ante omnis mea familia

Jag blev kickad!

Finns det någon av er stamläsare som upplevt mig som den tysta typen som nickar och håller med och försöker passa in?
Eller kan det vara så att vissa ibland reagerar på saker jag säger, att min ärlighet och mina åsikter kan ibland vara på gränsen till burdusa?

Vilket är egentligen okej?
Hur ska man vara för att bli accepterad och omtyckt? Uppenbarligen det förstnämnda alternativet.
Men jag skiter faktiskt högaktningsfullt i om jag är accepterad eller omtyckt.
Om människor inte gillar mig så är det verkligen inte mitt problem.

Om människor inte vill höra andras ärliga åsikter om ”hur ser min outfit ut?” Så ska de definitivt inte fråga mig.
Det kan min kusin Lizette verifiera haha.

Det var väl en sådan historia som satte bollen i rullning i en av Facebookgrupperna för GBP patienter jag var medlem i.
En tjej la upp en bild och undrade ”hur vet man när man klär sig snyggt?”
Min vän Mona svarade ”när ingen skrattar åt en?”
Och jag svarade med ”Du kan börja med att ta av dina jeansshorts..”
Jag vet inte jag, men Mona fick mobben efter sig först där, ändå tycker jag att hennes kommentar var kanske snällare än min.

Jag har mina åsikter. De kan skilja sig från mängdens. I denna gruppen kändes det ofta så att man helst inte skulle gå mot strömmen. Jag spydde lite varenda gång de la upp bilder på gulliga kattungar med några söta citat och ”Natti natti alla gullungar i gruppen”. Och dessa var DAGLIGEN under en period. Och när en medlem gjorde reklam för sig själv som manlig eskort ville jag väl egentligen slå honom på käften – vad fan har det med fetma operationer att göra?
Jag var av uppfattningen att det var en grupp för patienter som gjort eller ska göra en fetmaop. Men ganska snart insåg man att det var mer lite som en sekt. Med osynliga regler om vad man får tycka/skriva och inte.
Och man ska inte vara annorlunda.

Jag tyckte det var ett lättsamt, ganska humoristiskt inlägg. Men självklart trampade jag en del på tårna. För i den gruppen ska man stötta varandra och mitt inlägg var kränkande och jag sparkades ut ur gruppen utan någon som helst förklaring.

När man gjort en sådan här fetma operation är det ganska vanligt att man ”dumpar” på socker och/eller fett och för mycket mat. Jag dumpar inte på nått. Jag kan äta vad som helst och jag äter betydligt mer än de ca 2dl som det sägs vi ska bara orka. Och det kan reta andra GBP patienter. Jag undrar om det är avundsjuka.
En i gruppen tyckte att mitt inlägg skulle tas bort och kontaktade en av administratörerna. Hon tyckte att det var helt fel att jag skev så.
Uppenbarligen får man bara lägga upp recept på nyttiga sallader och bilder på nyttigheter och träning. För att det var ju en STÖDGRUPP. Det framgick inte när jag blev medlem. Jag var under uppfattningen att det var en grupp att dela med sig av erfarenheter och söka kunskap. Stöd kan jag få av familj och vänner, skrev jag en gång i gruppen och blev nästintill halshuggen för att ”vi har faktiskt blivit som familj här” svarade någon och admin kallar andra medlemmar för sin ”bror”.
Sen kommer jag liksom. Och inte klappar alla på axeln och berömmer varenda litet kilo de lyckats gå ner genom att dumpa på det de inte kan äta. Ja, jag är elak.
En del tyckte det var slöseri med skattepengar på att operera mig om jag nu inte ska ändra hela min livsstil och byta ut mina goda hemmabakta kakor mot selleri och mitt soffliggarhäng mot ett gymkort.
MEN. Oavsett hur man vänder på saker och ting så blev jag först opererad 1999 och gick ner runt 74 kilo som jag dessutom hållt. Och de första 13 åren spydde jag upp allt utom godis, choklad, chips och annat snask. Men jag gick ner i vikt. Och jag höll den. Så vad är problemet..?
MÅSTE jag gymma och äta som DE tycker för att jag ska accepteras?
Eller får man göra det som funkar för var och en?
Om jag KAN äta kanelsnäckor och chips, får jag inte lov att göra det?

Diskussionen var lång. Det var fler som hoppade på mig än stöttade mig. En av de 3 admin tyckte inte det var något fel med mitt inlägg. En, för mig okänd medlem, gav sitt stöd och lämnade gruppen efter att jag sparkats ut.

Varför?
För att man måste tydligen tycka som majoriteten. Annars är hela världsordningen åt helvete tydligen.

Diskussionen kan göras lång.

Fotnot: jag åt ca 5 kanelsnäckor den kvällen tror jag och delade en påse chips med ungarna och vi klämde 3dl dipp och det va fan gott!

55.64738613.202478

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

14 tankar om “Jag blev kickad!”