Jag avslutar mitt liv

För nån månad sen berättade jag för Magnus att jag ville avsluta mina konton på sociala medier. Det blir för mycket – det kan säkert många andra relatera till. Magnus blev ledsen och ville inte jag skulle göra det, eftersom allt finns där. Alla inlägg om honom, mellan oss men framförallt viktiga händelser och foton från graviditet och barnens födelse osv. Minnen. Magnus är kräfta som jag, och väldigt familjär och sentimental. Så det blev en livlig diskussion så det var inte läge att göra något. Men nu slog jag slag i saken. Jag har de senaste veckorna förberett mitt avhopp. Jag har sparat viktiga foton, både från Facebook och Instagram – där är hundratals.J Jaghar förklarat för vänner vart de kan nå mig eftersom alla mina konton på sociala media kommer försvinna. Jag har ett (admin) konto på Facebook utan vänner. Det är enbart för att administrera mina grupper då det inte vore rättvist mot de tusentals medlemmar jag har i mina grupper, att ta bort gruppen pga mitt avhopp och det vore inte schysst mot mina vänner heller som hjälper mig moderera. Däremot har jag delegerat mycket av arbetet så jag behöver inte göra så mycket. · Snapchat har jag raderat. Det har inte varit så stort för mig ändå. · Instagram har jag inaktiverat (kompromiss med Magnus till att radera permanent) samtliga av mina konton – privata, mbm och bloggsidan. · Facebook likaså. · Messenger har jag också tagit bort. Och när jag ändå är på gång att städa undan så kör jag en sväng i kontaktlista på min telefon också. Det är typiskt att jag var färdig med mina förberedelser och skulle just avsluta mitt liv på social media, när ett drama störtade på mitt huvud. Tur i oturen så fick jag veta att jag inte behövde höra av mig. Det underlättade och jag kunde fortsätta det jag hade påbörjat. Vanligtvis hade jag känt ett behov av att förklara mig, försvara mig och svara överlag. Det är inte min stil att inte svara, att ignorera är inte heller min grej. Mina närmaste vet att jag alltid har svar på tal, alltid har något att säga. Men i detta fallet är det detta som är det enda rätta att göra även om jag VET att de kommer tro att jag gömmer mig och/eller tar bort konton pga de/dramat. Men så är inte fallet. Och folk kan ju tro vad de vill. Vissa har för vana att göra det, oavsett vad man säger. I vissa fall har folk redan bestämt sig för hur det ligger till och stänger då av till möjlighet att höra annat. Så att fortsätta detta dramat vore som att dunka huvudet i en vägg och således ingenting jag är intresserad utav. Jag trodde att jag skulle få panik när allt var borta. De flesta av er vet hur aktiv jag varit i alla år, på social media. Jag har lagt ut bilder dagligen mer eller mindre. Mitt Instagram-konto hade över 8000 bilder. På Facebook har jag också varit aktiv. Väldigt aktiv. Så jag blev förvånad över min egen reaktion när jag bara kände en enorm lättnad när allt var borta. Det känns… Lätt på nått sätt. Jag ångrar mig inte en sekund! Så, lilla bloggjävel. Nu är det bara du och jag Bara du.. och jag.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 tankar om “Jag avslutar mitt liv”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: