Jag är förälskad!

Åh, vad jag blev kär! Vid första ögonkastet, sen var jag fast.
Av nån anledning, ni vet när man strösurfar lite, så hamnade jag på Hundstallets hemsida.

   
Dessa underbara små valpar hittade jag på Hundstallets hemsida och jag är upp över öronen förälskad. Om valparna kan man bland annat läsa följande:

Ålder: Födda 2010-12-07 / 2010-12-16      
Ras: Amstaffblandning
Kön: 5 hanar och 4 tikar
Storlek: Växer så det knakar. I vuxen ålder 45-55cm
Vikt: Stannar troligen runt 22-28kg.
Kan bo med barn: Ja
Kan bo med katt: Ja
Kan bo med andra hundar: Ja
Temperament: Glada, nyfikna och framåt.              

Vi söker: Till dessa pigga och spralliga valpar söker vi trygga och långvariga hem. Vi ser gärna att valparna kommer till aktiva hem med tidigare hundvana eftersom de kommer att växa upp och bli livliga och energifyllda hundar som vill jobba både fysiskt och psykiskt. 

Det är en fenomenal (och seriös) organisation som omplacerar hundar som antingen blivit vanvårdade eller övergivna av sina ägare (skottpengar), eller annat.
Jag har alltid varit väldigt djurkär, även om jag föredragsvis är en kattmänniska. Men jag tycker om hundar med, även om jag ibland kan tycka att jag är för LAT för att orka gå ut med en hund flera gånger om dagen, i ur & skur. Men en hund skulle ju faktiskt tvinga ut mig dagligen och ge mig välbehövlig motion.

Vi hade ju hund när jag växte upp. Schäfrar, som är pappas favorit. Först hade vi en schäfer som hette ”Argo” senare fick vi en som hette ”King”.
Jag och min första make Andréas tog en omplaceringshund, Simba, som var en enorm rottweiler. Vid vår skilsmässa tog Andréas med sig hunden.
Med min andre make Wayne hade vi en Staffordshire, Ozzy, som också var en omplaceringshund, som återlämnades vid seperation.
Av någon anledning så är det sådana hundar som alltid legat mig varmt om hjärtat. Hundarna som allmänheten oftast inte tycker om, som de är rädda för, som de har så många fördomar emot – rottweiler, staffar, pitbulls osv.
och när jag satt och tittade igenom Hundstallets hemsida idag blev jag helt och hållet head-over-heels förälskad i deras armstaffmix-valpar. Ååh, de är så bedårande och exakt en sådan hund jag kan tänka mig.

Och sen jag då bilderna och har gått igneom deras hemsida så har hjärnan gått på högvarv. Ska jag? Men framförallt KAN jag? För VILL, det vill jag. Men det är mer än viljan som ska till när man skaffar djur. Det ska övervägas noga.
Nackdelar:
Jag är lat – orkar jag gå ut med en hund flera gånger om dagen i ur & skur? Det FÅR jag göra. Jag har tre små barn. Tycker en valp/hund att det är jobbigt? Blir det stressigt för hunden?
Fördelar:
Jag blir illa tungen att gå ut och få motion. Året om. 365 dagar om året. Jag får sällskap när barnen sover. Vi har ofantligt mycket uppmärksamhet och kärlek att ge en hunden och jag tycker det är så himla kul att träna en hund.

Och jag känner lite så, att om jag ska ta en hund så får det bli via just en sådan här organisation, där hundar omplaceras. För att ge de en andra chans, en bättre chans. För jag & min familj har så mycket att ge.

Ensamstående med 3 barn, en katt.. och en hund?
Låter idén helt befängd tycker ni?

Du gillar kanske också...

25 svar

  1. Mie skriver:

    Att skaffa hund är det bästa min familj gjort. Nu har jag flyttat hemifrån och har inte möjlighet att ha hund själv då jag pluggar heltid men den dagen då det fungerar att ha en hund, då ska jag skaffa mig en egen. Jag saknar min busekorv som finns hemma hos mamma och pappa dagligen. Det finns ingen som ger så mycket kärlek som en hund.

