Faggy Poo & friends 9


Kära dagbok.

Kvällen igår gick i samma chargong som min dag. Jag mådde inte helt hundra och hade inte mycket lust att göra någonting alls. Regnet öste ner utanför mitt fönster så jag bestämde att vara hemma med barnen. Installerade det där drakspelet som Phini fick från McD sist de var där med sin mormor och morfar. Det är imponerande hur snabbt barn lär sig. Jag kan inte direkt påstå att jag blev överdrivet förtjust i tanken att min 4½åring spelade datorspel. Han fattade tycke för spelet och vi fick med det hem. Jag installerade på lappisen och fick förklara för honom hur en touchpad fungerar till skillnad från musen han använt hos morfar.

Barnen visar enormt intresse för motionscykeln och sitter där så ofta de kan och ”cyklar”. Jag vetefan hur det ska gå till, de når knappt ner till pedalerna. Men jag bejakar deras intresse och skulle inte ha någonting emot om allt vad träning och motion heter förefaller naturligt för dem nu när de växer upp. De har fått turas om att cykla med mig.

Jag kände mig rastlös i hela kroppen och visste inte vart jag skulle bli av men kom och tänka på rådet jag fick av en god vän, när vi pratade om just musik och hur det kan beröra. Jag satte igång musik i köket med lite ”umf” i och började studsa för mig själv, sjunga och hoppa. Phini kom ut i köket efter en stund med ett ”wtf” uttryck och undrade vad jag höll på med. ”Jag tränar! Så att jag kan bli smal och stark!” pustade jag och inte långt därefter körde jag och Phini vår egen lilla gympa tills svetten rann och jag kände av i kroppen att jag faktiskt gjort nått. Bättre än att hänga läpp i soffan, inte sant? Så kära dagbok, det var ett tappert försök att rycka upp mig och det funkade en stund.

Jag serverade oss middag i vardagsrummet och råkade slå på en dansk kanal som visade Nalle Puh. Jag hatar Nalle Puh. Och nu hatar jag honom på danska med. Jag ville helst inte se det men med två små pojkar bredvid mig hade jag inte mycket till val – de var faktiskt två-mot-en. När Faggy Poo var slut drog jag en suck av lättnad men det varade inte länge. Pingu skulle visas. Pingu som åt för mycket kakor och fick ont i magen. Pingu är väl en meningslös figur men det är saksamma vilken kanal eller språk det visas på – de säger inte ett skit ändå. Tacksamt värre. När Pingu var slut byte jag kanal snabbt som fan och började min kanalbläddring där man brukar börja – på ettan. FUCK. Bolibompa! Min olycka var gjord. Jag kunde fan inte kringgå dessa jävla barnprogram. Jag ville hellre se Extreme Home Makeover. Men bolibompa fick det bli. Jag käkade upp min ost/skinkpaj och min lingongrova smörgås och gick ut i köket för att skära upp melon som pojkarna skulle få till efterrätt och satte mig vid lappisen i vardagsrummet. Jag vill då fan inte se Bolibompa. Phini klämde halva melonen och däckade i soffan när klockan var runt 18:45 och jag lät honom sova. Laaiti använde mig som klätterställning ett tag. Åh förresten, har jag nämnt att Laaiti är blöjfri? Han har inte haft blöja på ungefär en vecka, varken dag eller natt! YAY..! Nu har jag inga småbarn hemma längre och kan faktiskt kasta både vällingburken och vällingflaskorna som står och samlar damm. Jag vet inte varför jag glömt göra det innan, de har inte haft välling på år och dar känns det som… Så igårkväll, fullproppad med självömkan åt jag vaniljglass med lakrits sås men mådde illa och fick upp det mesta. Och jag åt fakiskt ett dubbelnougat igår. Kunde likväl varit utan, känns det som.

Kära dagbok. I morse när jag vaknade av barnen som lekte i min säng var jag alldeles för trött för att gå upp. Klockan ringde och jag bad pojkarna att stänga av den och tänkte dra mig lite. Det varade inte länge tills jag hörde det som jag får stiga upp till nästan varje morgon..
”MAMMAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, JAG ÄR FÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRDIG”.
Fan.. Phini på dass. Vilket jävla sätt att gå upp – torka arsle. Jag samlade mammapoäng genom att gnugga mina trötta ögon och gå in på toaletten för att befria min son.
Solen sken utanför och jag tänkte att det blir nog en bättre dag idag. Jag kände mig inte på topp men hoppades att solen skulle kicka igång mina lyckohormoner under dagen. Jag kände inte ett dugg för den där jävla morgonpromenaden med Jenny och hoppades sådär lite i smyg på att hon skulle ringa mig och avboka. Jag funderade lite på svepskäl och ursäkter men hittade inget. Så jag fick ta mig i kragen och mötte upp Jenny.

