En riktig kvinna reder sig själv!

Ibland är det så att barnen behöver lite ”one on one” tid med sin mamma. Särskilt som det ser ut som det gör med boetie, som ni känner till. Så det var planerat att Phini skulle övernatta hos mormor & morfar inatt. Inte bara för att det var ”hans tur” eftersom Laaiti fick sova där själv för någon helg sedan utan även för att Laaiti kan behöva ett tag med mammas odelade uppmärksamhet.

Jag hade bett mina föräldrar se efter pojkarna ett tag igår då jag hade lite att pyssla med här hemma. Då mina föräldrar hade planerat en mindre resa bestämde de sig för att helt enkelt ta med sig barnen. De tog bussen in till Lund och barnen åkte karuseller, käkade på Donkan och lekte i lekrummet där. De kom hem med godis och leksaker som vanligt och de hade haft jättekul.
Under tiden som de varit på utflykt hade jag haft fullt upp här hemma. jag hade storstäd inbokat och när jag säger STOR städa så menar jag verkligen det.

Jag har haft en otymplig byrå ståendes i hallen i väntan på en bilburen vän att hjälpa mig forsla iväg skiten då det varit alldeles för tungt för mig att kunna bära själv. I hallen har jag även haft en gungstol parkerat temporärt – temporärt som blivit alldeles för länge. Barnens bord & stolar som Phini misshandlade till brutal död (se här) har även stått i hallen. Saker som det får man inte kasta i sophusen utan ska kastas i ”Gula Huset” som har väldigt begränsade öppettider. 2 timmar på lördagar och varannan torsdag. Men när jag höll på att plocka undan igår och tittade på klockan insåg jag att jag faktiskt hade tid att springa bort till Gula Huset med i alla fall barnens bord & stolar. Så jag sparkade skiten i småbitar (även bra utagerande för dämpade aggressioner) och packade ihop det så att jag lättare kunde bära bort det. Väl framme stod områdesgubbarna där och drack kaffe och ljög om grannfrun sådär som bara gamla gubbar kan. Jag såg en kärra stå utanför och tänkte att jag kanske kunde försöka få ner byrån ändå.. om inget annat skulle jag säkert kunna bära gungstolen. Jag frågade om det fanns någon kärra till låns och fick till svar att jag kunde få låna den snabbt om jag skyndade mig lite så att han kunde ta den med sig igen.

KvastJag tog med kärran hem och sprang upp i lägenheten. Plockade ut de stora otympliga lådorna ur byrån och sprang ner med dem innan jag gick upp och tog ett försök till ”Jag-är-stark-som-Hulken-och-jag-behöver-fantamig-ingen-jävla-karl”. Jag tog tag i byrån och kände hur mina armar protesterade. Det var med mycket möda och ett helt paket jävlar anamma som jag faktiskt fick ner byrån för den första trappan där jag tänkte för mig själv ”Va fan har jag gett mig in på, detta klarar för fan inte jag.. får knacka på hos grannen eller nått..” Men jag tog ett djupt andetag och lyfte upp byrån igen och bar ner den för de andra två trapporna. Med väldigt mycket möda och besvär. Väl nere fick jag springa upp sista vändan och bära ner den otympliga gungstolen som faktiskt var lättare att bära. Sen fick jag kastat allt, som jag var säker på att jag hade behövt en stark manlig vän att hjälpa mig med. Fuck MÄN, jag är ensamstående tvåbarnsmamma! Jag klarar ALLT! Undrar om jag fixar att bära ner tvättmaskinen med, när det är dags att byta ut den? Och väl på ämnet vill jag tillägga att mitt ex hade problem med sådana saker. När jag gjorde ”karlgöra”. När han en gång kom in på toaletten och såg mig med handskar och handfatets alla delar på golvet, rensandes rör undrade han vad fan jag skulle med honom till när jag ändå gör allting själv. Men min pappa uppfostrade mig så – ”Har du läst boken?” varvid jag naturligtvis frågade vilken bok? – ”GÖR-DET-SJÄLV!”. Vill man ha nånting gjort.. gör det själv.