    Och det där med om hunden kommer bli stressad. Han eller hon kommer att komma in i barnfamiljen, den kommer troligtvis vänja sig vid första stund. Bara man gör det tydligt var hunden får vara själv för barnen så att de lär sig, exempelvis om han/hon går och läggar sig i sin korg, då ska man låta han/hon vara, så tror jag inte det är något problem.

    Jag tror en hund är något av det bästa för barn, de har en vän för livet. En som de alltid kan ty sig till, som alltid tycker om de och uppskattar de.

    Om DU känner att du har tiden och kan ge en hund det den behöver så tycker jag inte du ska tveka & glöm inte prata med barnen när du själv känner att du bestämt dig, de bör också ha något att säga till om, även om jag inte tror de inte skulle vilja ha en liten kompis. :)

  2. Therese.A skriver:

    Glöm inte att det också kostar en slant att köpa vovven. Från hundstallet mellan 3000-4000.
    Sen är det försäkring,foder, vaccinationer mm.
    Oerhört dyrt med veterinärvård.

  3. Helena skriver:

    pessimist – kanske, men jag säger nej. Absolut nej. Jag har haft hund i 13 år, är utbildad instruktör på Lunds BK och har väldigt mycket hundvana. Har haft boxer (= ungefär lika krävande som amstaff) och har dessutom varit ensamstående med ETT barn och TVÅ hundar, och då vill jag tillägga att två hundar i ett sånt läge är mer positivt eftersom de har varandra.

    Det är verkligen promenader i UR och SKUR. Fyra gånger om dagen. Alltid. Sista rundan på kvällen då barnen sover. Kan du lämna dem då? Jag har gjort det flera gånger för att jag varit tvungen, men det känns inte bra även om det bara är för 5-10 minuter. Men framför ALLT – en amstaff, och alla hundar, behöver även psykisk motion. Framför allt under de 2 första åren. De KRÄVER träning. Inomhus och utomhus. För en amstaff blir INTE trött av fysisk motion och lek – för att få balans (och inte bli stressad av tre barn) så behöver de psykisk motion. Lydnadsträning, nosövningar, uppletandeövningar m.m.

    Och jag har ändå en femårig dvärgschnauzer som klarar sig bra med mycket fysisk motion (jag går flera mil i veckan) men när hon inte får någon som helst motion så blir hon stissig och hittar på bus. För en ung hund brukar det innebära att riva ner allehanda saker hemma, tugga på leksaker, skälla, u name it. Och det är inte helt enkelt att lära en ung hund att gå fint i koppel med barnvagn. Jag har alltid min hund lös och det tycker jag är det enda som funkar med barn och vagn, men för att komma dit krävs mycket träning.

    Vill du trots detta, ha en hund – som är ett fantastisk sällskap och underbart för barnen – så skulle jag rekommendera en äldre hund. Som är rumsren (underskatta inte tiden för att få den rumsren!!), som har lugnat ner sig lite (tonåren överstökade) och då du vet lite vad du får. Det finns många privatpersoner och uppfödare som omplacerar mycket trevliga hundar.

    Amstaff som ras tycker jag dock är ett superbra val i en barnfamilj!

  4. Lorelai skriver:

    Vore jag i din sits skulle jag fortsätta förälska mig i hundar i många år till. Bara tänk dig som det har varit de senaste dagarna för dig och lägga till stressen att hunden måste ut flera gånger per dag. Så är liten sjuk… Bättre att vänta tills liten är stor nog att kunna vara hemma korta stunder och DÅ skaffa hund. :P
    Däremot, bli jourhem åt hundar i väntan på placering skulle det vara någonting? Fast då kanske ni behöver ett större hem iofs. Kan vara lite så att inte kunna erbjuda en vilsen hund ett litet eget krypin att gömma sig i. Att ha livliga barn och lite förvirrade hundar i omplacering är ju inte en bra kombo.

