ante omnis mea familia

Ett ord – en motsatt aktion (upp till bevis)

Somliga människor gör en sak – men säger en annan.
En del människor utger sig för att vara någon annan men jag undrar hur länge det brukar hålla i sig. Är det inte bättre att vara den man är och låta människor få bestämma om de trivs med det och accepterar det än att inget veta och egentligen inte tycka om någon för den man är utan den man utger sig för att vara men egentligen inte är.- Är man ens omtyckt då?
Fan, det blev rörigt. Hänger du med på vad jag menar?

Jag har träffat sådana människor. De är som du och jag – vanliga. Vanliga med vanliga liv. De behöver inte utmärka sig. Det äör först när man blir insläppt i denna människas liv som man inser efter ett tag, att det de säger – deras ord – klär inte deras aktioner.
De säger en sak men gör någonting annat.

Som ja.. pfft.. ett exempel från ingenstans: En exmake som hatar sin exfru, och säger att han inte vill veta något om henne, att han skiter i henne.. men håller koll på henne & spionerar.
Ett ord – en motsatt aktion. Vad är sanningen i det fallet då
– är det som hans ord säger att han skiter i henne? (Då borde han sluta kolla upp henne?)
– eller är de som hans aktioner säger, att han bryr sig? (Då borde han säga det)

Mina barns pappa är faktiskt sådan. Väldigt mycket. Han stoltserar med den enorma kärlek han hyser för barnen, men han har inte ringt de på… flera månader. Han har inte hälsat på dem iheller. Han har itne ens gjort en ansats – ett försök. Men han säger att han bryr sig (ord) men han gör inget åt det (aktion). Upp till bevis. Och nej, det är inte jag som ska bevisas, det är barnen.
Han borde visat med aktion, att han  bryr sig och vill ha dem i sitt liv.
Knacka på vår dörr – han vet var vi bor. Om vi inte öpnnar, kom tillbaka tills dess vi gör det. 
Ring – han kan mitt telefonnummer. Om jag inte svarar – ring igen och igen ioch igen tills jag gör det.
Han kunde ringt dagis och frågat hur det går med barnen, bett om ett extra utvecklingssamtal. Hållt sig uppdaterad – om han nu har det intresset som han säger? Men han gör ingenting. Han backar inte upp sina ord. Och om han hade gjort ovanstående så hade jag inte kunnat säga till barnen att deras pappa inte brydde sig. För det hade jag vetat att han gjorde. Men nu är det inte så – Han gav upp.

Känns det som om jag ÄLTAR hela denna historien med barnens pappa..? Måhända. I’ll be the first to admit it – Vi har barn tillsammans. Jag ser honom varje dag, i min barns ögon. Jag påminns om honom varje dag, i varje gråt efter pappa.

”Every time I open my mouth I am making a choice: Will I use my power of speech to heal, or will I use my words to hurt?”

”How many of us have had our futures affected by people who did not think before they spoke?”  

För övrigt uppdaterade jag hemliga bloggen en gång till ikväll.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 tankar om “Ett ord – en motsatt aktion (upp till bevis)”