Vi började gå och jag hade redan förklarat att jag inte var på topp men mer än så pratade vi inte om det. Under tiden som vi promenerade och pratade började jag må lite bättre. Jag ökade lite takten jämfört med hur vi promenerat i fredags morse. Efter en stund kände jag av ett mindre endorfinrus inom mig och började må bättre. Promenaden i fredags sträckte sig till 65 minuter. Promenaden i lördagskväll tog oss 80 minuter och i morse promenerade jag och Jenny i 90 minuter. Alla tre promenader gick åt olika håll. Vi stannde till i Centrum för att Jenny hade tänkt att köpa en ny mobil men det visade sig att de inte hade den hemma. Däremot var min telefon tillbaka från lagning men de hade tydligen inte fått tag på mig. Den totala kostnaden för att de skruvat i fyra små skruvar uppgick mot 550 kronor. Fuck. 550 spänn för att en kille skruvat i dessa 4 små skruvar och det hade säkert inte tagit honom mer än 5 minuter. Sanslöst. Jag hade inga pengar med mig, inga kontokort, ingenting men Jenny var snabb med att dra upp sin plånbok och lägga ut för mig. No questions asked. Så nu har jag fått hem mobilen igen men har hunnit vänja mig vid Nokia menyer och kommer ha ett helvete att vänja mig tillbaka till Sony Ericsson meny.

Så dagens tips när man känner sig lite nere: Ta en LÅNG PROMENAD.

Väl hemma tog jag mig en stor kopp grönt thé (kustfägring) och en skiva lingongrova med gouda & gurka. SÅ där har ni det allt i ett – min pissekväll igår varvat med fusk och pity och min pissemorgon med en vändning.

Nu ser jag fram emot resterande dag och hoppas det blir bättre.


Lämna ett svar till Tale Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 tankar om “Faggy Poo & friends

  • Ninna

    vad duktiga dina pojkar är som är båda helt blöjfria nu :-D ser framemot när min 2 åring börjar blir det med. Idag köpte jag hennes första trosor och gissa om hon blev överlycklig, kanske går det på rätt håll nu?
    Har du några bra tips på hur man börjar få barnen blöjfria så tages dom tacksamt emot :-)

  • Sandra

    Jag brukar faktsikt dansa runt i min lägenhet ibland *angel* många kanske tycker det är en kontig sysselsättning men för mig är det jäkligt berfriande :P

  • Emma

    Dansa låter som en bra idé. Men när jag gör det här hemma har jag 1: En granne som ringer polisen och 2: En hund som tror att det är dags för bus och börjar morra. Yaaay.. *bash*

    Hoppas du har en fantastisk dag iallafall. Kanske någon överraskning här och där?

  • Kim

    Detta tjatet om kustfägring fick mig att prova.. Urk på burk.. Inte min smak precis.. Men däremot må jag säga att Tornedalens Saliga blandning va KANON.. *blomma*

  • Andie

    Jag har funderat i några inlägg (men skriver inte förrens nu) om det kan vara så att du är delvis deppig för att du håller på att vänja dig av med nougaten. Min man blir grinig om inte han får choklad på några dagar och jag undrar om det kan vara något liknande du går igenom utan att du kanske är medveten om det. *hmm*
    Men det låter ju bra att du blivit piggare i alla fall och jag hoppas du hade dig en bra dag i solen.
    *cheer* *cheer* *cheer* *cheer* *cheer* *cheer* (privat hejjarklack)

  • Tale

    Congratulations to Laaiti! *clap* LilleBråk has her first day without in the park today, I’m very curious about how thats going. She has been without at home for some weeks,and has been quite good. But playing with all the other kids outside for 4 hours is something else. Easier to forget then – and a longer way to the bathroom.

    Of course the boys must be allowed to play computergames (as long as you control what game and how long). They will meet them anyway at friends home. And they are better of if they know how to play then.
    And playing them develops both the brain and the eye-to-hand skill.
    Mine started to play a little when they were about two – but not too often, because it means that I have to move away from my laptop *tihi*

  • Therese Anerland

    Musik funkar alltid för mig när jag tränar eller städar. Skönt att lillkillen inte längre har blöjor *love*
    Nu är han ju stor ju *kjerlek*