En överdos av kusinvitamin

Jag har, av någon anledning, varit enormt trött de sista kvällarna. Förmodligen är det min kropp som signalerar att den behöver lite extra järn.
Kvällarna har varit lugna och jag har somnat tidigt, alldeles utmattad.
Ögat känns bättre. Återstoden är en väldigt liten svullnad och blåtiran börjar nu bli lättare att täcka med min glamorösa foundation. Jag har en liten knuta på övre ögonlock som jag hoppas ska ge med sig likaså.

Min stackars pappa trillade på jobb förra veckan men tänkte inte mer på det tills han började få ont i ryggen och sökte vård på akuten i Lund – som skickade hem honom redan i receptionen och bad honom återkomma mot eftermiddag/kväll. Är det så det går till nu för tiden? Pappa återvände och efter röngten visade det sig att han har fått en spricka på ett revbenet. Han blev sjukskriven tills på torsdag och ska ta de smärtstillande som han redan har hemma. Jag tycker det låter lite fattigt att han bara blev sjukskriven tills på torsdag. Tilläggas bör att pappa är 60 år gammal med diabetes. har inte läkare sådant i åtanke. Pappa har inte samma förutsättningar att läka som exempelvis jag har, som bara är 28. Just my thought..

Ni minns att min kusin L hittade mig & skrev till mig? Naturligtvis blev jag nyfiken hur hon hittade mig. Utdrag från MSN konversation:

(10:31) missmaddis: Vad kul att du hittade mig.
Hur kom du över min sida?
(10:33) L: Snurrade runt lite på lunar
(10:34) L: Läste lite sen på missmaddis.com och gogglade vilket jag tycker e kul så hittade jag det där om släktforskningen
(10:35) missmaddis: var hittade du det? Jag kan inte minnas det själv nämligen
(10:37) L: http://missmaddis.blogg.se/1185310055_slkr.html
(10:37) L: Ganska kul att läsa det
(10:38) missmaddis: AHA
(10:38) L:men höll ju på tt trilla av stolen
(10:38) missmaddis: Nu minns jag haha
hahahaha kan tänka mig det

Och vet ni vad… Plötsligt, häromkvällen, skrev en kille till mig på MSN. J kallar vi honom. Ni vet alla hur less jag är på killar som bara addar mig från ingenstans. Jag har bloggat om det förr och visar er hur bitchig jag kan vara (se här).
Såhär började min konversation med J:

(21:48) J***: hej
(21:49) missmaddis: refresh my memory
(21:52) J***: J***?
(21:52) missmaddis: Jag är läskunnig
(21:53) J***: du är väl madde h***?
haha jo
(21:53) missmaddis: Nej
 (21:53) J***: nehe
har du hettat det innan=?
(21:53) missmaddis: Ja
(21:53) J***: J*** h***?
(21:53) missmaddis: fär väldigt länge sedan
(21:53) missmaddis: J*** H***?
Skojar du med mig?!
(21:54) J***: nehe… jag som trodde att du kanske skulle komma ihåg mig
nej?
(21:54) missmaddis: kanske skulel komma ihåg?
Hur skulle jag kunna glömma?!
(21:54) J***: J*** h***. son till K*** h***. din farbror
(21:54) missmaddis: no shit sherlock
lol
(21:54) J***: haha :D
surprise!
(21:54) missmaddis: oh gud
jag öh..
(21:55) J***: är chockad?
(21:55) missmaddis: tappa talförmågan (skrivförmågan)
ja ENORMT
hur i hela friden fick du tag på min msn?!
(21:56) J***: sökta på mitt efternamn och hittade din blogg. kan ju inte finns så jätte många som heter madeleine h***? stavas ditt namn så?

Snacka om att jag tappade hakan. J minns jag VÄLDIGT väl. Han var den kusin (samma sida av släkten som tjejen ovan och därmed är de även kusiner med varandra) som  jag umgicks mest med och längst. L har jag inte träffat/hört av på ca 20 år, när vi lekte ute hos vår farmor i Lille Lomma, vid husvagnen.
J har jag inte träffat/hört av på ca 13,14 år eller nått. Och vilket sammanträffande, att de bägge två, från ingenstans, hittar mig huxflux någorlunda samtidigt och tar kontakt med mig. De har inte träffat/hört av varandra iheller på minst lika lång tid.
Jag vet att det kanske är fult att säga så men J var nog min favoritkusin. Kanhända att det var för att jag fick närmre och bättre kontakt med honom eftersom vi umgicks mer. Jag minns att jag fick passa honom en gång och det gjorde att jag helt plötsligt kände mig vuxen. Jag minns att jag blev avunsjuk som fan när hans föräldrar lät honom ha två pålägg på sin macka – både ost OCH skinka. I min familj fick man bara välja ett pålägg. Men jag älskade min kusin J ändå!

Och här kommer grejen när man får kontakt igen efter så många år.
Man blir medveten om hur snabbt tiden går – jag minns dem som de såg ut och var då. L & jag är nästan lika gamla, jag minns henne som en glad liten 8 åring. Idag är hon mamma. Det är jag med.
J minns jag som en liten, otroligt söt pojke som alltid var lugn och väluppfostrad. Han kan inte ha varit mer än omkring 5 år gammal då. Jag avgudade ungen..!! Så ja, jag tappade hakan när han berättar att han är 18 fyllda. Man tänker inte på sånt.
Och när man pratar vidare känner man sig helt plötsligt lite gammal. Jag är snart 29 och har två barn. Brorsan blir 32 – wtf..!

Det är enormt synd att man växer upp utan varandra. Tyvärr är det så, har jag märkt mer än en gång, att när vuxna inte kommer överens eller grälar med varandra så är det ALLTID barnen som kommer emellan. Jag kan inte minnas att någon frågade mig om jag ville sluta träffa mina kusiner..? För tänk vilken nytta man kan ha av varandra när man växer upp? Desto fler människor – även släkt & familj, som man har i sitt liv när man växer upp, desto bättre. Barn och ungdomar behöver ett uttökat nätverk att förlita sig på och just familj och släkten ger oss en del av vår identitet.
Det är många sådana tankar som gjorde att jag tog valet att gräva ner allt groll med min brorsa när han blir pappa – för min brorsons skull och för mina barns skull. Jag vill att Anton (brorsans pojke) ska växa upp med hela familjen och släkten och veta att han har en faster han kan förlita sig på, som älskar honom och att han har kusiner som finns i hans liv med. Jag tycker det är viktigt.
Tyvärr får barn aldrig så många alternativ. Barnen får sällan vara med och avgöra var man ska bo eller vad som ska hända. De får bara hänga på.

Om jag hade fått välja så hade jag växt upp med mina kusiner men i brist på det så njuter jag av kontakten vi har fått igen och ämnar bibehålla det och hoppas vi kan få en bra kontakt med varandra.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 tankar om “En överdos av kusinvitamin”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com