Med ens kändes hela hemmet tyst och.. ensamt. Det är inget hem utan barnen, de ger liv.
Jag satte mig ner för att jobba men körde fast efter ett tag, sen dog internet hemma hos mig och var nere väldigt länge under helgen. Jag kilade ner till ICA och handlade lite och hem för att faktiskt ta det lugnt. Jag visste att jag skulle ha besök på kvällen och tänkte lägga mig i soffan och dåsa till för att samla lite energi, jag hade ju inte sovit gott natten innan. Just som jag somnade in ringde telefonen och mitt i sömnförvirring klickade jag bort samtalet av misstag. Så jag skickade ett sms till Björn och sa åt honom att ringa igen. Han var sugen på kaffe och uttråkad. Han blir lätt uttråkad, det finns för mycket han vill göra på en & samma gång.

Björn kom över och vi satte oss i sofforna med kaffe och pratade om allt. Jag önskar att det fanns fler killar som Björn – som är LÄTT att prata med, som man kan prata med om ALLT och där man egentligen aldrig behöver undra var han står. Han är exakt (om inte värre) lika ärlig, rakfram & burdus som jag. Han är enormt principfast och med väldigt god moral. När han gör någonting så gör han det rätt. Jag förundras över hans intelligens och hur mycket ”common sense” han har. Vi kan argumentera, diskutera, analysera och reflektera över saker och ting. Det är väldigt mycket ge & ta i våra samtal. Han är den typ av killkompis som jag skulle vilja kalla ’brorsan’. Han är en enormt bra förebild för mina barn likaså.

Och med det sagt vill jag påpeka ribban han satte för kvällen. Nu hade jag alltså suttit i några timmar och haft trevliga, inspirerande och upplyftande konversationer med en man. Jag påstår inte att jag är ett geni, men jag är inte IQbefriad iheller. Jag är faktiskt – tro’t eller ej – ganska smart. Och jag uppskattar vuxna, intelligenta samtal med människor. Jag tycker om att lära mig saker om andra, jag tycker om att prata och lyssna. Jag ställer lika gärna frågor som jag ger mina öppna svar och skäms inte för att säga ”Jag förstår inte vad du menar?”. Björn tillgodoser varje konversation med råge. Alltid. Så ribban sattes faktiskt väldigt högt..

När kvällen kom och min gäst kom var det lite förberett med kex & ost till god dricka. Lägenheten pryddes av levande ljus. Mys galore. Han hade sin underbart lekfulla hund med sig som för övrigt påminde mig om varför jag själv inte har hund. Jag är nog egentligen mer utav en kattmänniska. Katter är intelligenta och självsäkra, ungefär som mig. Hundar är korkade och lättlurade, ungefär som MÄN. Men jag tycker om hundar, missförstå mig inte, helst om de är tränade, lugna och kan sin lydnad.
Vi satte oss i soffan och fikade och gjorde ansats till konversation men i ärlighetens namn var det svårt. Man fick inte många ord ur honom. När man tittade på honom var det mest stirrande ögon, hånflin och frasen han mest använde var ”vet inte”. I efterhand verkar det som om hela jag skrämmer honom – så sett att han inte vågade säga mycket för att han var rädd att få en vass kommentar tillbaka. Om han inte testat, hur kan han veta..? Min burdusa ärlighet kan misstolkas som oförskämdhet. Men allt handlar om hur man ser det. Och hur man tar det. Och det är inte alla som klarar av mig. Han är en utav dem.
Det är nog ganska uppenbart att min kväll var tråkig men det känns bra att det blev av ändå. Nu slipper han undra, nu slipper jag undra och jag har i alla fall infriat mitt löfte. Alla går vi på en nit ibland. Jag har gått på några. Jag är egentligen inte besviken över kvällen, utan glad att jag nu vet bättre, jag gav det en chans i alla fall. Tack för kvällen ändå, killen previously known as PP.

Jag tänker fortfarande inte leta efter någon men kommer hålla ögonen öppna för honom med ”DET” – det där lilla extra. Han som man kan prata med natten igenom utan en sekunds uttråkande. Han som man har någonting gemensamt med, han som uppskattar att jag tänt ljus för hans skull, att jag klätt mig fint & sminkat mig fint för hans skull, han som ger mig komplimanger, han som får mig att skratta. Han som väcker mig på morgonen med en öm puss på pannan med en kopp kaffe åt mig. Det är grejor det!

Så när morgonen kom och jag var klädd för jobb var det inga svåra farväl. En kram & en puss & ett ”vi hörs”. In på jobb och dagen var längre än någonsin. Det är lönehelg, var fan är min fullbokade söndag?

Jag fick skjuts hem och gick direkt upp till mamma, överlämnade en present till henne *kärlek* och sen satte vi oss för att äta middag innan jag plockade med mig mina barn hem. Phini har haft feber sedan igår kväll och jag har varit lite orolig för honom. Varje gång Phini får feber blir jag extra nervös sedan den gången han feberkramapade och jag håller hårt i Stesoliden i kylskåpet – Just in case. Jag frågade mamma om han hade haft feber idag och ja det hade han. Hon hade tagit tempen på honom vid lunchtid och han hade haft feber men hon gav honom ingen alvedon för att han inte ville ha.
Inte ville.. Inte ville HA?! INTE VILLE HA?! OCH?! Jag ser inte problemet. Han vill inte ha – och? Han har feber och han är 4 år gammal och knappast i position att avgöra huruvida han ska ha medicin eller ej. Jag blev irriterad på mamma och underströk hur viktigt det är att ge honom alvedon när han har feber. Jag påminde henne om feberkramperna, stesoliden och illfart till akuten.

Jag tror att mamma är konflikträdd, inget annat. Hon älskar barnen mer än livet själv och skulle aldrig medvetet skada dem. Hon bejakar mest barnen – de får allt de vill och hon tror att hon oftast gör de tjänster men i vissa fall gör hon dem en jätte björntjänst.
Jag vill itne se det upprepas.
Jag tog striden med detsamma. Mot hans vilja tog jag tempen och mot hans vilja med fight gav jag honom alvedon och lät honom bli as förbannad på mig. Så länge min son lever kan han vara hur arg på mig som helst. See if I give a rats ass.

Hemma var barnen livliga och glada. Vi skojade, fajtades och hade kul. Charlotte kom Över med Pez till barnen och choklad till mig och gosade med pojkarna. Efter att pojkarna var nattade fikade vi ost & kex från gårdagen och vi satt i köket och pratade en stund. Charlotte är fin som fan. Hon är så fin mot barnen med och det värmde mitt hjärta när Phini, i väntan på att Falått skulle komma vänder sig mot mig och säger ”Mamma.. jag älskar Charlotte” vilket han faktiskt sa till henne själv sen när hon kom.

Klockan är egentligen inte mycket men jag är ovanligt trött. Phini sover sött i i min säng bakom mig då han hostat så hemskt att han hostat ner sin egen säng med slem. Så det var en briljant ursäkt att erbjuda honom att gosa med mamma.  Män i all ära, men det slår inte gos med barnen. Och att få hålla om min son, pussa honom på pannan kompenserar för kvällen innan då jag inte bara gäspade utav utmattning utan även uttråkning.

I morgon får barnen vara hemma – Feberfria dagen. Tisdag får barnen vara hemma. Deras tider på dagis gör det mindre lönt att lämna dem då de bägge två har tid på BVC klockan 11. Onsdag är dagisdag för barnen igen.

Så där har ni det. Helgen som gick.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

7 tankar om “En långtråkig kväll kompenseras”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com