Gnällinlägg delux. FTW.

Var befinner jag mig nu?
Jo såhär är det.

Jag har inga smärtstillande just nu. Kan hämta tidigast torsdag.
Varför? För att de tabletter läkarna skriver ut hjälper inte i den dos de skriver ut.
Varför? För att jag har sämre upptag efter min GBP. Så jag får mer eller mindre dubbla dosen. Så de tar slut tidigare.
Udda det där för att de ordinerar mig TRIPPEL och/eller DUBBEL dos av järntabletter pga av detta för att få upp mina depåer. Men inte övrig medicin och definitivt inte smärtstillande. Då gäller inte den reglen uppenbarligen. Hur ska jag få dem att förstå – att jag måste ändra medicin, prova nått bättre eller höja dosen – och få de att fatta att jag inte är missbrukare vilket de alltid verkar utgå från när man vill ha smärtstillande. Jag vill bara orka ta mig igenom dagen ståendes på fötterna en stund.

Och jag brottas med en oförmåga att fungera normalt. Normalt som människa men framförallt som mamma.
Tur i oturen har Phini lite feber så han är hemma och hjälper mig. Igår var jag mer eller mindre sängliggandes hela dagen med 3 av 5 barn hemma.
Phini hjälpte mig mer än väl. Han torkade Kaeli när hon varit på toa, fixade både frukost & lunch åt sig själv och lillasyster. Han torkade henne efter hennes bad. Underbar grabb, när han är på det humöret.
De hämtade blöjor så jag kunde byta på Keeron och kastade de smutsiga. Tänk vilken hjälp man kan få av sina barn.

Phini avlöstes av pappa Magnus. Han kom hem från jobb, fixade middag, städade köket, vek tvätt, tvättade en maskin & stoppa i tumlaren och plockade undan och bädda säng. Under tiden som jag låg i soffan.
På kvällen körde han Kaeli till mormor och morfar för jag visste det skulle bli problem att köra henne till dagis dagen därpå (läs:idag). Så hon fick sova där inatt så de kunde lämna henne på dagis. Hon ska inte behöva missa dagis för att jag är sjuk. Det är orättvist.

”Rör mig inte”
”Akta dig”
”Luta inte dig på mig”

Meningar jag absolut inte vill säga till min familj har blivit en vardag. När sonen knackar med ett finger på min axel för att pocka uppmärksamhet när han vill berätta nått.
När sambon med kärlek vill stryka mig över ryggen lätt och det känns som grovt sandpapper.
När dottern klättrar på mig för hon vill sitta hos mig.

Frustrationen är enorm.
Jag som en gång varit så aktiv och så duktig. Jag som en gång var en fullt funktionell småbarnsmamma som åkte linbana och klättrade i träd och bakade kanelsnäckor i mängder ligger nu och våndas i extrema smärtor.
Helt i jävla onödan.

Just nu längtar jag till torsdag. Så att jag kan vara som de flesta mammor & krama om barnen hårt och laga middag åt min familj.

/slut på gnällinlägg.

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Malin skriver:

    Krya på dig!
    Jag hoppas att det var diskussion om dina mediciner på smärtrehab med en smärtläkare!

  2. Sarah skriver:

    Stor kram❤️

  3. Elin skriver:

    Halloj! Be att få prova lergigan för fibromyalgin.
    Efedrin hjälper mig o mamma med värk.
    Är i Stp för jag är nyopererad, mamma
    Hjäper mig med B. Har citodon om du vill låna sålänge å även 2 lergigan över om du vill testa?

    0761-938144 mitt nummer.

    Kram Elin

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com