ante omnis mea familia

Intelligender?!

Idag är jag ledig från jobb eftersom jag inte har någon barnvakt. Hur knäppt är inte det egentligen. De flesta arbetande mammor förlitar sig på barnomsorg eller en partner men så fungerar det inte i mitt liv med mina arbetstider. Om det inte vore för min mamma så kan jag inte jobba (på India) alls. Så ja, jag antar att jag är beroende av min mamma. Och mamma hämtar barnen 5 dagar i veckan, 4 veckor i månaden, 12 månader om året, lagar mat till dem, badar dem och rår om dem. Hon planerar alltid sitt liv efter barnen – när hon ska iväg och storhandla, när hon ska hälsa på sina vänner osv.. Så när hon nu blev bjuden på middag av självförvaltningen, på eftermiddagen idag, så tyckte jag gott att hon kan få gå. Jag såg att hon ville och jag vet att om jag sagt att jag måste jobba, så hade hon tackat nej. Så jag sa till henne att gå och sa till jobb att jag inte kan jobba idag för jag har ingen barnvakt. Min pappa erbjöd sig senare att se efter dem, men pappa är “gammal” och sjuk. Med allt han gått igenom med sin diabetes, cancern, hjärtoperation, handoperation och arbetar varje dag nu ändå, så vet jag att han egentligen inte har ork. Men han gör det som de alltid gör ändå, vare sig de egentligen orkar eller ej: de ställer upp. Men jag kan inte och vill inte belasta de mer än vad jag redan gör. Jag har redan en hälsosam dos av dåligt samvete som det är, och även den största tacksamheten nånsin.

Och jag vet hur jag borde fördriva tiden idag. Städa. Tvätta om tvätten i maskinen som legat där i flera dagar, hänga upp den, tvätta en till, hänga upp den också, diska, plocka undan, torka rent, dammsuga och moppa, innan jag hämtar barnen och planerar middag. Just nu känns det inte lockande för jag orkar fantamig inte. Men jag måste.

Mitt liv är fortfarande en berg och dal bana, men jag tycker nog jag börjar se saker ur ett annat ljus, ett annat perspektiv. Jag kämpar på, jag har ju inte mycket till val. Jag ser fram emot så mycket och oroar mig för lika mycket. Det är många sömnlösa nätter bakom mig. Jag längtar tills jag blir kallad på Ultraljud, att få se vem det är som växer i min kropp. Jag är lika nyfiken som alla andra gravida kvinnor. Jag undrar om jag ska få triss i soldater eller om det kommer en liten prinsessa som ska jämna ut hormon nivåerna i familjen. Så jag hittade ett test man kan köpa på nätet (http://www.intelligender.se/index.htm), där man kan kolla vilket kön det är. Det känns inte säkert eller garanterat att svaret är korrekt men jag måste erkänna min nyfikenhet. Hade jag haft råd hade jag nog köpt det bara-för-att. Mina närmsta vänner tippar på att det blir en soldat. Eller ja, de är tvärsäkra på det. Sen är det många andra som är lika säker på att det är en sessa. Så det kan jag inte heller förlita mig på. Jag antar att jag får vänta på Ultraljud för gudarna ska veta att jag vägrar vänta tills förlossningen. Det är förlegat i dagens moderna samhälle haha. Sen vill jag fortfarande ha en angelsound!!!!

 

Nu ska jag diska med mp3 i öronen.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 tankar om “Intelligender?!”