ante omnis mea familia

Jag ber om er hjälp (igen)

Kära dagbok.

Idag har jag kommit på någonting som jag redan visste. Jag kommer med största sannolikhet aldrig utvecklas till en riktig vuxen kvinna. Och som de säger att pojkar aldrig växer upp, deras leksaker blir bara dyrare, så är det med mig med. Inte att jag är en pojke, men att jag nog aldrig kommer växa upp. Pojkar som leker krig och cowboy som små växer upp och går till laserdome för att senare, när de närmar sig 30, ta en riktig vapenlicens och skjuta på riktigt. Om än något skrämmande. Jag tillhör den ritigt flickiga skaran som hade en sminkdocka. Det har jag fortfarande och har ännu inte vuxit ur det men idag är mina sminkdokor mer levande. Idag blöder de när jag noppar ögonbryn (jag kan vara ganska hårdhänt) och gråter när jag pillar dem i ögat, som Dizzy fick erfara i morse. Vi satt och drack kaffe (+1 vuxenpoäng) när jag frågade om inte jag kudbe få sminka henne. So be it. Jag noppade ögonbryn, sminkade henne a la missmaddis och fixade hennes hår. Undrar lite om varför jag inte valde att bli makeup artist eller nått även om jag ändå jobbar lite med människors utseende (och även lite blodspillan). Sånt är ju kul! Så där satt hon i förmiddags, all dressed up and nowhere to go, förutom till dagis och hämta sin son, i regnet.

Jag har en uppgift till mina läsare som följt med under ett tag. Av onämnd anledning (tro mig, jag har faktiskt en sådan) vill jag ta reda på vilka inlägg som satt sig på ert minne. Vilka inlägg har betytt något eller varit mer läsvärda än andra, i min blogg?

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

24 tankar om “Jag ber om er hjälp (igen)”

%d bloggare gillar detta: