Hos barnmorskan idag: fick misstankar bekräftade.

Och just lagom till att jag idag går in i vecka 34 (33+0) hade jag tid för kontroll hos min barnmorska. “Hur är det” undrade hon i vanlig ordning. “Det är skit” sa jag och drog alla mina dilemman och problem för att hon skulle få en bild av den enorma psykiska stressen jag går och bär på. Det känns alltid skönt att kunna få “lätta på trycket” men jag hängde inte upp hela besöket på det. Jag brukar inte gräma mig för länge eller för mycket utan brukar oftast kunna finna mod och styrka från någonstans.
Det var en sedvanlig kontroll och jag var inte förvånad av hennes “hmm” när hon mätte livmodern. Hon mätte, gick till skrivbordet och ögnade i journalen och mätte igen och frågade om jag har fått tid till Ultraljud. Vilket jag ju har – på måndag ska jag och min mamma dit. “Vad bra.. annars hade jag skickat en remiss” sa hon och berättade att magen inte riktigt växt som de vill och nu ligger jag/vi under kurvan. Jag blev inte förvånad och inte lika rädd som jag blev första gången jag hörde det, när jag väntade Phini. Och jag tycker inte att jag ligger SÅ mycket under kurvan.

Dagens besök resulterade i följande:
Vikt: 77.2 kg.
Sym:Symfys-fundus mått: 30
Urin: Spår
Blodtryck: 123/68
Fosterläge: H/R (Huvudet nere, Ruckbart)
Fosterljud: 128 (hjärtslag)

Och bara för att göra det man inte ska, ska jag nu jämföra mina tre graviditeter så nära det går…

MÅTT PHINI (v.33+0) LAAITI (v.33+1) KAELI (v33+0)
Vikt 74.6 72.6 77.2
Symfys-Fundus 29.5 29.5 30
Urin 0 0 Spår
Blodtryck 110/60 110/65 123/68
Fosterläge H/R H/R H/R
Fosterljud 136 134 128

Syskon – javisst.
Det märks att vi ALLA FYRA är samma kött och blod!

Så allt är ganska snarlikt om man bortser från att jag väger lite mer denna gången. Men ja, det ser ganska snarlikt ut. Så när hon sa att magen inte växer som den ska, så blev jag inte förvånad. Jag har varit inställd på att jag kan komma en liten bäbis. Precis som mina två söner var. och de säger att det är fadern som står för den genetiska biten – well inte i mitt fall. Detta är MINA barn och därmed basta.
Jag var liten när jag föddes (2400gr, 45cm),
Phini var liten när han föddes (2500gr, 47cm) och
Laaiti var liten när han föddes (2950gr, 50cm).
Varför skulle jag inte stå för genetiken också, jag får ju STÅ FÖR ALLT ANNAT SJÄLV JU!
MINA barn och därmed basta. Har jag poängterat det tillräckligt nu?

Så bäbisen ligger nu på plats i alla fall, med huvudet ner. Det är, som ni läste, inte fixerat ännu så hon är kanske inte redo just idag i alla fall. Puh. Bra.
Såhär ligger hon i min mage just nu, framifrån sett:

bäbis
Så hon har ryggen på min högra sida, rumpan uppe vid revbenen, sen armar och ben på min vänstra sida, och huvudet ligger rörligt nere vid mitt bäcken. Hennes rygg ligger på samma sida där jag ha moderkakan i framvägg, och därför känner jag hennes rörelser, boxar och sparkar runt mitten och vänstra sidan av magen. Och det är fenomenala känslor, det där, att verkligen kunna KÄNNA liv inom sig. Att känna när hon rör sig, när hon sparkas, när hon har hicka. Jag tycker egentligen synd om alla dessa frånvarande pappor som går miste om början på sina egna barns liv, eget val eller inte. Hennes liv har ju redan börjat. Tänk att jag fått förmånen och privilegiet att få lov att lära känna henne redan INNAN hon tar sitt första andetag – men inte pappan. Vad somliga går miste…

Mina söner sover sött i sina sängar och laddar inför morgondagens skola och dagis. Jag och min dotter ska sätta oss i soffan ett tag innan vi kurar ner i sängen.
Natti!

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Tamagal skriver:

    Min sambo längtar efter att känna sparkarna på utsidan magen.
    Han sitter tålmodigt med handen på magen medan jag slöar i soffan om kvällarna och ser lika besviken ut varje gång som jag i sten hävdar att ärtan sparkat under hans hand och han inte känner det.

    Pappor kan vara frånvarande fastän de är närvarande.
    Min förra graviditet var jag ensam, men i ett förhållande… Det handlar om intresse, inte direkt närvaro.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com