Jag blev attackerad i mörkret

Usch vilken dag, idag. Jag öppnade butiken klockan 10 och hade inte mycket att göra fram tills Robban kom. Knappt därefter iheller. Idag var en sådan lugntråkig dag. Det var kallt ute och hela dagen var mörk och det snöade lite grann där ute när jag tog mina rökpauser. Jag tänkte på mina söner som förmodligen vill vara ute och leka i snön och hoppades att min mamma varit ute med dem. Hon berättade senare för mig att så faktiskt varit fallet, hon hade varit ute med dem och lekt i snön och för det älskar jag henne ännu lite mer.
Tack och lov att Robba också var seg och trött idag, det innebär att han inte skulle piska mig utan vi tog det lugnt bägge två idag.

När jag sen kom hem och närmade mig min port såg jag min pappa utanför och någonstans uppe på kullen utanför oss såg jag några skuggor lurka och visste att någonting var planerat. När jag var nära tillräckligt skrek min mamma ”NU!! SPRING!!” och jag blev attackerad av min mamma och mina två söner som sprang emot mig och kastade snöbollar på mig. Haha. Så satans ljuvligt och underbart, faktiskt. Min mamma med sina 52 barnsliga år bakom sig och mina två söner som skrattade så underbart och min pappa som stod där, lugn som en filbunke med ett leende över hela hans ansikte. Det gav mig energi och livslust det där, av någon anledning.

Kvällen var/är lugn. Jag gjorde nudlar och vi satt i soffan, jag och pojkarna. Sen fikade vi kex tillsammns på pojkarnas begäran och de nattades efter Simpsons och sover nu sött i sina sängar. Hela dagen är förbi och jag har varit på jobb. I morgon och på Onsdag jobbar jag 10-18 och på Torsdag bär det av till Östersund igen. Jag bytte timmar med Cindy den 11 december (slutar 18 istället för 20) och kan få se min son på Luciatåget och det betyder så mycket för mig. Min älskade pepparkaksgubbe! Så tack till Cindy som bytte med mig och tack till min underbara Emma som jag smsade mig som faktiskt föreslog att hämta mig den elfte, utan att jag medvetet hintade, haha. Jag trodde faktiskt det var kört. Barnen träffas 18:15 för att byta om och jag slutar 18. Med buss är jag hemma vid 19, med Emma hjälp är jag hemma väldigt mycket tidigare.

Livet blir så mycket lättare att leva och så mycket behagligare när människor ställer upp för varandra utan att kräva någonting tillbaka..

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Madeleine skriver:

    Det är tur att man har sina vänner och familjen, hur skulle man annars klara sig?
    Hoppas att ni mår bra :)
    Kram kram

  2. MansonDust skriver:

    Du har ett award att hämta i min blogg. ;)

  3. Lorelai skriver:

    Oh vad underbart.. med att få se luciatåget.. hinna i tid och allt flytet där. :)
    Mina småtroll går sitt mån den 15’e.. Det är bra fö rmin del.. Men tyvärr missar jag dig i östersund denna gången. Kan inte åka före den 3’e dec denna gången. :( Det tycker jag är väldigt tråkigt. Hade sett fram emot att träffa dig igen.

  4. Kicki skriver:

    :D Fantastisk familj har du!!!!

  5. Louise skriver:

    Härligt med vänner som ställer upp! *studs*

  6. Elin skriver:

    Din vän Emma verkar vara en fantastisk vän!! Hon verkar veta hur du tänker, vad du vill osv. Helt underbart med såna vänner!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com