    Men jag känner med dig! Såååå sugen på hund. Det enda som stoppar mig är att jag inte är beredd att ta den stressen det innebär att behöva gå ut flera gånger per dag under alla omständigheter. :P Ge ett värdigt liv till hunden kräver ju så mkt. men jag har blivit förälskad i en fransk bulldog, de är fantastiskt. Låter som grisar, ser ut som grisar och kräver inte konstant samma utmaning som säg en husky.

  5. Lorelai skriver:

    Tillägg:
    naaaawwwww sååååå söööötttaaaaaa :-*

  6. Petra skriver:

    Tycker absolut INTE att den låter befängt! Bara för att vara tvärtemot alla andra som vanligt.. :-P Jag o min man har en dotter på snart tre år. Hade en hund när jag var gravid (skaffade henne efter att ha fått reda på att jag var gravid) så hon blir 4 år i år. Sen skaffade vi en till för 1,5 år sedan. Han blev 3 år nu februari. Vi var även o hämtade en valp för en vecka sedan.
    Så vi har alltså 3 hundar nu. 3 stora hundar, (ja, förutom valpen då.. ;-) ) 3 Leonberger. Folk får väldigt konstiga miner när vi berättar det men det funkar faktiskt väldigt bra! O då har vi vår 4 åriga tik som kräver en hel del för att inte gå i taket helt o hållet. Till saken hör den att min man är personlig assistent och jobbar väldigt konstiga tider ibland. Han jobbar tex dygnspass minst varannan helg osv.. ja, du fattar. Nu blev det här långt men det jag ville komma fram till är att om du verkligen verkligen verkligen vill så kommer det funka bra. Sedan är det ju ett plus om du kanske pratar med dina föräldrar eller vänner eller liknande om de kan tänka sig att ställa upp som hundvakt när du ska jobba eller så.. :D

    • Teres skriver:

      fast hos dig är det 3 hundar, 1 barn & 2 vuxna.
      inte 3 barn, 1 hund & 1 vuxen.

      Jag skulle nog välja att skaffa hund senare. De kommer finnas tid till det också…

      • Petra skriver:

        Jo visserligen, men ofta är det ja, ett barn o tre hundar. Det betyder 12 promenader per dag i ur och skur, med min dotter som ibland vill sitta i vagn o ibland gå.. O Maddis har två barn som inte sitter i vagn o en som sitter i vagn så tror inte de blir sååå stor skillnad faktiskt, inte när det gäller promanad och aktivering iaf. Här hemma tycker dessutom dottern att det är väldigt roligt vara med när vi gör lite hjärngympa på hundarna inomhus.

        • Petra skriver:

          Ja, just nu är det ju mer än 12 gånger hundarna ska ut per dag. Valpen ska ju ut sådär 100 gånger per dag eller så… ;-)

  7. Jessica skriver:

    Känns inte som rätt tidpunkt i livet att skaffa hund kanske? Tänk dig själv barn som är sjuka som dom nyss varit och en hund som ska rastas. Ut i alla väder och visst är det bra att du då kommer ut men alltså nä, det låter inte alls som rätt tid för dig att skaffa en hund. Sen är det ju en ekonomisk sak med för som någon nämnde så kostar dessa underbara djur en hel del. Plus att du väl börjar jobba igen snart. Känns inte rättvist mot hunden

  8. Sarah skriver:

    Min första o ärliga tanke är blankt nej.
    Vem ska gå ut med honom (henne?) när du jobbar?
    Kan pojkarna ta ansvar för Kaeli de sena kvällarna
    hunden måste ut? Vaknar dom om lillasyster vaknar?
    En valp och ett litet barn är ingen bra kombination
    såvida man inte bor i hus och kan ”släppa ut i trädgården”.
    Leia var nyss fyllda fyra när vi skaffade vår valp, och trots det kunde det köra i hop sig för oss, trots att vi är två vuxna. Jag tycker själv det är skitjobbigt med valptiden :(.

