Ett passande regn

Jag antar att min kropp behövde mer sömn än vad jag trodde. Torsdagkväll gock jag och la mig ganska tidigt, alldeles övertrött. Och när jag vaknade av pojkarna busande i sängen på fredagsmorgon tittade jag p klockan och sg att jag sovit för länge, fram till kvart i sju. Så jag gick upp och gjorde som jag brukar alla morgnar och just som jag fönade håret kikade jag på klockan igen och såg att den var fem i åtta. Shit, jag måste ha sett fel innan. Ni kan tro det blev stressigt. För första gången.. förmodligen ever, kom barnen för sent. Laaiti satte sig vid frukostbordet på dagis vid tjugo över åtta och Phini var i skolan fem över halv nio.
– Phini, när man kommer för sent får man säga “förlåt för att jag är sen” informerade jag pojken på väg till skolan.
– Men mamma, det är inte MITT fel att jag är sen, det är ditt! svarade han mig och han hade ju en poäng där.

En stund efter att jag var hemma från skolan, kom en av (eller egentligen den enda) mina närmsta och bästa killkompisar hit. Jag skulle nästan vilja påstå att han är som den bror jag aldrig haft. Inte för att jag egentligen pratar ofta med Björn men jag vet var jag har honom, alltid. Han ställer upp om jag behöver, alltid. Och han är så förbannat intelligent och förstående och jag tycker om att prata med honom. Han kom hit för att lyssna sakligt och ge sitt stöd. Utan att ta parti eller döma. Utan så många åsikter utan lyssnade mest och gav mig lite styrka. Han är en sån jävla bra kille och jag önskar det fanns fler av honom i världen, för då vore denna världen fan så mycket bättre.

Det gör mig inget bättre av att sitta hemma och tycka synd om mig själv. Så när Cindy frågade mig om jag var ville jobba var svaret givet. Jag visste inte hur det skulle bli men jag visste att jag helst inte sitter hemma och gräver ner mig själv. Så jag gick till jobb som vanligt igår, på en lönefredag. Och jag hade tur att där var mycket att göra. Jag föredrar när vi har mycket att göra på jobb och i synnerhet när jag mår dåligt så att jag kan koppla bort det som händer inom mig oc fokusera på det som händer runt omkring istället. Ja har tur som har kollegor som bryr sig om mig, även om Cindy redan hade sagt till de i förväg att jag inte skulle vilja prata om det och vi kör på som vanligt. Men jag kände av deras sympati ändå såklart. Kramarna var varmare och längre och tröstande ord och choklad.
Jag klarade av dagen med leende och hade hjälp av trevliga kollegor och roliga kunder. Det underlättade. Lasse körde mig hem och ensamheten slog till. Pojkarna kom hem och lekte inne på sitt rum och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Min telefon gick varm med sms fram och tillbaka till olika, såpass att jag, som ändå är en van smsare, fick ont i händerna. Jag smsade lite med Martin med, om pappersarbete och grejor och jag “gav tillbaka” hans facebook och mail som jag hållt som gisslan. Jag hae ju ingen nytta av det där. Och jag orkar inte hålla på att tjafsa. Han verkar inte vara arg på mig (vilket jag hade varit) för vad jag skrev på hans facebook, däremot verkar han arg på alla som kommenterat.  Jag vet inte var han är nånstans men jag vet att han inte mår bra. Han skrev och undrade om han ska följa med nästa fredag på inskrivningen på MVC. Jag trodde inte han skulle komma ihåg det eftersom jag bara nämnt det. När vi har smsat om bebisen har han sagt att oavsett vad jag bestämmer mig för så stöttar han mig och det är mitt beslut. Han vill vi ska ha kontakt, bebis eller ej. Vara vänner i alla fall. Och när jag skrev till honom, det som mina närmsta egentligen redan visste från början, att jag vill behålla bebisen, så sa Martin att han vill finnas med hela vägen. Och ja, det låter ju bra. Han säger att han fortfarande vill ordna upp sitt liv för att han har barn på väg och det låter så fint men jag har ändå svårt att tro det och lita på det. Upp till bevis.. Annars får Lotta ta på sig den där strap-on hon lovade.

Idag regnar det. Så passande. Phini är bjuden på Rymdkalas nånstans i byn och jag fick kolla Eniro för att hitta  vart det är. Jag köpte en star wars mask han kan ha på sig (det är väl lite “rymdigt”) och en present till födelsedagsbarnet. Kanske kan jag lämna Phini på kalas och få två timmar för mig själv.. det kanske kan vara bra för mig.
Nästa vecka har mamma bestämt att hon ska hämta barnen vid ett istället för vanliga kl tre. Sen på torsdag är det långöppet på centrat jag jobbar på och de stänger kl 22. Vilket innebär att jag slutar kl 22 på kvällen och är hemma kl 23. Så mamma tyckte att det är bäst att barnen sover över hos henne och det kan de ju få lov att göra. Det är höstlov på skolan och på fredagen tog mamma Phini ledigt från skolan och Laaiti från dagis så hon ska ha mysdag med pojkarna.. som om hon inte träffar de så det räcker ändå?  Tack mamma..

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Jessica skriver:

    Fina ord ju om inte annat men akta dig så det inte bara är ord och du kommer få ett större helvete än med W. Du verkar ha bestämt dig och det är ditt beslut men tänk noga ändå. För efter en viss tid finns ingen återvändo längre.

    Som någon skrev, det är en blessing att du blivit gravid. Men är det en blessing för din bebis att födas?

Lämna ett svar till Jessica Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com