Grannkärringen skrek åt pojkarna

boys 386 (Medium)Brrr, det var några dagar sen jag satt och bloggade. Ångest? Tja, sådär. Jag lever. Jag har ju haft fullt upp med annat. Inte bara det att man har två kidz som ska aktiveras, jag har ju POJKVÄN också. Och ja, det känns fortfarande knäppt att säga/skriva/tänka det. Nej jag har inte vant mig, har ni det?
Martin är kvar hos oss och det går fortfarande bra. Han klarar alla testen än så länge, med tidiga morgnar med pigga barn, frukost, lunch och middagar med barnen och det där att ut och leka med barn är nog den aktiviteten han behärskar bäst än så länge. Han har inga problem med att klättra, sparka boll och leka med barnen och när vi är ute är det Laaiti som ska sitta på Martins axlar. De börjar bli vana vid att han är här och de tycker om honom. fs_379992834_33209_1244990952Vilken  tur. Det underlättar. För om han inte kommit överens med mina barn och behandlat de väl hade han faktiskt åkt ut med huvudet före (och det vet han förmodligen om).
Sen mot kvällarna när det är mys till film när barnen har somnat så är det som alltid annars. Om jag sätter med mig med filt i soffan till en film dröjer det inte länge innan jag däckar. Haha. Men det verkar vara okay med honom. Han förstår nog jag är trött.
Och en annan sak som jag ville ha överstökat från första början var boken. Min bok, min självbiografi. För det finns så mycket man bör veta om mig innan man ger sig in på nått. Så han  har läst den och läget är okay. Han verkar förstå. Så det är två positiva framgångar.

Han har träffat mamma och han har träffat pappa. Han har träffat Pernilla, Jenny och Fia och idag träffade han Dizzy. Det är ju alltid folk som springer ut och in hemma hos oss och det är liv i mitt hus så det får han vänja sig vid och det verkar också vara okay. Haha, snacka om att testas hårt från början.

Idag började dagen med att Dizzy och Neo kom hit klockan 9 på morgonen vilket inte är något konstigt i mitt liv. Barnen sprang omkring och lekte spiderman och Martin satte sig vid datorn medan jag och Dizzy snackade och målade naglarna, som vi faktiskt brukar göra. Det är viktigt för mig att inget (well, ytterst lite) förändras i mitt liv även om jag skaffat pojkvän. Saker som jag tycker om att göra och uppskattar i mitt liv vill jag bibehålla och det är bara att gilla läget och han verkade inte ha problem med det heller. Han satt vid datorn och barnen med sina höga toner verkade inte distrahera honom för mycket. När Dizzy och Neo gick kom Lotta och hennes barn och hälsade på. VI drack kaffe, snackade en stund sen gick vi ut med barnen på gården och spelade boll allihop. Barnen verkade uppskatta det allihop och även vi vuxna. Jag och Laaiti mös i gungan på gården och Lottas äldste grabb Alexander gungade oss och snackade om väder och vind med mig. Det var en trevlig konversation jag hade med grabben och jag insåg plötsligt igen varför jag tycker så mycket om honom. Jag hoppas att mina pojkar blir lika honom sådär när de är i hans ålder, han är enormt charmig. Han har en speciell plats i mitt hjärta, den 11-åriga killen. Laaiti somnade i gungan men jag låg kvar och pratade med Sander. Efter ett tag kom gammelkärringen till surgranne förbi och sa åt Liam (Lottas andra son) att de inte fick sparka boll på gården. Jag sa åt Liam att det är okay, spela du. För till min kännedom finns det ingen skylt och ingenting skrivet att det inte får sparkas boll på gården. Så pojkarna fortsatte och skrattandes sparka sin boll sinsemellan som 5,6-åringar gör och jag hörde kärringen skrika att de inte får spela boll. “Var står det skrivet nånstans?!” hojtade jag tillbaka. Det fick man nte i alla fall, sa hon. “Då får du ta det med hyresvärden” sa jag åt henne. Och då tar jag den dusten med hyresvärden i så fall. För om de ska förbjuda alla pojkar att spela boll får de fantamig ordna en fotbollsplats åt de för pojkar är pojkar.. Och pojkar spelar boll. Och kärringen borde ha mer hyfs än att skrika åt små barn, hon kunde kommit fram till mig vänligt och bett oss? Eller åtminstone visa mg vart det står att bollspel är förbjudet. För jag tycker inte det är okay att man skriker åt andras barn. Konstigt att det bara var den tanten som gnällde.. för en annan granntant stod och rensade i rabatterna när Lotta råkade sparka bollen mot henne, varvid tanten plockar upp bollen och sparkar tillbaka den till oss med ett leende. Inget gnäll.  Eller så visste inte heller snälletant att det är olagligt för barn att sparka boll?

fs_380553488_35205_1245082812 Martin och jag åkte iväg till entré idag. Min plan var att hitta nått att ha på mig på in fest.Men jag hittade inte det jag letade efter. Jag hittde en snygg svart asymmetrisk lång tunika på Lindex, som jag kanske kan ha på festen.. har inte bestämt mig ännu. Sen köpte jag ett skitsnyggt halsband med matchande nyckelring som jag velat köpa innan. Sen köpte jag inte så mycket annat vettigt.. dricksglas, smink, duschcreme..Vi handlade lite på ICA, gick hem till pojkarna och käkade kvällsfika och idag LÄT jag honom plocka undan och diska. Jag orkade inte stå emot hans frågan längre haha.

Så där. Nu är ni lite mer uppdaterade :)

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Bara jag skriver:

    Martin sparkade bollen till grantantanten.. Hon va så gullig när hon sparka tillbaka i sina foppatoffler Haha..

    Tack för en härlig dag..:)

  2. Sandra skriver:

    Va härligt allt låter, förutom grannkärringen då förstås *woohoo*

  3. Sarah (i Sandviken) skriver:

    Sura tanter ska förgöras……eller i alla fall veta sin plats. *growl*

    Ni verkar haft en super-helg! Bra!!! Du är värd det…..

    Kram *kjerlek*

  4. Therese.A skriver:

    Sur tanter finns överallt och dom tror alltid att dom har rätt. *growl*

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com