En utomståendes uppfattning om min familj

För några dagar sen kom min vän Emma och hennes man Richard och hälsade på med sin husvagn, de var på väg till en camping vid Gekås och stannade till hos oss en natt. Det är inte förvånande att Emma dyker upp oväntat men så enormt välkommet.

Hennes man har jag aldrig umgåtts med egentligen även om vi känner varandra ganska ytligt. Vi lärde känna varandra när vi bägge jobbade i langningsgruppen på Sommarrocken i Svedala, och vi har gemensamma vänner. Att han och Emma skulle finna varandra var däremot mer förvånande. Att de dök upp så här gav oss en chans att lära känna Richard lite närmre. Han och Emma var de som hjälpte oss att flytta.

Richard gav oss så enormt många komplimanger för vår familj, hur fin den är och inte det kaos han hade föreställt sig när en har 6 barn. Han såg barnen hjälpa varandra, vara självständiga och fixa grejor åt sig själva, be om ursäkt på eget initiativ, pussa och kramas ständigt med någon och vara generös med ”Jag älskar dig”. Å andra sidan såg de även bråk och tjafs mellan syskonen (konstigt vore annars) men det tycktes långt ifrån ens uppmärksammat.

Det kändes så enormt förvånande men underbart att få komplimanger för mina barn och min familj i helhet för en gångs skull istället för att kallas white trash (av folk som inte känner oss) och få höra att det finns människor som anser att jag inte borde få ha barn överhuvudtaget (som inte träffat mig eller min familj). Det blir lättare att ta seriöst när en människas uppfattning om min familj ges efter de faktiskt lärt känna oss och dessutom observerat en helt vanlig dag. Kanske borde alla människor göra så innan de är berättigade en åsikt?

Rickard upplevde det som att vi är en väldigt sammansvetsad familj och det verkar som att trots denna brutala ärlighet, rakframhet, tuffa jargongen så syns ändå en uppenbar kärlek.

Och det är just den kärleken i min familj som människor ser när de känner oss. När de verkligen ser hur vi är och inte hänger upp sig på fel detaljer som ex vad jag kan eller inte kan ha skrivit i blogg- och facebookinlägg, min stundtals bisarra humor, min tuffa yta osv. Jag erkänner min naivitet- jag trodde faktiskt att det var uppenbart och att det alltid har framgått tydligt men jag har haft fel. Raka motsatsen tycks vara en uppfattning om mig.

Men detta bevisar bara att man kan inte bilda sig en egen genuin uppfattning eller åsikt om saker och ting såvida man inte sett, hört, upplevt själv. Det kanske kan vara bra för somliga att lägga på minnet tills nästa gång de får för sig att yttra sig om sådant de inte känner till. I synnerhet då man har fel.

Lämna ett svar till Madeleine Ekenstéen Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “En utomståendes uppfattning om min familj”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com