Han hälsade tillbaka. 11


Häromdagen när jag och pojkarna var på väg hem från skolan gick vi förbi en pojke, något år äldre än mina, som
går på samma skola. Laaiti tittade på honom och tjoade ett glatt ”Hej!”. Pojken tittade rakt på Laaiti med ett arrogant leende. Hur kan en sådan liten människa vara så full av arrogans, undrar jag?
Jag blev irriterad och tittade på honom och sa ”Du, när någon hälsar så hälsar man väl tillbaka?!”
Pojken tittade förvånat på mig. Han väntade sig nog inte det. Han stirrade på mig utan gensvar så jag stirrade tillbaka och la till ett ”Eller hur?!”
Han pep ett ”ja” till svar.

Någon dag senare gick vi förbi samma pojke. Laaiti tjoade samma glada ”Hej!” till pojken, som med sitt svarta bakåtslickat hår, stirrade på mig. Hans leende var inte lika arrogant längre och han hälsade tillbaka.
”Mamma! Han sa hej tillbaka!” sa Laaiti förvånat men glatt. ”Ja.. Det kanske är för att jag sa till honom sist” svarade jag.

Hur är det egentligen? Lär ni era barn att svara på tilltal och att hälsa tillbaka?
Kan det vara en kulturell skillnad?

55.64954113.252178

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

11 tankar om “Han hälsade tillbaka.

  • Sarah

    Alltid! Dottern är både den som ofta säger hej till höger o vänster (även dom som jag helst inte vill hon ska heja på dvs fd ”vänner”), och hon hejar alltid tillbaka oavsett vem det är (om hon hör det)

  • jj

    Min grabb är en av dessa som ofta inte hälsar tillbaka. Han tittar ner i marken. Vi försöker verkligen att få honom att hälsa tillbaka.. Förklara att så gör man, mm. Men det hjälper inte..

  • helajni

    Absolut! Drillar dessutom mina i att de ska säga hej till tex grannbarnen, skolkamrater osv som de kanske inte leker så mkt med längre men som de absolut vet vilka de är.
    Att lära dem folkvett är är en stor del av föräldraansvaret tycker jag.

  • Marie S

    Självklart! ska de lära sig att hälsa tillbaka när någon hälsar på dem, de ska lära sig vara artiga, trevliga och respektfulla… men även lika självklart lära sig att säga ifrån om det är någon som beter sig illa mot dem.

    Som nån annan sagt – folkvett! och för att citera någon Lunarstormare ”med sund förnuft och rena underkläder kommer man långt”!

  • Ann-Sofie

    Mina barn hälsar på ALLA vi ser, inklusive främlingar. Tyvärr är det många som inte hälsar tillbaka. Kan faktiskt bli riktigt arg när min treåring flinar upp sig och hälsar på en vuxen som inte ens kan bemöda sig med att hälsa tillbaka..!

    Skönt att du sa ifrån iaf, vissa barn kanske inte får vanligt folkvett inpräntat hemifrån och då är det ju bra att det finns andra som påminner dom ;)

  • Caroline

    Tror nog inte det handlar om kulturer, utan mer om avsaknad på vanligt jävla hyfs.
    Lata o frånvarande föräldrar skapar arroganta ungjävlar.

    Tror jag.
    Sen kommer det alltid finnas lost cases, en del föds till rövhål. :poop:

  • C0mmentarius

    Ja absolut. Jag uppfostrades med att hälsa på ALLA, alltid vara snäll mot andra människor. Det tillhör vanligt FOLKVETT. Sen kanske man inte lyckas vara snäll mot ALLA (de som inte gör sig förtjänta av det tillexempel) men om man utgår från den ståndpunkten så tror jag att man kommer långt.

  • Zanna

    Klart att man ska hälsa tillbaka ! Mina säger hej till nästan alla men mindre än hälften hälsar tillbaka! Vissa äldre tittar bara surt och går förbi! Man kan ju faktiskt säga hej tillbaka!

  • kkattis

    Men, är det verkligen folkvett att prata med alla som pratar med en? Jag är vuxen, välartad, trevlig.. men inte fan pratar jag med alla bara för att dom råkar heja på mig. Möter jag någons blick så ler jag oftast.. men… om någon kräver att jag ska säga hej så lär jag vägra. Fan heller. Jag bestämmer själv vem jag ska prata med.

  • MansonDust

    Hm.. Nej jag säger inte åt mina barn att svara på tilltal eller om nån hälsar. Nu är det så att äldsta dottern varit väldigt blyg & knappt hejat på fröknarna på dagis när hon gick där. Jag vet hur det är, jag var också blyg som barn & att nån pressar en att heja eller prata är jättejobbigt, det blir bara värre. Jag sa mest ”Man kan säga hej tillbaks, annars kanske XXXX tror att du är sur på h*n” men sen har jag inte sagt mer, det har kommit i egen takt. Yngre dottern pratar med alla & är inte svår att få kontakt med alls, men det är inte alltid bra det heller alla gånger. :sidefrown:

  • mimmi

    Artighet är en dygd! Och jag har lärt mina stora slynglar all sorts artighet sedan de var små men stora nog att förstå. Säga hej och hejdå. Tack och varsågod. Hålla upp dörrar och resa sig på bussen för äldre, sjuka eller gravida. Hjälpa någon man ser behöver hjälp och titta folk i ögonen när man pratar med dem etc. Framförallt har jag lärt dem gentlemannagesterna som faktiskt fler tjejer än man tror uppskattar. Tyvärr är jag nog också en sån som inte kan hålla klaffen när barn inte är artiga, jag påpekar ofta det där för barn som är oartiga.

    Kulturellt eller ej. Jag tror barn gör som föräldrarna gör. Blir de inte undervisade, hur ska de då veta????