    Kram till er

  9. Tina skriver:

    Ja du… Jag skaffade ju Kirov (amstaff) när Oskar var tre månader gammal. Min första hund hade precis gått bort, 14 år gammal, och jag tänkte att en bättre tid än mammaledigheten att ordna rumsrenhet, ensamhetsträning etc skulle jag kanske inte få.

    Men då är jag ju uppväxt med hundar och haft egen hund sedan jag var elva år, så jag VISSTE vad jag gav mig in på. Och visst, det var jobbigt. Det är alltid jobbigt med valpar. Kirren åkte med i vagnen, vid fotänden i början och när han blev större i en bädd under vagnen.

    Dit krånglade han sig in även när han egentligen var för stor för det. Det såg rätt komiskt ut ;)

    Amstaff är otroliga barnhundar – även om man NATURLIGTVIS ska passa hundar o barn och just att de ska ha möjligheten att gå undan ifall de behöver det. Inte för att det varit ett problem med Kirren. Han ÄLSKAR att vara mitt i centrum. Han går gärna och lägger sig MITT I när barnen leker med lego eller bilar eller vad de nu gör.

    Ang koppel och vagn så gick det alldeles utmärkt. Det var bara TVUNGET att funka, liksom. Och barnen sover gott i vagnen när man är ute och går.

    Men det ÄR jobbigt, JÄVLIGT jobbigt emellanåt. Och fruktansvärt underbart också! ;)

    Kostnaden är ju också en stor del att väga in. Man ska ju komma ihåg att den minsta kostnaden är inköpskostnaden. Sedan är det försäkringskostnad och veterinärkostnad (skulle det hända något kostar de grymt mycket pengar trots att de är försäkrade och första året är det en hel del iom vaccinering o röntgen), samt kostnad för utbildning (och foderkostnad, förstås). För även om man ”kan” uppfostra hundar, så är det en MYCKET bra investering att gå valpkurs och allmänlydnadskurs bara för att få socialträningen med andra hundar, något som är extra viktigt för amstaff och den typen av hundar, att de får den träningen redan från början.

    Jag har ju medvetet valt den här kostnaden, eftersom hundar är min hobby. Men det betyder ju att jag försakar en del annat.

    Nu har vi ju en ettåring i familjen, hund alltså, och det blev en mindre hund den här gången och inte en amstaff, av den anledningen att mina barn är väldigt hundintresserade och vill kunna hjälpa till och gå promenader, träna etc och det skulle inte funka med en amstaff.

    Så en annan sak är att faktiskt tänka över det här med rasvalet. Själv räknade jag inte med att barnen skulle bli så pass intresserade :) Det är det som har fått väga in i mitt nuvarande rasval. ”Mina” föredragna raser får vänta i några år till…

    Så… jag tror inte att du blev så mycket klokare. Du måste helt enkelt bestämma dig _själv_. Det är många här som sagt antingen JA eller NEJ – själv kan jag varken säga det ena eller det andra, det är något du måste komma fram till alldeles själv.

    Din mentala kapacitet att göra det har jag dock inte det minsta tvivel om! ;)

  10. Lina skriver:

    Jag har en hund, en katt och 14 kaniner på egen hand. Plus ett hus och heltidsjobb. Det går :)

