Får man mula sina barn?

Idag MÅSTE jag leta upp ett par vantar till mig. Det snöar ute och snön ligger tjock på marken och mina killar vill ut så jag tänkte visa dem vad en tjej går för. De ska mulas. Oh yes! Snöbollar och pulka och de ska mulas. Fy fan vad sura de kommer bli på mig. De vill ju ut och jag får offra mig lite. De har ju faktiskt varmare kläder än vad jag har så de har lite försprång.

Snön är vacker och mysigt. Underbar och magisk. När man sitter inne i värmen. Haha. Det var nog mer speciellt när man var liten. Men jag ska se till att killarna upplever det som jag gjorde när jag var liten och såg snöflingorna med all dess rätta magi. När vi sen är kalla och frusna med snö innanför kläderna går vi hem och gör varm choklad och fikar, som sig bör.

Vad tror ni om det?

Den senaste veckan har varit omtumlande för mig men i natt nån gång när jag i min ensamhet och tysthet bad om vägledning kom jag fram till något. Efter många obesvarade frågor och enträgna försök till kontakt inser jag att loppet är kört. Och det verkar bara vara jag som varit ledsen över det och förlusten av den familjeenheten jag hade en kort period. Så jag får acceptera detta och finna mig i det och dra mig tillbaka – för gott och på riktigt, trots jag sagt det förr. Ibland kan jag ha jävligt svårt att släppa taget om vissa människor. Men jag måste, trots att det bär emot. Jag är (relativt) ung, har härliga kidz och en magisk bäbis i magen, ett bra jobb och fenomenala vänner och familj.
Jag vet vad jag vill ha i mitt liv även om jag de senaste månaderna tappade fokus på allt detta under den första delen av min graviditet då hormonerna överväldigade mig utan dess like. Jag blev ett monster. Jag har lugnat ner mig nu och ett lugn börjar komma över mig. Hormonerna börjar stabilisera sig jag och jag börjar må bättre. Mitt humör har jämnat sig och jag har inte fått några nya finnar på flera veckor, YAY!
Oron om bebisen börjar lägga sig, jag vet att bebisen lever och kommer att födas i den magiska månaden 6 och allt allt kommer bli bra. Det var meningen att detta barnet skulle komma.
Så jag hittar tillbaka till kärlek, lugn och lycka och den trygga familjesammansättningen jag känner till. Mina barn och jag. Min familj och mina vänner.

Fokus!
Fokus, fokus och balans.

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Nina skriver:

    Snön för mig är magisk. Den känns renande och oskuldsfull. Inte för att jag kan påstå att jag längtar efter att gå ut till den direkt, men den är så mysig att titta på. Men det kommer helt klart att bli en tur ut med dottern och kälken, även om jag inte har någon vinterjacka som går runt gravidmagen ;-)

    Verkligen en jobbig insikt, att behöva släppa taget. Men det låter som att du hittat vägen tillbaka till dig själv och ditt liv. Jag önskar dig verkligen kärlek, lugn och lycka, av hela mitt hjärta. *harrt*

  2. Anna skriver:

    Fan vad skönt att höra att allt börja kännas okej. Försök att ta en dag i taget bara…. *harrt*

  3. patruska skriver:

    härligt att det börjar ordna upp sig och du verkar må bättre.

  4. Therese.A skriver:

    Skönt att du börjar känna att det finns annat att vara glad över i livet tex snön *lavlooo*

  5. Mimmi skriver:

    Klart man får mula sina barn! Lite kul måste man ju få ha, he he….
    Dessutom är det ju killar du har och de tycker sånt är skitkul, speciellt om de får mula tillbaka….En besegrad mulad mamma är det bästa småkillar kan tänka sig. Passa på att kasta snöbollar också på dem, starta en snöbollskrig….killar gillar sånt. För det är väl inte kärringar du uppfostrar? Nej, jag tänkte väl det….så po dom Madde….och ha så kul…..
    (Men låt dem vinna till slut för husefriden) Kram

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com