Hur jag är, hur jag vill ha honom & hur ett perfekt liv hade sett ut

Av några olika anledningar har jag på sistone börjat fundera på hur jag egentligen är som flickvän/fru och hur jag vill ha min man/förhållanden. Helt enkelt för att någon frågade. Och när jag fick tänka efter och därefter summera så står det mig klart nu hur “old school” jag kanske är. Jag och Nina satt igår kväll med likörer och pratade och vi pratade bland annat om kvinnor VS män och förhållanden och det var spännande att höra hennes input. Hon och jag tycker sällan likadant.

 Hur är jag som flickvän/fru?image
Det är väl lite så – what you give is what you get. Det enda jag egentligen vill är att bli älskad och respekterad. Och när man har det fastställt bör det andra gå hand i hand, som ärligheten och en öppen kommunikation. Om min man älskar mig och visar det så älskar jag honom och visar det. Jag tycker om att “ta hand om” min man. Jag lagar gärna mat åt honom, gör en matlåda han kan ta med sig till jobb. Masserar hans fötter, låter honom ligga i soffan och masserar honom och pussar på hela honom. Jag är enormt gosig och kelig. Jag är pussig och kramig och jag älskar beröring och kroppskontakt. Jag vill gärna väcka min man mysigt, med kaffe på sängen och sitta och prata i timmar, om allt mellan himmel och jord.
Samtidigt kan jag vara busig som fan och retas och trixa och leka. Som att vänta bakom en dörr och hoppa fram och skrämma honom, brottas med varann, fylla skorna med sand. Jag har kanske inte vuxit upp helt och hållet. Jag är likadan med mina ungar. Lika omhändertagande och lika lekfull och busig, kasta vattenballonger och sånt. Jag är lojal och trogen och har aldrig varit otrogen. När jag är i ett förhållande har jag bara ögon för min man. Jag tittar inte åt andra män, jag flirtar inte. Jag är hans och bara hans.
MEN – det ska fan vara på lika villkor. För om jag misstänker att jag blir fel behandlad så ligger han risigt till och hans liv kan bli ett smärre helvete. Jag vägrar att bli bedragen och godtar det inte. När mitt ex gick bakom ryggen på mig tog jag reda på fakta först innan jag konfronterade honom och det ska ni veta, gjorde jag med råge. Om min man behandlar mig fel får han fan höra. Jag blundar inte för sånt och skulle lätt kunna klösa ut ögonen på honom i ren besvikelse och ilska.

Det som gör att jag kan vara krävande är att jag vill sitta på hans piedestal. Jag vill att han bara har ögon för mig och helst avgudar mig och visar det med ord och handling. Jag vill bara känna mig älskad och behövd. Att jag spelar roll. Helst en stor sådan. Jag är ju kräfta. Ut i fingerspetsen.  Jag vill ha ofantligt mycket kärlek och jag ger lika mycket tillbaka. Jag vill att han är helt ärlig mot mig och inte ljuger för mig. Inga små vita lögner, inga stora lögner, inga lögner alls. Total ärlighet. jag vill att vi har en öppen kommunikation och känna att vi kan prata om allt med varandra. det är det optimala för mig. Om jag inte känner att den ärligheten finns, att min man ljuger för mig så blir jag rosenrasande och kan slå sönder halva hemmet och han med om han står i vägen för mig. Men oftast slår jag sönder anledningen till lögnen. I W:s fall – hans jävla porrfyllda dator han ljög om och inte kunde stå för. I M:s fall – hans jävla mobil han ljög om med sms och hemliga konton han inte kunde stå för.

Jag skulle lätt trivas med att vara “hemmafru”. Att vara hemma, ta hand om barnen och hemmet och ha en man som jobbar hårt och mycket och den sparsamma tiden vi får med varandra är helig och guld värd. Jag skulle lätt kunna se mig själv i köket och servera middag lagom tills han kommer hem från en hård arbetsdag och sen tappa upp ett bad åt honom och “pamper” honom. Som det var förr i tiden. Inte för att jag anser det vara en kvinnas plats, utan för att jag hade trivts med den rollen för det finns inte mycket bättre än att kunna  vara hemma med sina barn, när de inte är i skola och på dagis. Min originella dröm var familj. Mamma, pappa och massa barn. Han jobbar hårt, jag är mamma och fru. Men det blev inte riktigt som jag hade drömt. Barnen har jag men det är allt. Jag lyckades aldrig få en hårt arbetande man. Jag lyckades aldrig få en arbetande man överhuvudtaget, det har alltid varit jag som har försörjt både mina män och mina barn.
Jag jobbar så mycket jag kan som ensamstående mamma eftersom jag helt enkelt inte har något val. Eftersom mina barn måste ha kläder om ryggen och mat på bordet. Men om någon erbjudit att försörja oss hade jag nog fan lätt kunna tacka ja. Med det sagt vill jag nämna att jag känner mig lyckligt lottad som faktiskt fick ett jobb jag trivs med, annars hade det fan varit outhärdligt.

