Freedom of speech?

Första gången jag såg henne var förra lördagen när jag fick sluta tidigare från jobb. Det var kallt ute och jag fick vänta omkring en halvtimme på bussen. Precis vid min hållplats ligger ett ganska nyöppnat coffee house. Just denna lördagen var det folktomt och jag var den enda kunden. När jag steg in var musiken på högsta volym och det var bara hon, en ung tjej som med hela sitt sätt skrek osäkerhet, som jobbade. Jag beställde en stor latte och satte mig ner och väntade.  Eftersom hon verkade vara ganska ny och väldigt osäker så var jag en väldigt tolerant kund som varken klagade på den höga musiken som överröste mina egna tankar och gjrode det svår för mig att fokusera på boken jag läste, eller på hur latten egentligen smakade. Hon får i alla fall pluspoäng, den lördagen, för att hon var så serviceminded och serverade kaffet fint och vackert och frågade mig om det var så jag ville ha det, om det var starkt nog. Jag tror aldrig en barista nånsin frågat mig det men jag tror inte heller att hon faktiskt är en riktig barista. Hon undrade även om musiken var för hög. Jag hade faktiskt stoppat in mina lurar från min headset för att dämpa musiken något så hon fattade nog.  Hög musik är okay för mig men kanske inte på ett café? Jag drack upp min latte och gick ut till bussen.
Idag var jag lite tidig till bussen och gick in med min vän Jenni för att beställa en latte. Take away denna gången. Samma tjej jobbade. När hon ställde pappmuggen framför mig undrade ag om hon hade hört mig fel. “Är detta en STOR latte” undrade jag och lär min blick flytta sig från mugghen till tjejen. “.. ja” svarade hon undrande. “Den där är för fan löjlig..! När jag beställer latte på Espresso House får jag en sån här” sa jag och gestikulerade med händerna en bra myckt större mugg. För den jag nu fick en stor latte i, var ungefär som en dubbel espesso. “Kostar DENNA 25 kronor?!” frågade jag henne. “Ja.. tycker du det är för mycket?” undrade tjejen. Och ja, det tyckte jag faktiskt. “Det är är fan löjligt” svarade jag och tog upp muggen. Jag hade lagt 25 kronor på disken och hon tog tjugan och knuffade femman tillbaka mot mig. “Men nästa gång behöver du inte säga så rakt ut, du kan tänka det men inte säga det”. Och jag fattade nog knappt vad hon menade. “Vaddå, att den är liten?!” replikerade jag. “Att säga att vi är löjliga” sa hon. “Du..  Jag får väl lov att säga vad jag tycker och jag sa aldrig att NI är löjliga, jag sa att kaffet är löjligt” och med det lämnade jag caféet, femman kvar på disken, och de miste en kund på köpet. För om det är något jag har lärt mig när jag jobbar i butik är det kundkontakt. Jag menar inte att det är okay för kunder att vara oförskämda och elaka mot personal – men det var jag inte heller. Jag hade en trevlig attityd, men jävligt ärlig åsikt som jag delade med mig. Kunder däremot får de gärna ha åsikter om våra produkter på mitt jobb. Om de anser att vi inte har ett tillräckligt gott sortiment kan vi alltid  beställa hem eller beklaga. Jag har massvis med olika svar jag kunde gett henne istället för det hon gav mig då hon talade om för mig vad jag kan och inte kan säga. Men så går det till när man har svårt att hålla käften, maddis.

Dagen gick bra idag. Det var fullt ös, medvetslös. Vi jobbade bra och jag hade lite att göra i studion. Conche, Tragus, Navel, Labret, Näsor och Öron och Dermal. 
När jag kom hem möttes jag av utsagor om mina pojkars uppförande under dagen, både på dagis och hemma hos sin mormor och morfar och jag är inte förvånad, ej heller uprörd över det. Man kan inte vara på topp jämt, inte barn heller.

Och appropå barn, snälla – läs Lottas dagens inlägg, HAHA.
Idag Lotta, får du ett hederspris av mig för att du skrev detta inlägget!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 tankar om “Freedom of speech?”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com