Lägenheten blev genast mycket fräschare, till synes renare och större när dessa möbler var undanröjda. Jag blev sporrad att städa lite till och kände mig stolt över mig själv.
Efter ett tag kom barnen hem men Phini följde med mormor och morfar hem igen som planerat. Laaiti och jag hade en lugn och alldeles mysig eftermiddag/kväll/natt.
Han somnade inte förrän 23 på kvällen, i soffan bredvid mig. Efter nån timme vaknade han och jag nattade honom i sängen innan jag tog en vända med Babbi i telefon. Det har blivit lite av rutin/vana att prata med Babbi innan jag går & lägger mig men igårkväll var det ett väldigt långt samtal på nästan två timmar. Och med tanke på att hon  pratar i telefon utomhus (hon sitter på sin öppna balkong och röker när hon pratar i telefon) så kan jag just föreställa mig hur långa dessa två timmar kändes. Men det var ett givande samtal, för oss bägge två. ”Vad fan kan man ha att prata om i TVÅ TIMMAR” är det några som undrar och det, mina vänner – ska jag tala om.

Piercing/Best friendsNär man har den öppna relation som jag & Babbi har så har man faktiskt allt att prata om. Jag vet att jag kan säga vad som helst till henne och jag vet att hon lyssnar. Jag kan prata om mitt jobb, mina barn, mina andra vänner, mina intressen och till och med förklara för henne hur jag bredde knäckebröd till pojkarna på morgonen – för att hon lyssnar. Jag kan berätta om min sorg, min lycka och hycklande svek – för att hon lyssnar. Likaså vet hon (hoppas jag) att hon kan berätta ALLT för mig. Det stannar hos mig tills dagen jag tar mitt sista andetag oavsett vad som kommer hände henne och mig emellan. Och när man inte har begränsat sin vänskap utan är 100% öppna och ärliga så blir det mycket lättare att prata.
Det betyder inte att vi alltid kommer överens. Men vi kommer åtminstone överens om att vi inte är överens.
Vi har faktiskt lätt för att acceptera att vi inte alltid tycker likadant men att det är okej. Hon tycker ibland att jag gör fel och jag är tacksam att hon säger det til mig. Man kan inte gå omkring och vara irriterade på vänner utan att säga någonting, det är att döma en vänskap till döden.
Ibland tycker jag att hon är korkad men jag säger det till henne – vi pratar om det – sen är det överstökat. Jag lyssnar gärna på henne, trots att hon kanske inte alltid håller med och vice versa. Om man alltid tyckt likadant kan jag tycka att det blir tråkigt till slut.

Sen är det ju så att det ska mycket till för att jag ska ”ta åt mig”. Vad jag gör/inte gör, säger/inte säger är jag mycket medveten om och därmed även medveten om att alla inte alltid håller med mig men det är okey, jag bryr mig inte. Jag kör mitt race – och detta vet Babbi med.
Jag är en väldigt okomplicerad vän att ha. Man behöver aldrig ifrågasätta mig eller undra var jag står – det vet man redan. Om jag är besviken eller ledsen på någon av mina vänner säger jag det till dem, sen löser vi det. Jag är inte långsint alls (men det är du, Babbi!) och har ganska lätt för att lägga ”småsaker” bakom mig. Jag tar inte åt mig lätt, jag retar mig inte heller lätt på saker och ting. Jag tror det beror på att jag varit med om sådana extrema saker att det ska något rejält till för att jag ska reagera negativt.

Och med det sagt röstar ni på mig.

Du gillar kanske också...

13 svar

  1. malle skriver:

    Jag avundas dej som har en vän som lyssnar! Har aldrig haft nån som förstår mej. Haha, usch så patetisk man låter..men så är de. Ta hand om varandra! :)

  2. Ninna skriver:

    Underbart med med en sådan vän, dom är guld värda :-D

  3. Jana skriver:

    Jag har alltid velat klara av allt själv. Kunna fixa felen på datorn, rensa avlopp et cetera. Vill inte vara beroende av någon karl!