Hur vill jag ha min man/förhållande?
Jag vill ha en man som verkligen avgudar mig och mina barn. Jag vill att han tar sig an mig och barnen. Det är ett paketpris. Jag vill att han visar sin kärlek till mig. På något sätt i alla fall. Det behöver inte vara med presenter, det räcker med en sovmorgon. Det behöver inte vara att säga det konstant (även om det är mysigt att få höra) det kan räcka med en kopp kaffe på sängen och en varm smekning på kinden. En man som vill vara med mig och bara har ögon för mig. Jag vill ha en maskulin man vars famn jag kan krypa in i och vara trygg med och sänka garden en stund, då jag inte behöver vara stark. Jag vill ha en man som inte är rädd för att ta i och arbeta hårt. Jag vill ha en man som kommer till mig när han behöver prata och vänder sig till mig och inte döljer något för mig. Som är ärlig och rakfram och som inte har problem med att prata. En man som inte flyr med svansen mellan benen så fort det blir hett utan tar striden och rider ut den tillsammans med mig. En man som respekterar mina åsikter och lyssnar på mig och inte medvetet sårar mig utan tvärtom, gör  vad han kan för att göra mig lycklig. För om han gör allt detta får han ALLT i gengäld.
Kärlek. Respekt. Ärlighet. Tillit. Trohet. Det är väl inte för mycket begärt…?

Mitt drömliv
Mitt drömliv vore att ha en familj. Kela kittet med mamma, pappa och barn. Jag har redan tre och jag skulle faktiskt ha problem att träffa en kille som har egna barn. Faktiskt. I ärlighetens namn vill jag inte vara någons styvmamma eller bonusmamma eller extramamma eller “pappas nya tjej”. Jag är inte överdrivet barnkär. Jag AVGUADAR mina egna barn och har svårt att knyta an till andras barn. Däremot är jag inte helt negativt inställd till att skaffa fler barn. Jag har nått år till på mig tycker jag och om jag hade träffat RÄTT – verkligen RÄTT så hade jag kunnat skaffa fler barn.
Jag skulle vilja jobba hemma, med att skriva på min bok, kanske ha ett eget företag (kanske en butik?) där jag kan själv bestämma mina arbetstider, men det skulle inte vara prioriterat, för det är min familj.
Jag skulle vilja ha ett fint hus, gärna med trädgård. Jag skulle vilja ha ett hus stort så att barnen får varsitt rum eller, om de vill, dela med varandra (pojkarna hade nog velat det iaf) . En liten örtträdgård framför köksfönstret. Jag vill ha ett stort kök, gärna med köksö. Och ett litet mysigt kontor där jag kan ha min skrivarhörna och få min egen space att blogga på och skriva på min bok. Jag skulle vilja ha ett stort bubbelbad, stort nog för två – mig och min man.
Jag vill vara den frun som lagat god middag och just som såsen puttrar och jag rör om dyker min man upp efter jobb bakom mig, pussar mig på nacken och låter en arm smyga om midjan på mig innan vi kramas, pussas och säger hej. Sen middag med barnen och umgås med varandra på kvällen. För mig vore det jävla perfekt.

Nu är frågan – Finns han? Om så, var då? Och hur får man honom..?

Du gillar kanske också...

11 svar

  1. netscape skriver:

    Hade du ställt frågan för några år sedan hade jag svarat: Vet inte..om han ens finns.
    Idag däremot kan jag lugnt påstå att min man är så nära (idealet du beskriver) en kille bara kan. Grejen är den att inte bara jag har format honom utan även han har format mig och på så sätt har vi lärt oss att lyssna, vara ärlig,kompromissa, lita på varandra och samtidigt ställa krav. För utan krav, kan kärleken plötsligt kännas som något ytligt. Jag har verkligen lärt mig saker om oss, förhållandet och förutsättningen för ett livslångt åtagande som ett par. Vi har gått på familjerådgivning för ca 2 år sedan (vi hade det kämpigt) och sedan dess finns det inga TABUN.

