Jag blev intervjuad..!

Jo, som jag nämnde som hastigast blev jag intervjuad idag. Tänk att jag är så intressant. Då det var ett ämne som berör mig ville jag såklart ta del av projektet.

Mail om intervjuHär är mailet jag fick, klicka på miniatyren för att läsa. Jag vet inte om det är för att jag är sen eller om jag börjar bli gammal men jag uppfattade det inte som om det var någon jag faktiskt har träffat IRL. Det var en självklarhet för mig att medverka även om det skulle vara en främling men jag fattade ganska snabbt vem tjejen är. Hon är egentligen en vän-till-en-vän som jag träffat några gånger. En lugn & fin tjej med huvudet på skaft. Några år yngre än mig men är väldigt mogen & smart. Vi bestämde att idag var en bra dag efter att vi diskuterat fram och tillbaka om när vi kunde. Tiden är knapp för det flesta.
Hon kom hem til mig och vi satte oss i köket med lite fika. Hon hade med sig en bandspelare som faktiskt gjorde mig lite nervös. Den enda gång jag kan minnas att det varit en bandspelare som spelat in mig var på polisförhör om övergrepp när jag var 14 år, i Ystad.
Hon ställde några frågor och det dröjde inte länge förrän jag glömt bort bandspelaren och pratade öppenhjärtligt om mina erfarenheter, om vad jag tyckte kunde förändras osv. Hon tycktes förstå min tankegång och tackade för att jag delat med mig. Hon nämnde hur svårt det hade varit att faktiskt hitta någon som ställde upp på intervju, vilket jag kan förstå. Offer för övergrepp lever i hemlighet, vissa gör det mycket långt in i livet och trots att de berättat för en viss utvald umgängeskrets så väljer de att inte vidare prata om det av olika anledningar.
Det var en givande intervju. Tjejen i fråga som intervjuade mig studerar till att bli grundskolelärare/fritidsledare och hon hoppas att hon ska kunna förändra saker och ting. Att hitta förebyggande lösningar, att bättre kunna hjälpa utsatta barn och det vann hon min respekt på.
Det var en mycket bra intervju och jag hoppas, av vartenda pulserande slag i min kropp, att jag har kunnat bidra med någonting gott ur mitt förflutna onda. Och om hon i framtiden gör en skillnad, förändrar någonting så hoppas jag att jag har haft en liten del av det. Jag tror på henne – hon har ’det’.

Barnen och jag gjorde en sats glass tillsammans idag! Jag hade tydligen gjort nån enstaka tabbe med den första satsen som ändå blev förbannat god så föreställ dig hur det smakade denna gången när jag faktiskt gjorde det RÄTT. Det smälter i munnen (no shit). Jag vet att många av er blir nyfikna på receptet, med all rätt, men jag lovade Babbi att inte ge ut hennes recept, så den striden får ni ta med henne. Sorry guys. Om ni fortfarande vill ha receptet på glassen (tro mig, detta kan man inte missa) så terrorisera henne i hennes blogg: här.
Utöver glassen gjorde vi rischoklad. Några kallar det godis, andra kallar det kakor och somliga säger att det hör julen till. I vilket fall som helst är det en väldigt enkel grej att göra med barnen som de uppskattar så enormt mycket. Finns det något bättre än att få slicka av en skål med smält choklad?

Ikväll var barnen uppe sent. Jag har saknat de så mycket på sistone med mina tider på jobb och låter de gärna vara uppe lite extra för att mysa och gosa med mig. Ikväll har de varit enormt kärleksfulla mot både mig och varandra. Varannan minut springer de upp till mig och säger ”Mamma, jag  Ä L S K A R  dig!!” sen vill de ha en puss och en kram. I nästa minut kom Laaiti upp till mig och förkunnade stolt ”Mamma!! Thimmi äska maj! Maa, maaa, maaammma, Thimmi, pussa å pama maj!” – Laaiti kan inte uttala Phini, så det blir Thimmi. Hur sött är inte det! Det gjorde mig alldeles sentimental i varenda fiber i kroppen, hur de var så kärleksfulla mot VARANDRA med, för en gångs skull..! <3

