Ger man sig in i leken…

De senaste dagarna har mest passerat som i en dimma. Mitt huvud är fullt av tusen små tankar som sår varsitt litet frö och växer inom mig. Den ena tanken efter den andra och de fror. Och jag vet hur lätt det är för utomstående som inte ens känner till ett enda frö att relatera allt till min graviditet men om det bara vore det, om det vore så enkelt, då vore jag faktiskt lycklig. Men nej.. Jag står inför någonting jobbigt och tufft nu och de senaste dagarna har det eskalerat och det gör mig mest besviken, arg och ledsen. Min blogg här är min ventil och speglar samma roll som min handskrivna dagbok när jag var tio, jag förväntar mig inte och behöver inte att människor ska börja analysera mig och mitt liv och mina problem utifrån det de läser. För jag har åtminstone den respekten för medmänniskor och återberättar inte i dagsläget om allt som det egentligen rör. Men jag hade hoppats på att fler än så känner mig bättre än så att det förmodligen oftast ligger något annat bakom.

Jag är en kvinna full av hopp. Jag hoppas att allt blir bra från början, kan man göra något mer? Jag är en kvinna full av tro. Jag tror på ärligheten och sanningen som alltid finns där och alltid kommer fram. Jag tror, att om jag bara är ärlig och rakfram så kan inte mycket gå fel – för man vet ju då hur läget ligger. Jag har en hel del kärlek att ge också men min kärlek är inte gratis och faktiskt inte villkorslös. Min kärlek är för dyrbar för att slösas på människor som inte ger mig något åter.

Jag är en väldigt bestämd kvinna. Det är sällan människor behöver undra vart jag står för jag brukar vara snabb med att delge folk den informationen. Jag är bestämd och vet vad jag vill, hur jag vill det och när jag vill det. Och nånstans vill jag känna att jag då, redan från början, ger människor den valmöjlighet som jag tycker nästan alla har rätt till. Såhär vill jag att min vän ska vara – klarar du det och vill du det? Och ger man sig in i leken får man leken tåla, sägs det. Och om jag då från början förberett min vän på hur jag förväntar mig att han eller hon uppför sig och de är okay med det så får man följa den linjen också. Om jag säger till min vän att jag inte accepterar att han eller hon snackar skit om mig, och de är okay med det, så ska gudarna veta att han eller hon inte finns kvar länge på min vännerlista om vederbörande inte kunde fullfölja det.

För jag behöver inte det. Jag behöver mig inte finna i vissa saker. Det kan inte bli enklare än så. Ger man en lista på Do’s and Dont’s till människor i sitt liv och de inte kan följa det utav respekt och kärlek, så behöver jag inte fullfölja vänskapen. Visst är det simpelt..? Det är så i alla förhållanden.
Om jag säger till mina barn att inte slåss – så ska de inte slåss.
Om jag säger till min bästis att inte ringa mig efter 20 på kvällarna så ska hon inte göra det heller.
Om jag säger till min make att inte vara mig otrogen – så ska han inte det heller.
Ovannämnda är självfallet exempel, innan ni börjar analysera det. Men jag hoppas ni förstår min tankegång. Jag tycker det är respektlöst och grund för ett uppbrott om det inte kan följas. Naturligtvis gäller det inte ens barn, det är nog det enda undantaget, för barnen valde jag själv att ha från första början och det är ett val jag måste (och vill) fullfölja.
För åter igen – hela livet handlar om val och vi väljer hur vi lever, vem vi lever med och vad vi finner oss i. Och alla är vi olika med olika krav och förfrågningar.

Jag kan förstå om detta inlägget känns diffust för några av er. Men så får det bli.

Du gillar kanske också...

11 svar

  1. Hanna @ jasas.se skriver:

    Får nästan en klump i magen här inne just nu :( Tänk bara då hur du mår, om man ska försöka att tyda utifrån din text. Kram..

