ante omnis mea familia

Hälsokontroll med Kaeli & ensamtiden som kostade.. 

I fredags var Kaeli på hälsokontroll hos skolsköterskan. En standardkoll som alla ungarna går på. De kollar vikt, längd, syn, hörsel, rygg och går igenom lite basic som allergier etc. 

Kaelis skolsköterska Elisabet är samma skolsköterska jag hade när jag gick på högstadiet här och IV. Känns både betryggande och familjärt – jag känner ju redan henne. 

Besöket fick bra – hon har bra syn, bra hörsel och ryggen är rak. 


Hon är 6,5 år nu. Vad tiden går fort! Min lilla tjej. Hon landade på runt 18 kg & 108 cm. Hon följer således sin egen kurva, dvs den två streck under ”det normala”. Ja hon är liten. Hon har inga tillväxtproblem – det blir alltid snack om sånt när folk får veta hur liten hon är, men nej. Hon är bara en liten person. Som jag. Vi är korta. Men det råder ingen brist på henne. Hennes personlighet och attityd uppväger, det kan alla som känner henne intyga. Hon är tuffare än de flesta. 

Efter hälsobesöket gick vi till City Gross. Ja, vi GICK. Vi fikade tillsammans där då de har en liten fikahörna, sen handlade vi till kvällens lasagne och fredagsmys innan vi gick hem. GICK HEM, med två papperspåsar. När händerna tog slut hängde jag påsarna i armvecken och bar hem dem. Mot kvällen började ryggen ömma men dagen efter.. dagen efter. 

Dagen efter kunde jag knappt stå på benen. Min vänstra arm kändes som den låg lite fel, när ledkulan liksom inte är på plats riktigt. Och ryggen var katastrofal. Jag kunde knappt gå. Och jag var så trött efter en natt med bebisen flera timmar i famnen. Så jag var på enormt dåligt humör. Vansinnigt ont och vansinnigt trött och förmodligen en sjuhelvetes blodbrist också men det är en annan historia. Ni kan säkert gissa er till vad det handlar om. 

Natten därpå tog Magnus bebisen. Välbehövligt! Jag fick mer sömn men har givetvis inte haft mindre ont idag. Min rygg är knäckt. Jag borde vetat bättre. Vad fan skulle jag gå för. Vad fan skulle jag burit de påsarna hem för.. 

Vi fick väl behövd mysig ensamtid, jag och min dotter men det var inte värt det. Faktiskt inte. Skulle löst det på annat sätt – med bil. Jag glömmer bort, eller vill glömma bort, hur dålig min kropp är. I mitt huvud så kan och vill jag så mycket mer än vad min kropp tillåter. Och jag pressar min kropp alldeles för hårt. Har jag lärt mig en läxa? Önskar jag kunde säga ja. Sist min rygg kändes såhär illa tog det flera månader innan den blev bättre. Hopps det går fortare nu. 

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Hälsokontroll med Kaeli & ensamtiden som kostade.. ”