  2. Jessica skriver:

    Saken är den att även om man skulle trilla över denna kille så skulle man nog tyvärr ändå inte se honom. Alla vill vi ha dessa sötnosar, men faller gör vi alltid för the bad boys. Varför? För dom är mer intressanta. En utmaning liksom

  3. B skriver:

    Låter, nära nog, som en drömkvinna!
    Mannen i dina drömmar är nog så svår att hitta. Hårt arbetande för att försörja familj med tre barn, och fler, ensam. Dessutom hitta kvalitetstid till sina barn och därefter orka sätta sin kvinna högt upp på en piedestal. Det låter som att dygnets timmar inte riktigt räcker till. Ska man dessutom vara tillräckligt spännande och snygg. Men tanken är god. Absolut! Jag önskar jag kunde.

  4. Tamagal skriver:

    Han finns, men jag måste tyvärr meddela dig att han är min!

    Alla de kärleksfulla saker du beskriver, all ärlighet (ibland brutal och jobbig), troheten och att veta allt om varandra.
    Romantiken och närheten…
    Det är min man du skriver om.

    Ingen är perfekt, men han är perfekt för mig.

  5. Tamagal skriver:

    Dock jobbar vi båda lika mycket.
    Tro mig… en hårt arbetande familjeförsörjare är inte alltid att föredra.

    En arbetare är alltid en arbetare och det är svårt att byta mellan hårt arbete och ansvar till kärleksfull make/far.

    Oftast finns inte ALLT i en man.
    Pengar, försörjning… Det är inte högt rankat i min bok.
    Jag har haft det och som någon skrev ovan, räcker dygnets timmar sällan till.

    Jag nöjer mig med att vara min sambos prinsessa, se kärleken till våra barn (paketpriset var med mig och Mio) lysa i hans ögon och njuta av vår underbara familj och gemenskap efter att vi hämtat barnen på dagis hos mormor/farmor, efter jobben. (99.9% lämnar vi och hämtar tillsammans)

    Sluta inte leta.
    Din drömman finns därute.. Med sina egna fel och brister.
    Du måste bara kyssa en HEL DEL grodor på vägen, få hjärtat söndersmulat och ihoplimmat, falla och resa dig igen…

    En dag bara står han där, på oväntad plats och hjärtat vet direkt. :heart:

    Nu fattas bara att han gör slag i saken och friar traditionellt och att vi vinner budgivningen på nästa drömhus som dyker upp :)
    Sedan är min saga/vardag komplett…

  6. Emma skriver:

    Nog finns han där alltid.
    Finns han där, rakt framför dig, utan att du ser det?

    Ser din highfive-smiley egentligen ut som när de älskade ÄNTLIGEN hittat varann? :highfive:
    Ser din handshake-smiley inte aningen förälskad ut? :handshake:

    Kanske behöver ni bara se det och förstå.
    Kanske måste ni också våga.

    Du om någon förtjänar
    :heart: den man som gör dig hel.
    :heart: den man som antas vara din utan att vara det (ännu?).
    :heart: den man som verkligen uppskattar dig för den du är.
    :heart: den man som ger dig sanningen – inte på ett silverfat kanske, men möjligen på en oljig platta.
    :heart: den man som läser ditt innersta och inte alltid ger dig medhåll utan diskussion.

    Nog finns han där alltid. Du får leta lite – eller bara öppna ögonen.

    • Emma skriver:

      Oj. Jag kanske skulle läst min kommentar en gång extra innan jag tryckte på skicka.

      Då hade jag upptäckt ni-formen som smuigt sig in.
      Då hade jag kanske också ändrat mina ordval en aning.

      Det ser ju uppenbarligen ut som om jag har någon i åtanke.

      Hm. Så det kan bli.

  7. Får hoppas detär han Björn ;) Han verkar Underbar:)

  8. jennskah skriver:

    måste bara säga att dina drömmar låter skrämmande likt mina
    :P

  9. Jasas skriver:

    Det finns ingen som skriver som du gör. Så fängslande så målande. Du är fantastisk (på många sätt.)

    Jag tror på kärleken den kärleken och självklart kommer du hitta din prins. Kanske dröjer det för barnens skull?

    När det passar som bäst kommer du finna honom. Elr när det passar som värst (så var det för oss här hemma.) Det som sker det sker..

    Jag hade också mer än gärna varit hemmafru!!!

    God jul till dig och barnen!

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.