Gårnatten var för övrigt horribel. Laaiti vaknade mitt i natten. Jag donade i köket med hörlurar på mig – jag brukar lyssna på musik med hörlurar för att inte väcka barnen då jag tycker om att lyssna på musik högt under tiden jag plockar undan disk, diskar, viker tvätt, hänger upp tvätt osv vilket är sysslor jag oftast får göra när barnen sover, ibland in på nätterna så som mitt liv ser ut med mitt schema osv.
I alla fall.. jag hörde inte att han hade vaknat förrän efter en stund. Jag plockade ur mitt headset och hörde Laaiti gråta från hallen. Jag gick ut och såg honom sitta i gungstolen som står där, gråtandes i takt till småhysteriska ”Mamma har gått i vääääg!!!”. Mitt hjärta brast och jag plockade upp honom och höll honom hårt intill mig och upprepade att mamma har inte alls gått iväg, mamma kommer aldrig gå någonstans. Mamma kommer alltid vara här hos honom.
Grrr.. Bara för att hans pappa kunde lämna honom i sticket betyder inte det att mamma nånsin kommer göra något liknande. Stackars barn att ens behöva oroa sig för en sådan sak – det borde inte ens finnas i hans lilla kropp. Barn ska aldrig behöva känna en oro om att föräldern ska lämna dem. Det borde vara det mest naturliga och självklara att veta att mamma och pappa ALLTID finns där och tar hand om dem. Tyvärr är det inte alltid så och jag är maktlös, jag kan inte göra ett förbannat skit, för att deras pappa är en #!¤?%$@!

Vad min son behöver är tid. I sinom tid kommer hans pappa vara ett minne blott, ett läkt sår – särskilt som deras pappa inte gör någon som helst ansats til kontakt. Han har inte hört av sig till dem sen maj. I sinom tid kommer mitt barn må bättre, när han kommit över sveket från sin pappa.

Och jag – deras mamma, skulle aldrig ens tänka tanken att överge min son. För vad är jag egentligen utan dem?

Du gillar kanske också...

10 svar

  1. Sabbe skriver:

    Jag kan egentligen bara känna en stor känsla genom hela mig kropp för det du gör för andra människor som varit/är i samma situation som du varit, förundran!! Jag läser din blogg dagligen, som så många andra, och utan att känna dig, eller någonsin träffat så skänker jag dig en tanke eller två om dagen. Jag tar knep från din uppfostran och för vidare den över till mina barn.. Du är en mycket unik person!!

  2. Malin skriver:

    Ahhh jag gillar inte pappor som överger sina barn…lider med barnen…har själv en nära vän vars barn bara träffar pappan när han känner för det o barnet lider som fan av detta…..

  3. felizie skriver:

    aaaw stackars liten :( Hoppas han läker snart och förstår att han fått en otrolig mamma.

    Förresten borde du absolut vara etta på bloggtoppen *röstar hysteriskt*

  4. Anna skriver:

    Tycker det är kul och bra att du vill dela med dig om vad du vart med om här i livet. Fasiken jag skulle ju ha tipsat dig om att se efter tio som går varje dag på tv4. för någon vecka sen så hade dom en helt vecka som handlade om maskrosbarn och deras berättelser. super intressant.. men jag glömde ju de.. :(

  5. Teres/Bidosa skriver:

    Men stackars lilla killen… fy va läskigt för honom!!! Tur för honom å hans bror att de har en sån bra mamma!!!!

  6. Maria Malmgren skriver:

    det känns som man upprepar det andra skriver.. men faktiskt så är det så otroligt synd om lillkillen… att han har sånna känslor redan.. han oro borde egentligen bara vara vart hans nalle har gömt sig.. du är en bra mamma .. och finns där för dem..
    det kommer dem komma ihåg..
    kram Maria

  7. Susanna Hansten skriver:

    Jag brukar kika in här nu och då, och fascineras alltid över dina inlägg. Du verkar vara en sån toppenmamma! :o) Och mycket strongt av dig att ställa upp på intervjun och dela med dig av din barndom.
    hälsningar, Susanna.

  8. Ninna skriver:

    Åhh stackars liten, hoppas han kommer över detta inom snar framtid och att han så småningom förstår att hans mamma aldrig skulle lämna honom.
    Utan gör allt för honom och hans bror.

  9. GirlGoesMom skriver:

    Starkt av dig att dela med dig så om dina mörka tider… Jag är ledsen över att dina barn fått uppleva vad de gjort i så ung ålder. men den unga åldern kan å andra sidan bidra till att de lättare kan lägga det bakom sig (läs förtrycka det uff) Kärlek till er.

  10. Carita skriver:

    Hoppas han kommer över det snart! :( stackars liten ju.. hemskt att farsor kan lämna sina barn. Jag vet hur det känns.
    Och du är väldigt stark som gick med på intervjun!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com