Ur en hemlig blogg


Låsta inlägg från min blogg på Lunarstorm

Lägg marke till datumen, när dessa låsta inlägg skrevs. Lägg ihop ett & ett.


Mitt innersta öppnas

Ons 16 aug 2006 13:00
 
Jag har suttit och funderat på det här med ”livet”.. Det sägs att man får ligga i den säng man bäddat, ja så går i alla fall det gamla talesättet, inte sant.
Jag undrar, om man inte kan få lov att bädda om, alla gör väl misstag.

Ingenting är detsamma, ingenting är som utlovat och jag känner mig snuvad vid näsan, jag känner mig lättlurad. Det som gör att jag känner mig ännu mer korkad är att jag ingenting gör åt det. Vad väntar jag egentligen på, bättre tider och billiga franskbröd? Jag undrar.
Livet jag levt är inte vad jag trodde, ingenting och/eller ingen – var som jag trodde. Jag blev lullad in i en idyll baserad på mina egna drömmar och hopp att jag förmodligen blev blind för sanningen, för det som egentligen är mitt liv. Jag håller fast vid detta livet, trots vetskapen om den nyvunna sanningen, i hopp om att jag ska vakna upp ur en hemsk dröm och inse att jag HAR det livet jag jag ville ha, det livet jag VALDE och blev lovad, ja till och med garanterad. Men min garanti har nu gått ut. Mitt tålamod, mitt hopp och min dröm ser jag inte längre.

Jag finner mig själv som oftast lite smått fundersam och deppig när jag tänker i stora drag om hur allting blivit. Det är okej för mig att människor förändras, det är okej att man bytar livsstil under årens lopp – det är okej, det kan till och med vara nyttigt, det omfamnar jag. Men när en dag, helt plötsligt, då det upptäckts att allting man levt, andats, trott och vetat är raka motsatsen – till det värsta, till den grad då man känner att man återupplever sin egen värsta mardröm, vad gör man då? Detta är ju det enda man vet, det ÄR ju livet – som man trott sig valt.
Som att ex upptäcka, efter 25+års äktenskap att maken egentligen är homosexuell och vetat detta men inget berättat för frun eller barnen.
Eller, ett annat exempel, maken har knarkat bakom ryggen på hustrun, hållt fast vid att han är ANTI-droger och hatar all sorts knark.. men i smyg ändå tagit droger. Frun lever då i ”vetskapen” om att maken tycker som hon, anti-droger. Det är det hon VET, det har han ju lovat henne är hans åsikt. Men i själva verket – inte bara lögnen om åsikten, även bedraget om att han knarkat bakom hennes rygg.
Förstår du vad jag menar?

Varför är de bästa valen alltid de svåraste? Jag vet vad jag bör göra, vad jag skulle gjort för länge sedan men dragit mig för.

Man är sin egen lyckas smed, sägs det. Sin egen lyckas smed. Sin egen lycka…
Det låter fint. Är det verkligen så, att om jag ska vara lycklig är det bara jag som kan se om det, men för att vara olycklig krävs det alltid en annan..?
Jag är inte bättre än ni andra, jag är också min egen lyckas smed – jag har bara inga verktyg.

Det sista som överger är hoppet.
Jag är övergiven nu.

-/Madeleine
 


Mina valmöjligheter.

Fre 22 sep 2006 09:34
 
Jag finner mig stundtals dagdrömma om olika alternativ till mitt liv. Vilka valmöjligheter jag har. Hur skulle livet se ut idag, om jag:
– Skiljde mig och bodde ensam med mina barn? = Det hade förmodligen varit lugnare hemma, inga gräl.
– Blev sams med mina föräldrar? = Det hade sannerligen underlättat mitt jobb som mamma med extra hjälp, men hur stark känner jag mig som inte håller mig tillbaka?
– Skaffat ett 9-17 jobb? = Det hade garanterat hjälpt ekonomin.
– Flyttat till en annan lägenhet? = Det hade känns som en ny början… igen.
– Struntar i plastikoperationerna? = Jag hde onekligen fortsatt levt med dåligt självförtroende.
– Börjat gå ut mer, ut med vänner och ha kul? = Det hade förmodligen varit kul till en början men psykologiskt störande pg.a olika anledningar.
– Börjat gå till psykolog? = Förmodligen inte gjort någon skillnad, lösningen på mina problem är mer konkret än vad prat kan lösa..Stundtals känner jag mig så förbannat ensam och övergiven. Nåväl, jag har vänner jag avgudar. Vi pratas då & då men det är inte den typen av ensamhet jag refererar till. Ensamhet. Jag känner inte att jag har någon nära mig som jag förlitar mig på 110%,.. förutom mig själv, – jag vet ju var jag står.
Mitt liv vore så simpelt om jag kunde förändra det förflutna och förändra människor i mitt liv, vad de tänker, hur de tänker, vad de tycker..


Där har ni det – Daterat i fjol – Var det förutbestämt?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 tankar om “Ur en hemlig blogg”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com