[Intuition]: “Min magkänsla sa mig…” 4


Min nyfunne vän Lars och jag har timmars samtal bakom oss. Vi pratar om allt från det mediala till meditation och healing och intuition. Några utav mina favoritämnen. Han kan såklart betydligt mer än mig och jag tycker det är så intressant att få höra denne vise mans tankar om det. Han är ju trots allt född 1956 och har några år på nacken, gubben (haha). Han har varit på några kurser hos Terry Evans och ska snart dit igen för en annan kurs och jag tycker att det ska bli spännande att få följa hans utveckling på avstånd. Om ni inte har läst hans blogg där han har berättar om kurserna hos Terry Evans, så klicka här och läs.

Något vi har pratat mycket om är det som jag alltid kallat “magkänsla”. Kärt barn har många namn och jag minns en kväll när jag och Lars pratade om detta och jag sa just något i stil med “Min magkänsla sa mig..” varpå Lars sa att det är bara män som säger magkänsla. Egentligen är det intuition.
Vad dum jag måste vara, som aldrig sett något samband mellan ´”the good old fashion gut feeling” och det superhemligt magiska “intuition”. Det låter genast lite mer spännande. Tänk att två ord som egentligen betyder samma sak, kan få så olika innebörd. Med ordet “magkänsla” så avmystificierar (är det ens ett ord?) man hela begreppet, tycker jag.

Men vad är egentligen INTUITION?
Efter lite research har jag kommit fram till följande.

En slags känsla av vetskap, icke baserad på medvetna slutsatser utan relaterad till den del av hjärnans minnen som vi inte har medveten tillgång till. Kanske en svagare form av klärvoajans.

Och för att utveckla det lite – INTUITION ses inom New Age som en kunskapsväg. Den kan beskrivas som en känsla av att veta utan att veta – den stilla rösten inuti, den oförklarliga impulsen. Intuitionen anses komma spontant och omedelbart: när man står inför ett problem så är det intuitiva svaret det som först dyker upp i medvetandet. Man skall lita på sin intuition, brukar man säga inom New Age.

Intuition är att känna på sig – det vi ibland kallar magkänsla. Att intuitivt direkt känna vad vi ska göra i en viss situation – eller, oftare, vad vi inte ska göra – och detta innan vi har hunnit tänka efter.

Enligt lexikon är intuition en direkt förnimmelse av sanning eller faktum, oberoende av förnuftsresonemang. Förnimmelser är alltid kopplade till erfarenheter – vilket i sin tur innebär att ju längre vi lever och ju mer vi är med om desto starkare blir vår intuitiva förmåga! Bearbetningen av sinnesinformation sker implicit (omedvetet) och framstår sedan för oss som just direkt förnimmelse – det vi kallar intuition.

Redan i fosterstadiet börjar vår hjärna samla information. Det fortsätter den med hela livet och det mesta av allt som samlas in och arkiveras hamnar i det som kallas det omedvetna. Detta är implicit inlärning (omedvetet) som vi inte själva styr över. Det s.k. arkivet är inte färdiga minnen som ligger dolda i väntan på att plockas vid behov. I själva verket lagras inga minnen alls, utan bara möjligheter till aktiveringar av förbindelser mellan nervceller. Dessa associationsbanor, eller kombinationen av dem aktiveras omedvetet i olika situationer. Plötsligt står vi där med ett svar utan att vi tänkt fram det genom funderingar – hjärnan har bara levererat, den har alltså letat sig fram själv med utgång från tidigare erfarenheter..!

Magen kallas ibland den tredje hjärnan. Det beror på att forskarna funnit motsvarande kommunikation mellan hjärna och mage. Signaler går via nervceller mellan magen och höger hjärnhalva, som är känslornas centrum.Höger hjärnhalva låter alltså magen veta när något negativt kan förväntas bli resultatet av det vi står inför, och magen talar om för oss (magknip, illamående, stressmage).

