ante omnis mea familia

Hos läkaren idag

Ringde vårdcentralen i morse för att få tid till läkare. Sköterskan tyckte att jag kunde komma på deras drop-in mottagning mellan 13-15 och träffa en sköterska. Sagt & gjort. Träffade sköterskan och berättade för henne om mina symptom. De tog blodprov (crp) som visade <10. Crp är en snabbsänka som kollar om man har någon infektion i kroppen. Lägre än 10 är bra och betyder (förmodligen) att man inte har någon infektion. Min temp låg på 37.7. Tillräckligt för att jag ska känna av det. Sköterskan tyckte att en läkare skulle lyssna lite på mina lungor.
Läkaren kom in och började med att kolla i mina öron lite snabbt.
– Har du haft många öroninflammationer?
– Ja, väldigt.
– Har du fått rör insatta med?
– Ja, många gånger.
– Ja jag ser det.
Varför fråga då..? Alla läkare som tittar i mina öron reagerar alltid. De är fulla av ärrvävnad.
Hon tittade i munnen på mig, lyssnade på hjärta och lungor och sa att allt hördes bra. Alltså fanns det inget annat hon kunde göra än att skriva ut Cocillana-Etyfin så att jag kan få sova.
Så mina 2-3 veckors ovanliga trötthet diskuterades inte. Det var kanske inte väsentligt. Likaså att hostan har suttit i, i omkring 2 veckor. Jag tycker det är ganska länge men hon sa inget.. Hon är ju utbildad läkare – Specialist i allmänmedicin – hon borde veta bättre än mig.
Innna hon gick så rådfrågade jag henne om den jävliga värken jag har. Jag berättade att jag käkat 8 alvedon dagligen sedan december och att de inte gör någon nytta alls längre. Jag får inte lov äta Ipren, Treo eller Naproxen heller. Jag har ätit Tramadol men blivit resistant och har slut på alternativ och konstant sjukt ont.
– Ja, då kan jag inte hjälpa dig. svarade hon.

Jag tycker att det är KONSTIGT att det verkligen inte ska finnas några andra alternativ till smärtlindring på marknaden. Vad i helvete..? Jag VET ju att det finns andra läkemedel. Men de vill verkligen inte skriva ut dem. Hon är inte den enda läkaren/sköterskan som säger exakt det till mig – Då kan jag inte hjälpa dig. För det verkar som om Alvedon/Panodil och Ipren/Ibumetin inte fungerar – ja, då är det kört.

– Men Citodon? Kan det vara ett alternativ jag kan prova, då? undrade jag.
– Mmm, ja, jo.. Jag kan skriva ut en liten dos till dig som du kan ta på kvällen istället för en panodil.

Hur svårt var det. Varför ska jag tala om för läkaren vad som kan skrivas ut? Är det inte hennes jobb? Undersöka – utreda – diagnostisera – behandla.
Det KÄNNS som om dagens läkare missar något av det. Ibland är det lättare att fan googla sina symptom, tala om för läkaren vad man lider utav och sen dessutom tala om vilka mediciner man behöver.

Jag kommer aldrig glömma då pappa gick till läkaren med en stor knuta på halsen. “Jag vet inte vad det är.. men skriver ut penicillin till dig” sa läkaren. Några dagar senare på penicillinkuren växte knutan fort och mycket och pappa sökte öra/näsa/hals som UTREDDE knutan och upptäckte att det var en tumör. Pappa opererades – fick både strålbehandling och cellgifter.
Bra jobbat doktorn.. bra jobbat. Han kunde ha kostat min pappa livet.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 tankar om “Hos läkaren idag”