  11. Selenea skriver:

    Jag hade nog väntat lite. Vi har ju en 45-kilosvovve här hemma och är två vuxna och ett barn. Jag tycker att det blir grymt stressigt att hinna med ibland, plus att man blir låst på ett helt annat sätt. I vårt fall har det iofs ofta att göra med att många vi umgås med är allergiker, och då kan inte Othello följa med. Det begränsar i sin tur tiden vi kan vara borta. Nu när min sambo är arbetslös får han ta de flesta promenaderna medan jag pluggar och jobbar, men när vi båda pluggade/jobbade heltid, var det ibland svårt att hinna med. Några av de jobbigaste problemen för oss har varit sånt som man inte riktigt kan förutse. Othello har haft många magproblem = dyra veterinärräkningar trots bra försäkring. Dessutom har han blivit aggressiv mot (vissa) hanar sen han själv blev attackerad av en schäfer, och trots att vi har tagit hjälp av en tränare har vi inte fått bort det beteendet. Det gör att inte vem som helst kan gå ut med honom, vilket begränsar oss ytterligare, för det är svårt att få hundvakt. Allt sånt är svårt att veta innan köpet. Det kan också vara problem man helt slipper, eller så får man otur. Men man måste nog vara beredd på att sånt _kan_ ske och då ha en plan på om det går att lösa eller inte. Det kan låta bra att man tvingas komma ut i ur och skur, men när man sen sitter där med sjuka ungar och det pissregnar ute och man själv kanske inte är på topp heller…då upplever i alla fall jag det mest som ett stressmoment. Ska du ändå skaffa vovve, rekommenderar jag att ta en mindre ras. OM den skulle bli svårhanterlig av nån anledning är den i alla fall lätt att tygla och L+P kanske kan hjälpa till att gå ut med den ibland.

    Med det sagt är det ju ändå en fantastisk vän och ett fint tillskott till familjen. Vi älskar vår hund och vår dotter är fullkomligt förälskad i honom. Sånt går ju inte att mäta. Nån som alltid möter en i dörren med glädje, hur kort stund man än har varit borta…

    Ja, du vet nog redan det mesta själv :-).

  12. wousch skriver:

    Jag kan inte ge ett bra svar på huruvida du skall göra med detta. Som jag förstått det så är amstaff jättebra med barn, de har fått ett dåligt rykte bara pga idioter som inte har en susning om hur de ska ta hand om hundar som skaffar en ras som behöver mycket motion och utmaningar! Den hundras som toppar statistiken över bett, är golden retriever! Åh vad jag skulle vilja ha hund! Då hade jag nog skaffat en mops eller fransk bulldog, de är mina favoriter :-) grand danois och leonberger är också väldigt fina med barn. <3 :clock:

    • Nikki skriver:

      Kan mycket väl tänka mig att det stämmer det där med att flest bett är från golden retriever! Jag jobbar extra på blå stjärnan och de hundar som är mest ”opålitliga” och smäller snabbast och utan förvarning är just golden retriever! :s

  13. Emma skriver:

    Ärligt talat… Nej. Jag tycker inte att det är en bra idé.
    Om några år kanske, men inte på ett bra tag än.

    Tänk dig själv (som någon annan sagt) hur du haft det den senaste veckan eller tre för den delen. Vilka miner du bjudit på och hur du har känt dig. Skulle du verkligen vilja lägga en hund med alla dess behov till det?

    Jag tror att det kommer bli för mycket för dig. Speciellt med tanke på jobbet sen också. Tre kids som har olika behov att tillfredsställa plus en valp som kräver att du är hundraprocentigt på topp till den lärt sig allt den ska kunna. Känner du verkligen att du kan gå iland med det, så visst.

    Du kan inte räkna med att någon annan ska ta hand om hunden när du jobbar även om det säkert finns folk som ställer upp.

    Jag förstår din hundlängtan men tycker inte att det är läge nu. Du avgör såklart själv vad det blir men det kräver en hel del genomarbetning innan det kan komma till beslut.

  14. carro skriver:

    Ren idioti enligt mig :heh:
    Verkligen helt ohållbart om du inte vill gå in i väggen.
    Köp en guldfisk 8-)

  15. Maria skriver:

    Det är väl inget, här har du en ensamstående mamma med 1 barn, 1 hund och 3 hästar!! Allt går om man bara vill ;)

    /maria

  16. Nelin skriver:

    Det är mysigt med djur men jag tycker att många ovan har tagit upp kloka saker – att få en hund rumsren är jobbigt och tar tid. Och, vissa raser (amstaff är en) kräver otroligt mycket stimulans som kan vara svår att ge när man har barn, jobbar och är ensamstående. Kanske är mellanvägen en annan ras eller en äldre och lugnare hund?