    Din och Babbis relation verkar vara som min och min bästa vän. Trots att vi bor 10 minuter från varandra pratar vi i telefon nästan varje kväll – minst en timma varje gång. Vi kan verkligen prata om allt och min sambo undrar fortfarande hur tusan vi kan ha så mycket att babbla om varenda gång! : )

  4. Teres/Bidosa skriver:

    Klart du kan själv!!! Bra med boktipset där, tänker jag använda till mina barn! :)

    Skönt med vänner som man kan säga vad man vill till å som säger vad de vill till dig… En sån vän har jag med!! Sånna vänner ska man ta hand om!!!

  5. Anna skriver:

    haha kan verkligen se mig dig framför mig med den där jävla byrån.. :) Men verkligen jätte duktigt gjort av dig.. :) Och när det gäller vänner så håller jag med dig.Man ska inte tycka lika om ALLT

  6. alma skriver:

    Wow! undrar vad som händer när du väl blir pissed! ;)

  7. GirlGoesMom skriver:

    All credd till ensamstående småbarnsmorsor! Har många gånger den senaste tiden undrat hur jag någonsin skulle klara att ensam och jag måste säga… Superpower! You go girl!

  8. TuffLoysan skriver:

    Tror inte du bör ha några problem med att få ner tvättmaskinen när det är dags =) Bara du har en säckkärra, och se till att göra det på sommaren =) Hjälpte en vänn flytta för ett tag sedan, och det gick fint med tvättmaskinen. Förutom att det var snorhalt ute.

  9. Carita skriver:

    Tycker det var duktigt av dig som städade och bar ner allt till soporna! Starkt att vara 2barnsmorsa! Du låter som en väldigt bra vän!

  10. GirlGoesMom skriver:

    Läste detta igen och tog mig lite mer tid denna gången. Trodde aldig jag skulle säga det med dim exman hade ju rätt?!!! VAD SKULLE DU MED HONOM TILL!? *flina*

  11. Maria Malmgren skriver:

    heej gumman.. starkt jobbat.. jo men så är det … man kan mer än vad man tror .. jag är som du där.. jag gör allt själv.. är teknikern i familjen.. drar sladdar och kopplar runt mm om man har en man endast för den anledningen så är det fel anledning haha… joo skickade ett mail .. men ej fått svar så jag frågar här .. är direktlänkning av din banner tillåten?

    kram Maria

  12. Maria Malmgren skriver:

    glömde skriva att .. din relation som du har med babbi är relationen jag har med min man… han är min bästa vän.. vi pratar om ALLT , finns där för varandra på alla plan.. vi kanske inte alltid är överens men då får man helt enkelt ha överseende med att andra tycker olika.. vi är verkligen varandras motsatser.. .. men kärleken är så mkt starkare..;)10 år nästa år..

    kramar Maria

  13. TinTin skriver:

    Jag har, som så många andra, en bästa vän. Just nu är jag besviken på henne, för hon vill inte ta itu med vårat tjafs…
    Jag sa till henne vad jag tyckte, sa att jag tycker att det är JÄTEFEL det hon gör, och eftersom det gällde djur, å inte bara åsikter, så tyckte jag det var extra viktigt att ta upp det.
    Men nu har hon inte svarat på mitt mail, jag skrev tillbaka och frågade varför hon inte svarat.
    Fick då tillbaka att hon inte orkar just nu, för det är så mycket annat runt om henne…
    Men ändå kan hon göra massa andra saker runtomkring…
    Det känns som att hon vill kasta bort våran vänskap bara pga att jag sa vad jag tyckte.
    Hon och jag har alltid varit på det klara med att vi säger vad vi tycker och tänker.
    För det är viktigt att vara ärlig, istället för att lägga det i ryggsäcken, och bara låta det gro… Men nu vet jag inte… *jobbigt*
    Önskar jag kunde vara 100% säker på att den andre alltid kan ta att jag är ärlig…
    Men, kan de inte ta det, så kanske de inte ska vara vän med mig..
    Jag tror på att man alltid ska vara ärlig, och om man tycker att någon gör fel, så ska man upplysa dem om det. Inte för att de SKA/MÅSTE ändra på sig, men för att de ska veta att man tycker att de gör fel, och låta dem veta att det kanske finns ett annat sätt att göra det på…. … … …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com