Jag blev intervjuad..!

Jo, som jag nämnde som hastigast blev jag intervjuad idag. Tänk att jag är så intressant. Då det var ett ämne som berör mig ville jag såklart ta del av projektet.

Mail om intervjuHär är mailet jag fick, klicka på miniatyren för att läsa. Jag vet inte om det är för att jag är sen eller om jag börjar bli gammal men jag uppfattade det inte som om det var någon jag faktiskt har träffat IRL. Det var en självklarhet för mig att medverka även om det skulle vara en främling men jag fattade ganska snabbt vem tjejen är. Hon är egentligen en vän-till-en-vän som jag träffat några gånger. En lugn & fin tjej med huvudet på skaft. Några år yngre än mig men är väldigt mogen & smart. Vi bestämde att idag var en bra dag efter att vi diskuterat fram och tillbaka om när vi kunde. Tiden är knapp för det flesta.
Hon kom hem til mig och vi satte oss i köket med lite fika. Hon hade med sig en bandspelare som faktiskt gjorde mig lite nervös. Den enda gång jag kan minnas att det varit en bandspelare som spelat in mig var på polisförhör om övergrepp när jag var 14 år, i Ystad.
Hon ställde några frågor och det dröjde inte länge förrän jag glömt bort bandspelaren och pratade öppenhjärtligt om mina erfarenheter, om vad jag tyckte kunde förändras osv. Hon tycktes förstå min tankegång och tackade för att jag delat med mig. Hon nämnde hur svårt det hade varit att faktiskt hitta någon som ställde upp på intervju, vilket jag kan förstå. Offer för övergrepp lever i hemlighet, vissa gör det mycket långt in i livet och trots att de berättat för en viss utvald umgängeskrets så väljer de att inte vidare prata om det av olika anledningar.
Det var en givande intervju. Tjejen i fråga som intervjuade mig studerar till att bli grundskolelärare/fritidsledare och hon hoppas att hon ska kunna förändra saker och ting. Att hitta förebyggande lösningar, att bättre kunna hjälpa utsatta barn och det vann hon min respekt på.
Det var en mycket bra intervju och jag hoppas, av vartenda pulserande slag i min kropp, att jag har kunnat bidra med någonting gott ur mitt förflutna onda. Och om hon i framtiden gör en skillnad, förändrar någonting så hoppas jag att jag har haft en liten del av det. Jag tror på henne – hon har ’det’.

Barnen och jag gjorde en sats glass tillsammans idag! Jag hade tydligen gjort nån enstaka tabbe med den första satsen som ändå blev förbannat god så föreställ dig hur det smakade denna gången när jag faktiskt gjorde det RÄTT. Det smälter i munnen (no shit). Jag vet att många av er blir nyfikna på receptet, med all rätt, men jag lovade Babbi att inte ge ut hennes recept, så den striden får ni ta med henne. Sorry guys. Om ni fortfarande vill ha receptet på glassen (tro mig, detta kan man inte missa) så terrorisera henne i hennes blogg: här.
Utöver glassen gjorde vi rischoklad. Några kallar det godis, andra kallar det kakor och somliga säger att det hör julen till. I vilket fall som helst är det en väldigt enkel grej att göra med barnen som de uppskattar så enormt mycket. Finns det något bättre än att få slicka av en skål med smält choklad?

Ikväll var barnen uppe sent. Jag har saknat de så mycket på sistone med mina tider på jobb och låter de gärna vara uppe lite extra för att mysa och gosa med mig. Ikväll har de varit enormt kärleksfulla mot både mig och varandra. Varannan minut springer de upp till mig och säger ”Mamma, jag  Ä L S K A R  dig!!” sen vill de ha en puss och en kram. I nästa minut kom Laaiti upp till mig och förkunnade stolt ”Mamma!! Thimmi äska maj! Maa, maaa, maaammma, Thimmi, pussa å pama maj!” – Laaiti kan inte uttala Phini, så det blir Thimmi. Hur sött är inte det! Det gjorde mig alldeles sentimental i varenda fiber i kroppen, hur de var så kärleksfulla mot VARANDRA med, för en gångs skull..! <3

Gårnatten var för övrigt horribel. Laaiti vaknade mitt i natten. Jag donade i köket med hörlurar på mig – jag brukar lyssna på musik med hörlurar för att inte väcka barnen då jag tycker om att lyssna på musik högt under tiden jag plockar undan disk, diskar, viker tvätt, hänger upp tvätt osv vilket är sysslor jag oftast får göra när barnen sover, ibland in på nätterna så som mitt liv ser ut med mitt schema osv.
I alla fall.. jag hörde inte att han hade vaknat förrän efter en stund. Jag plockade ur mitt headset och hörde Laaiti gråta från hallen. Jag gick ut och såg honom sitta i gungstolen som står där, gråtandes i takt till småhysteriska ”Mamma har gått i vääääg!!!”. Mitt hjärta brast och jag plockade upp honom och höll honom hårt intill mig och upprepade att mamma har inte alls gått iväg, mamma kommer aldrig gå någonstans. Mamma kommer alltid vara här hos honom.
Grrr.. Bara för att hans pappa kunde lämna honom i sticket betyder inte det att mamma nånsin kommer göra något liknande. Stackars barn att ens behöva oroa sig för en sådan sak – det borde inte ens finnas i hans lilla kropp. Barn ska aldrig behöva känna en oro om att föräldern ska lämna dem. Det borde vara det mest naturliga och självklara att veta att mamma och pappa ALLTID finns där och tar hand om dem. Tyvärr är det inte alltid så och jag är maktlös, jag kan inte göra ett förbannat skit, för att deras pappa är en #!¤?%$@!

Vad min son behöver är tid. I sinom tid kommer hans pappa vara ett minne blott, ett läkt sår – särskilt som deras pappa inte gör någon som helst ansats til kontakt. Han har inte hört av sig till dem sen maj. I sinom tid kommer mitt barn må bättre, när han kommit över sveket från sin pappa.

Och jag – deras mamma, skulle aldrig ens tänka tanken att överge min son. För vad är jag egentligen utan dem?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

10 tankar om “Jag blev intervjuad..!”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com