Han har en lös tand, ju.

Helgen är förbi och jag tar med oss in i en ny vecka och en ny månad. En månad kvar tills min store kille blir 6 år. Sex. Kan ni fatta det? Vad hände med tiden? Den flög mig förbi i ett hastigt andetag och jag hann inte ens insupa varenda minut. Han ska bli sex år gammal och han är skolbarn nu, och långt ifrån den underbara bäbisen jag minns honom som. Nu är han en underbar stor pojke.
Och i helgen som nu gick märkte Phini att han har en LÖS TAND. Han blev ju såklart jätteglad, det är ett stort steg för honom och jag.. jag inser mer och mer att han faktiskt är en stor pojke. Det var helgens höjdpunkt, igår, när han åt pizza och märkte att en tand var lös. Och min första tanke var inte att det faktiskt är som det ska, att det är en lös mjölktand som SKA trilla av och ersättas av de nya tänderna. För i min egen lilla dimmiga värld fick jag panik och tyckte att det var alldeles för tidigt att börja tappa tänder, tänk om den gått sönder, tänk om han hade tuggat för hårt, nått måste det var för hans tand är lös! Men jag fick ju lugna mig lite, för det är som det ska, tänderna blir lösa och trillar av, så är det.. och han blir sex om en månad, han är ju stor. Jag har hört det förr och särskilt de nya fröknarna på skolan skrattar gott åt mig när de säger att jag måste klippa navelsträngen. Älskade barn. Älskade underbara stora pojke. Tänk att vi en dag ska skiljas åt, att du ska stå på egna ben och leva ditt eget liv. Det är många år kvar tills dess men jag inser ju även hur fort tiden går.

Friska barn är lämnade på dagis och jag ska jobba idag. Det ska bli skönt att komma hemifrån. Jag har varit hemma sen tisdags och jag vill nog helst klättra på väggarna nu. Idag är jag fit for fight. På onsdag ska jag göra min tidiga glukosbelastning och förutom det och jobb är min vecka utstakad. Här händer inte mycket annat intressant. Jag lyssnar på bebisens hjärtljud så mycket jag kan och blir varm i hela kroppen. När jag och Martin kom efter det MVC besöket hade jag redan hunnit skicka ut MMS till mina nära, inklusive mamma som passade pojkarna. Så fort vi kom in i lägenheten for Laaiti ut i hallen och gol “MAMMA VAR ÄR BÄBISEN!?” Haha, tokiga unge. På kvällen, nu när det blivit lite mer verkligt för pojkarna med, läste jag Håkan Bråkan och bebismysteriet än en gång för Laaiti. Och han verkar förstå hur bebisen kommer in i mammas mage. Jag tillhör inte kategorin mammor som ljuger för sina barn eller ska linda in sanningen. De ska få veta sanningen från början. Och det gör dem. Boken är fenomenal och jag rekommenderar den varmt till blivande mammor med äldre syskon. Jag slipper i alla fall frågor om hur bebisen kom in i mammas mage, för det vet de redan.

Och leksakerna? Well, undanplockade ja. Men vet ni vad, det verkar inte göra mina barn så mycket ont alls. Tvärtom. jag tror att de också behövde en paus från leksakerna. När Laaiti har hittat småsaker som jag inte hittat att plocka undan (ex under sängen eller byrån) så kommer lillskiten med det till mig och säger “mamma, du glömde denna, lägg undan den med”. Det var inte riktigt det effekten jag hade hoppats på men fine. Fine. Men till det mest positiva av denna historien är att pojkarna faktiskt leker mer med varandra. Och faktiskt, blir mer kreativa. För det är ju så, helt generellt vill jag tycka, att barn idag är alldeles för bortskämda med sina tusentals olika leksaker och jag vill gärna tycka att det faktiskt håller de tillbaka från att vara så kreativa som de ska vara. Kreativitet och fantasifullhet försvinner lite med alla leksaker som är utvecklade till sin fulla potential. En robot idag är en robot med ljus och ljud med olika funktioner och man kan göra tusentals olika saker med den så barnen behöver inte låtsasleka längre. Den är ju redan allt det där och den har fantiserat färdigt. De behöver inte komma med en träpinne och berätta för mig vad det är och vad den kan göra, som de själva hittat på. Förr i tiden när det knappt fanns leksaker fick barnen hitta på vad saker och ting skulle vara och vad de skulle göra. Det behövs inte idag för det finns leksaker som kan allt det där redan. Phini och Laaiti har i helgen varit med kreativa. När de inte hade leksaker tog de det som fanns kvar i rummet och nyttjade det. Sängen var ingen säng längre, det var ett fort och en koja. De plockade av madrasserna och byggde koja och lekte med varandra istället för med varsin leksak och det vill jag gärna se positivt. Så en leksaks paus var nog det bästa för alla just nu.  Sen att det blir en del andra hyss nu, det får man ta när de blir uttråkade och målar med blackboard kritor på sin TV…

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. patruska skriver:

    har ni funderar på namn till bebisen?

  2. Mimmi skriver:

    När tanden väl lossnar, glöm ej att lägga tanden i ett glas vatten över natten så att tandfen kan komma. (Du tar tanden och spar den i en ask nånstans som minnne) och Phini får en guld peng i glaset. Funkar varje gång! Det är så satans gulligt när de tappar sina första tänder, först de två nedre, som han fick först, sen de två övre. De läspar och har sig och man bara smälter av deras tannalösa leende! *love*

  3. Eva T skriver:

    Hej !
    Glöm inte den insikten om att leksaker inte är så nödvändiga och viktiga, sen absolut inte prislappen på dom nu när snart julklappshysterin börjar.
    Kram

  4. Anna skriver:

    Ja, tänk… Tiden går så fort! Jag har själv svårt att förstå att min lille kille som sitter här bredvid mig har blivit 1½ år, går på dagis och jag själv har börjat jobba igen. Allt går så fort!!!

    *blomma*

    kramis!

  5. Emelie skriver:

    Väldigt fin blogg :)

  6. Kicki skriver:

    ”Tänk om den gått sönder” hahahaha

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com