Emotioner är alltså starkt kopplade till det implicita lärandet som är förutsättningen för intuition. Enligt neurologen Antonio Damasio är kroppsliga känslor det som blir kroppens minne – en slags markörer som via erfarenhet eller social träning blivit omedveten kunskap. Detta ger intuitiv känsla av t.ex. fara – vi väljer hur vi ska handla, utan att vi förnuftsmässigt tänker igenom alla eventuella scenarier en handling skulle kunna leda till. Vi går på intuitionen.

Hjärnan arbetar också när vi sover. Vi kan ha somnat med ett problem i huvudet, och vi vaknar och har lösningen. Vi kallar det att intuitivt veta, eftersom vi inte har gjort en medveten genomgång av alternativa lösningar i vaket tillstånd. Svaret bara fanns där!

Hjärnan söker alltså själv, väljer och vrakar – och levererar svar till vårt medvetna jag. Enligt C.G. Jung finns också ett kollektivt omedvetet, en slags samlad mänsklighetens kunskap att hämta svar ifrån. Den kommunikationen kallas även intuitivt vetande.

 

Och man undrar ju, om denna förmåga, detta “sjätte sinnet” går att träna upp?
Enligt vissa är det fullt möjligt. Jag hittade dessa övningar:

Övningar för att träna upp din intuition:

1.Gör något som får dig att se saker på ett nytt sätt. Om du inte normalt är konstintresserad så gå till ett museum och försök att verkligen uppleva konsten, även abstrakt konst. Gå helst ensam, så att din upplevelse inte påverkas av vad du tror att andra anser om dig. Ett annat alternativ är att lyssna på musik som du normalt inte brukar lyssna på, brukar du inte lyssna på klassisk musik så gör det. Om du inte är van vid att lyssna på jazz så gör det. Försök att släppa alla förutfattade meningar om att konsten eller musiken är svår att förstå sig på. Konst och musik ska man inte förstå sig på . Man ska uppleva den.
Genom att på detta sätt se saker med nya ögon och upptäcka sådant som du inte tidigare lagt märke till får du lättare kontakt med din intuition.
(Tagen ur boken: Intuition: en bok om hur du utnyttjar dina dolda resurser av Fredrik Praesto)

2. Lev en dag utan att tala eller skriva. Lägg märke till hur du nu kommunicerar. Övningen tränar dig att lägga märke till signaler hos folk som man annars inte lägger märke till och som kan hjälpa dig att läsa av personer bättre, Tex ifall folk ljuger. Signalerna säger en sak men munnen säger en annan, det är alltid signalerna som talar sanning.
(Den här övningen har jag själv kommit på när jag läst boken som nämns i övning 1.)

Källa: http://paranormal.se/topic/intuition.html

 

Intuition har blivit mer och mer erkänt, även i affärsvärlden. Det finns utbildningar för personal i vissa företag som kallas “personlig utveckling” som bland annat ska främja inlärning av hur man utvecklar den intuitiva känslan. Jag hittade bland annat denna .pdf som var ganska intressant: Utveckla din intuition och bli mer kreativ

 

Vad har ni för erfarenhet om magkänslan/intuition?
Har någon av er också upplevt den där känslan av att “något” säger åt oss att göra något, eller låta bli nått? Du vet inte hur och varför, men ibland så vet du bara att det förhåller sig på ett visst sätt: din vän ljuger för dig eller döljer en del av sanningen, det är bättre om du låter bli att gå ut i kväll, du bör snarare söka jobb A än B, och så vidare. Någon speciell situation eller händelse du vill dela med dig av?

Dela med er av era erfarenheter, skriv ner det och posta det som en kommentar här hos mig!
Kanske kan vi lära av varandra?


Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 tankar om “[Intuition]: “Min magkänsla sa mig…”

  • Wousch

    Jag har varit med om detta mycket, mest när det gäller att känna av hur en annan person är. Den där känslan som har sagt att någonting inte stämmer med denna person har senare uppdagats att stämma. Personen/erna i fråga har kanske inte direkt betett sig konstigt, men man utstrålar ju energi, så det är kanske den jag känt?

