Här händer det grejor, minsann!

Igår var minst sagt en händelserik dag. Olyckan var framme och jag fick åka in till akuten med Laaiti. De busade inne på sitt rum och Laaiti trillade från våningssängen. Rummet är i stort sett tömt på allt, bortsett från säng, byrå och TV. Laaiti trillade när han skulle klättra ner på en sida utan stege och landade på huvudet. Han gallskrek ett bra tag och mådde illa och var yr och hade huvudvärk. han fick en alvedon och sen ville han vila i minn säng – jag väckte honom var 10:e minut. När han sedan kom upp en timme senare började han kräkas och då ringde jag 1177 för rådgivning. Jag berättade allt som hade hänt och  avslutade med “Jag bara undrar när det är dags att oroa sig, när man ska åka in” och sköterskan svarade “Nu”. Hon gjorde anteckningar som barnakuten kunde kolla  när vi kom in.
Vi väntade inte alltför länge. I väntrummet kräktes han ytterligare en gång och en pappa därinne hämtade papper åt mig och en kräkpåse till Laaiti.
De kollade hans pupiller, hans blodtryck och puls. Sen fick vi vänta. De gav honom en piggelin för att se om han fick behålla det. Sen kollade de honom igen, ungefär en gång i halvtimmen. Till slut kom en läkare in och gjorde alla ovannämnda tester plus kolla armar, ben, kolla hans känsel, kände på hans skallben. Hon sa att hon inte var alltför orolig och tyckte att han mådde oförskämt bra efter ett fall på cirka två meter och landa på huvudet. Antar att han hade änglavakt..
403689_10150691475215550_613050549_12083323_62276394_n[1]Hon sa att han såklart måste hållas koll på. De erbjöd en plats på sjukhuset för inläggning men fick fick lov att åka hem om vi ville, om jag höll koll på honom. Laaiti ville hem till Phini (som han hade gråtit efter i saknad) och jag kände mig trygg och säker nog att ta hand om honom.
Min intuition sa mig att det skulle ordna sig. 
Phini, som hade varit väldigt orolig och rädd, hade gråtit när han fick reda på att vi skulle till sjukhuset. Han var med sin mormor då. Vi ringde hem när vi var på sjukan och pojkarna pratade i telefon och Laaiti’s ögon fylldes med tårar och jag hörde Phini’s oro på andra sidan luren och det värmde mitt mammahjärta. När det väl gäller så är de tajta som få..
När vi väl kom hem gick vi direkt hem till mormor och morfar där Phini och Kaeli var, jag lovade Laaiti det. Phini rusade fram till dörren och tog sin lillebror i famnen och där blev de ståendes i flera minuter, i varandras armar. Jag har sällan sett maken.
Sen satt de nära varandra i soffan och höll om varandra innan jag tog med mig Laaiti hem.
Idag har det varit snälla mot varandra hela dagen. Något gott kom ur det onda.

Idag var jag hos arbetsterapeuten som vill träffa mig en gång i veckan. Hon undersökte mina händer och såg att de fortfarande är dåliga. Och den distinkta “ledvärken” har gått från att vara bara tumbasleden till fingerleder och även handleder. Hon tycker att läkaren ska remittera mig till en röntgen. Hon sa att av det lilla hon kunde se så ser mina provsvar bra ut. Jag antar att läkaren kommer gå igenom det med mig i morgon när jag ska dit.
Hos arbetsterapeuten fick jag sitta med händerna i paraffin innan  vi gjorde en massa övningar – inte utan smärta. Jag fick nya lindor, även till fingerlederna, som jag ska ha på när jag gör något. Hon vill även skicka mig till någon som har hand om basal kroppskännedom.
Det hände i alla fall saker. Om blodproverna inte visar något och om röntgen inte visar något så antar jag att jag är en första klassens hypokondriker?

I morgon ska jag till hyresvärden. Jag ringde de i morse för att förhöra mig om det ena än det andra och fick veta att de bytt lås i morse. Jag blev såklart förbryllad när jag såg “övernattningsgästen” komma och gå vid trappan? Nåja. De sa även att de skulle försöka hinna med att besiktiga den idag eller i morgon. Jag ringde senare på eftermiddagen för att fråga om det fanns möjlighet att vara med på besiktningen och fick veta att besiktningen var klar! Det bestämdes att jag ska komma ner imorgon förmiddag (innan min läkartid) och gå igenom den och då välja färg osv. Vi får se hur mycket de ska göra och vad jag får välja. Intressant och spännande!

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Martina skriver:

    Åh, mina ögon tårades av brödernas kärlek till varandra!! Härligt att de kan visa varandra att de bryr sig så.

    Skönt att det rör på sig angående lägenheten! Vad härligt att du får möjlighet att välja hur det ska se ut också.

  2. Ulrika skriver:

    Så skönt att han mår bättre. Och man blir ju alldeles varm inombords när man läser om kärleken mellan grabbarna <3

    Hoppas händerna snart blir bättre. Hopplöst det där med att gå och ha ont. Allt blir ju lidande :(

    Lycka till med färgvalen! :)

  3. merlyn skriver:

    Det är verkligen fint med sann syskonkärlek!! jag har det själv och det är ngt jag uppskattar mer än vad många tror :)
    krama kidsen från mig

  4. Emma skriver:

    Hoppas han mår bättre nu <3

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com