ante omnis mea familia

För er skull..

… eller inte.

Jag hade räknat med uppemot 15 barn på kalaset och när det närmade sig hoppades jag att inte alla kunde komma för jag undrade hur jag tänkte när jag och Phini gjorde inbjudningslistan. Mitt hjärta var större än vad jag har plats till. Men jag blev bönhörd och allt som allt var här 9 barn, exkl min dotter.
Phini och jag hade gått igenom lite allmän hövlighet och han öppnade för alla kompisarna och hälsade de välkomna och sa tack för presenterna som han la på den indiska kistan vi har i vardagsrummet. När alla barn var komna fick de leka med varandra en stund innan Phini öppnade presenterna. Han blev verkligen superglad för alla presenter och att få lov att vara i centrum. Vi hade inget tema detta året, utan det var ett vanligt hederligt barnkalas, om man bortser från en liten detalj – ingen korv & bröd. Jag bjöd barnen på pizza och de åt med GOD aptit. Mycket bättre än vad de gör med korv & bröd faktiskt.
Jag hade också kul med ungarna, jag busade och brottades och skämtade och hade roligt. Min mamma var här och tog mest hand om lilltösen, min kusin Lizette kom för att “underhålla barnen” men hjälpte mest till att städa och diska (tack!) och grannen Malin stannade på kalaset med sonen Kasper som var bjuden.
Och tiden gick vansinnigt fort! Efter pizza och glass fick barnen vars två party popper och det tyckte de var väldigt spännande och det var en klar succé.

Efter kalaset och efter att jag snabbt dammsugit undan gick mamma hem med stolar vi lånat & Laaiti. Sen kom pappa & hämtade två stolar (med mycket besvär då han fått en hemsk ischias) & tog Phini med sig, sen lämnade jag Kaeli hos dem en liten stund medan jag körde och handlade middag, som jag sen lagade till och bjöd mina föräldrar & barnen på.
Laaiti ville sova hos mormor & morfar så jag tog med mig de andra två hem.

I morse ringde pappa för att prata om Phini’s vulkan han fick i present av sin kompis. Det är ett experiment som pappa sa han skulle göra med Phini idag. Så vi gick dit och experimentet utfördes till Phini’s förtjusning.
Vi hade pratat om pappas smärtstillande han har på recept, men apoteket i vår by är stängt på söndagar, för i Staffanstorp är man inte sjuk på helger. Så klart.
Och min pappa är som jag (eller är det jag som är som honom?) att han ber minsann ingen om hjälp. Och man tackar nej om någon erbjuder hjälp. Man vill inte vara till besvär.
På senare år har jag lärt mig hur man tar pappa – “Jag kör till Malmö & hämtar din medicin, ge mig ditt recept och ditt ID”. Punkt slut.
– “Äsch det kan vänta tills i morgon så kan jag hämta det här i byn, jag har inte SÅ ont nu”
– ”Nu, nej.. men sen kommer eftermiddagen och kvällen. Och sen natten. Jag kör. Hämta ditt ID”

Jag hade planerat att ta Phini med mig och kolla Nobelmiddagkläder och Laaiti ville också följa med. Så jag fick ta och hota de till vanvett innan vi körde för jag ville då inte köra i snömodd, slask och snöfall med två pojkar som slåss i baksätet. Men de uppförde sig EXEMPLARISKT innan jag ens hunnit hota klart. Jag behövde bara förklara att det är lite jobbigare att köra på snö, att det är ungefär som när de åker skridskor, man halkar. Och Laaiti tycks ha respekt för det. “KÖR SAKTA MAMMA!!” Haha.
Vi kom fram, tryggt och säkert och hämtade pappas medicin. Check. Jag ringde honom och han sa att vi inte behövde stressa tillbaka.
Vi hittade inga kläder till Phini som satt bra, men vi hälsade på Cindy. Vi körde ju till Triangeln där det finns både apotek och klädesbutiker. Jag tittade på Phini och frågade om han ville passa på att få hål i örat nu när vi var där, han har ju tjatat i flera månader. Och det ville han – och det ville lillebror med.
Om jag hade satsat pengar, hade jag satsat på att PHINI skulle börja lipa. Och att min tuffe, vilda lille Laaiti skulle mest flina. Tur jag inte satsade, för jag hade helt åt helvete fel. Phini var tuff som fan. Han erkände att det gjorde lite ont, men han grät inte. Laaiti skrek till och började lipa men han lugnade sig snart och var glad för sitt nya hål i örat.

Sen gick vi till McDonald’s som jag hade lovat. Happy Meal & ansiktsmålning! Och en son som sa “Mamma, detta är min BÄSTA DAG!!” Fan vad glad det gör mig att höra.
Vi kikade in om på Åhléns men hittade inte det vi sökte, och handlade lite på Hemköp. Blöjor & välling. Jag har börjat introducera välling till min dotter. Hon blir ju halvåret nu i mitten av december och vi börjar med lite havre och lite majsvälling och ser vad som passar henne bäst. Än så länge funkar både och. Men jag tycker det är lite konstigt – en flaska mjölkersättning dricker hon ca 120-140ml utav åt gången. En flaska havrevälling (gonatt vällingen) dricker hon 200ml av på raken. Välling som ändå är lite “tyngre” och ska vara mer mättande än mjölken. Hur går det ihop?

Nåja. Det var en BRA helg här. En MYCKET bra helg. Och jag mår bra och mina barn mår bra och jag är glad att jag hade bägge pojkarna med mig idag.
Jag har haft Phini för mig själv nån gång, när vi handlade till honom. Jag tog Laaiti med mig nån gång när vi handlade till honom och Kaeli får mig för sig själv varje dag. Jag tror det är VÄLDIGT viktigt, att barnen får ha mamma för sig själv ibland, så att man har det där bandet till var & en, så att det inte flyter samman. Och jag tror att det gör att det inte är så mycket avundsjuka här hemma eller pockande om uppmärksamhet.  De blir aldrig sura när jag säger “Inte nu, Kaeli ska äta och sova. Men när hon somnat, då kommer jag”. De nöjer sig med det.  Kanske för att de VET att de får tid med mig. Min tes, i alla fall..

 

Men ja, där har ni helgen. I all uthängning. Förlåt mina barn för att jag hängde ut er. Förlåt pappa för att jag hängde ut sig och berättade att du har ischas osv… Bah.

;-)

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 tankar om “För er skull..”