    Sen en annan lite roligare sak som hänt (när du ändå nämner att sömn kan lösa problem), var när jag skulle lära mig köra MC. Jag köpte en krossmoppe när jag var 22 för att lära mig att köra på den först. Jag försökte, och försökte och försökte att köra iväg med den, men DET GICK INTE. Jag gav upp efter ca. 10:e gången. På natten drömde jag om hur jag rivstartade iväg på moppen, och det gick i slow motion. Vad gjorde jag nästa morgon? Satte mig på moppen och körde iväg och växlade upp och ner som att jag kört i 10 år…

    Finns nog en del historier till, men jag kommer inte på några just nu. :-)

  • Annie

    Hm, jag kan ibland känna på mig om något kommer lösa sig. Det yttrar sig så att jag inte blir nervös eller stressad inför något som egentligen borde framkalla de känslorna. Som t ex när jag gick på anställningsintervju sist så var jag hur lugn som helst och mycket riktigt fick jag jobbet. :-)

    Sen vet jag direkt när jag har tappat något om det verkligen är borta eller om jag förlagt det. Men det handlar nog mer om att informationen finns någonstans i mitt minne.

  • mimmi

    Jag har en väldigt stark intuition, men är inte synsk. Jag känner helt enkelt på mig saker. Som Wousch skrev kan jag också läsa av människor vilket är ganska praktiskt faktiskt. En bra människokännare skulle jag vilja kalla det! Det händer att jag drömmer saker också om saker som skall hända.

    Önskar hett att jag vore synsk och kunde ”se” saker och ”andar”, men tyvärr är så inte fallet. Känns lite taskigt att jag inte ärvt den förmågan, då min mamma är synsk! Förmågan har hoppat över en generation och har hamnat hon min systers och min avkomma. Löv y!

  • Josefin

    Hej!
    Jag är en tjej på 20 år som har många funderingar kring detta med att ”känna på sig”. För mig började det (vad jag minns och vet av) år 2007 i början av sommaren, jag var då 14 år gammal . Jag minns hur jag fick en hemsk känsla i hela kroppen, världen stannade upp (mådde inte illa, inte ont i huvudet/magen fast ändå ont överallt/mådde illa, jättesvårt att sätta ord på känslan). Jag sa då till min mamma: ”jag känner på mig att något hemskt kommer hända i sommar..” Mycket riktigt så gjorde det ju det, min farmor fick plötsligt en stroke och avled. Trodde mest att det var en slump och att jag bara tänkt att något hemskt skulle hända. Det som sedan dess har varit lite halvjobbigt är att VARJE gång jag har fått den där känslan i kroppen har det hänt någonting hemskt, kan nästan räkna upp det på både tår och fingrar. En krock där min systers bekant dog och hennes ex-pojkvän skadades allvarligt, min mormors brors fru dog i cancer, min gammelfarmor avled, min farbror fick cancer och avled, min bästa väns moster avled, min pojkväns bror krockade med lastbilen. Sen är det fler mer ”lindriga” saker som hänt men mest de värsta saker som kan hända. Senast som förra veckan och igår har jag känt att det är på gång igen, och den här gången känns det riktigt stort. Har aldrig känt det så starkt tidigare som jag gjort nu. Jag berättar för alla mina närmsta att ta det lugnt så det inte händer dem något. Kan man utveckla detta ”sinne”? Det är jättejobbigt att få dessa ”attacker” och sedan vet man inte vad som ska hända.. Men på ett sätt känner jag mig helsäker på att det inte händer mig något, fysiskt sett. Men ändå blir jag ju drabbad på ett eller annat sätt. Men är inte ”rädd” för att det är jag som kommer till skada, vet inte varför riktigt.. Vore intressant om någon känner samma som jag!! Med vänlig hälsning, Josefin.