  2. Sarah skriver:

    I bland när man inte vet vad man ska säga (skriva),
    är det bättre att kramas, så därför skickar jag en hel hög
    med kramar till dig och hoppas det värmer lite *harrt*

  3. saija skriver:

    Tänker på er! Hoppas att allt löser sig till det bästa!
    KRAM!

  4. Emma skriver:

    Respekt är väl någonting man borde kunna förvänta sig av alla man omger sig med.. Tyvärr är det ingenting som är självklart för alla, otroligt men sant.
    När man som du säger är öppen och rakfram från början borde det te sig ännu tydligare för dem som finns runtomkring vad som är okej och inte.

    Ändå är det så att somliga inte har levt i verkligheten tillräckligt länge och därför bara kan se saker utifrån ett enda perspektiv – nämligen sitt eget. De ser inte vad de gör mot andra människor och de ser inte vad det har för effekt… utom möjligen då det är alldeles försent att kunna reparera eller be om ursäkt.

    Jag vill ge dig den varmaste av kramar och så mycket kärlek du vill ha och behöver. Mitt hem och min famn är båda öppna för dig (och min telefon är igång), dygnet runt och året om. Det vet du.

    *harrt*

  5. Anna skriver:

    Hoppas verkligen att allt löser sig för dig och att du snart mår bättre….. *hart*

  6. Tina skriver:

    Jag tror det bor en smartare kvinna inom dig än du eller någon annan någonsin kan tro…
    Det är så härligt att läsa – insikter -och dina ärliga tankar som du på ett sådant bra sätt får på pränt.
    Smäll på med tangenterna bara! Sluta aldrig.

    Du har svaren på alla frågor inom dig. Det vet du ju.
    Även om Emma så klokt påpekade här – ovan – att vissa ( ganska många faktiskt ) bara kan se saker ur sitt eget trånga perspektiv.

    Nu svamlade jag också, tror jag. Men jag tror du förstår!
    Kram! Tina

  7. Anna Uk skriver:

    beratta mer!!

    *harrt* *harrt* *harrt*

  8. nina skriver:

    du har rätt. vi har inte rätt.
    vi som bara läser det du skriver härinne har ingen rätt. vi har har ingen rätt att veta saker, även när vi blir skitnyfikna. vi har ingen rätt att kommentera något, även om vi gör det ibland. vi har ingen rätt att döma dig, även när det du skriver faktiskt sätter igång något inom oss.
    vi har ingen rätt härinne, tack vare att vi inte har några skyldigheter. jag berättar ju inget om mig själv, men jag läser den här bloggen för att du berättar så mycket om dig. en märklig relation som, då vi blir ”bekväma” i den, missbrukar.
    sänder en fördomsfri tanke till dig ikväll och önskar dig ro madeleine.

  9. Tessa skriver:

    Jag har följt din blogg i flera år rätt oregelbundet faktiskt, först för att du var en vän till en vän sedan för att jag tycker att du skriver så otroligt bra och för att du är en ärlig människa och sätter oftast ord på de tankar man många gånger har.. Jag har skrattat med dej och varit ledsen med dej.
    Att det skulle vara dina hormoner som nu visar sig är väl en sak men om jag känner dig som jag har känt dig genom bloggen så är det inte BARA det. Den som säger det har knappt läst din blogg och känner dig för vi bloggläsare får verkligen ta del av din vardag och lära känna dig!

    STOR KRAM! you go!

  10. Thina skriver:

    Jag måste säga att det va jäkligt bra skrivet! Önskar att jag va mer åt det hållet! Det är något jag jobbar med. För det är sjukt att man ödslar massa tid och annat på folk som sen tex ändå bara snackar skit om en och skiter i en…

    Hoppas allt löser sig och att du mår bättre snart, oavsett vad det är och hur du löser det!

    Kram Thina *harrt*

  11. Jessica skriver:

    *håller tummarna och hoppas på det bästa*

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com