  17. Thina skriver:

    Känn efter vilket som är rätt! Eftersom du har haft hund innan så vet du ju allt vad det innebär. Jag kan aldrig se en hund som en belastning. Ok att jag inte har barn men en hund och två katter. Och jag övervägde länge innan jag skaffade hund efter att jag hade flyttat hemifrån, men sen dök rätt hund upp och då kändes beslutet rätt, hade jag inte tagit honom så hade jag missat 10 år med en underbar storpudel pojke!
    Sen ok det kostar ju men det antar jag ju åxå att du vet sen innan.
    Men jag skulle känna efter så man vet att det funkar, det kan nog va jobbigt om man ska ta med en bunt barn varje gång man ska gå ut. Men jag misstänker att man löser det och man vänjer sig ju garanterat!

    Dom va ju sjukt söta! En granne har nyss adopterat en så sjukt söt amstaff eller pitbull tik som är snart ett år,hon är så söt så man dör! Till och med min lapphundspojke son annars avskyr allt som ens påminner om amstaff/ pitbull älskar henne :-) Vilket verkligen gör mig förvånad!
    Lycka till med hur du nu väljer att göra :-)

  18. Elipowe skriver:

    Jag tänker faktiskt gå emot alla som säger ”vänta lite!” Kommer du ha tid att skaffa valp sen när du börjar jobba mer igen? Nej. Passa på nu när du är mammaledig!

    Jag är uppväxt med den hårdare typ av hund. Och det har nog gett mig den bästa erfarenheten i livet. Mina egna erfarenheter säger hellre än amstaff än golden till småbarn. Amstaff och pitbulls är självklara i sitt kroppspråk och säger direkt om dem gillar läget eller ej!

    Men frågan än om ni har tiden? Men Phini blir ju ändå 8år. Han borde kunna få en del av ansvaret längre fram. Han är ju en tuff grabb, weight pull kanske är något han och du kan prova på tillsammans? Lydnadskurser kan vara spännande för barnen att titta på! Själv satt jag som barn och tittade på när mamma tränade i gång i veckan på bruksklubben!

    Låt barnen vara delaktiga i hunden, få träna och prova på. = Kommer underlätta längre fram! Nu menar jag inte att barnen ska ta hunden, för det ska vara din hund! Men pojkarna kan ha hand om den!

    Klart grabbarna ska ha en hundkompis. En som finns där när du som mor är ”totalt oförstående om läget”, men hunden finns där som gråtande stöd! (Been there, done that!)
    Det finns inget bättre än en hundvän!

    Jag upplever själv att barn/ungdomar (inklusive mig själv) som haft hand och haft ansvar över hundar som barn gärna tar för sig mer när det gäller ansvar i skolan och liknade. Måstena blir mer självklara.
    Hunden måste ut trots pisse-regnet. => Halv snöstorm, måste ändå ta mig till jobb.

    Lycka till!

  19. Elipowe skriver:

    Btw, mitt tips. Skaffa en hane. Kastrera han tidigt som möjligt. Voila! Ett problem mindre :) (Jämfört med en löptik eller okastrerad hane, hua!)

  20. Jeanette skriver:

    Du klarar säkert av att ha hund, men har du TID??? jag är ensam med 3 barn på halvtid, 20, 16 och 14 år, jobbar heltid och har en 3-årig tik, rottweiler/cane corso, helt underbar men kräver massor med motion, både för kroppen och hjärnan.
    Mina barn är stora, skulle aldrig fixa det om dom var så små som dina. Jag har verkligen fullt upp som det är.
    Och dom hundar som blir problemhundar är ofta understimulerade hundar.
    Det vore stor skillnad om din dotter var så stor så hon klarade sig själv en stund, men nu måste du ju ta med henne ut minst 4 ggr/dag, det dubbla under valptiden…

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com