Jag börjar tröttna. 

Den 22-23/10 är det uppföljning på smärtrehab. Ska jag då, nu i efterhand, själv utvärdera vad jag fått ut av detta så är mitt spontana svar ganska fattigt; inget. 

Nej jag har inte gjort mina övningar, dvs flytta min överkropp 2mm åt vardera håll några gånger. Bäckenlyft osv. Jag har glömt bort det och under tiden vi gjorde allt detta på den intensiva 5 veckors rehab så blev jag sämre av allt. 

Läkaren satte in en annan medicin. Han var noga med att poängtera att det ör i undantagsfall och temporärt. Med den insättningen tog han ut de andra jag haft. Och sen höjde han dosen två gånger och sen sänkte han den med planen att sätta ut dem och med det har han således lyckats sätta ut all min smärtmedicin. Ja jag nämnde nått om de tidigare. De vill således göra en plan/överenskommelse om detta och skriva in det i min journal så att alla läkare kan se det och vara på samma spår. 

Jag tänker mycket på denna alkohol- och drogtest som de vill göra. Eftersom han sa att det är egentligen eller ska vara eller ska bli standardprov så efterfrågade jag av en annan deltagare som haft och fått samma medicin som mig om hon också ska lämna test men det ska hon inte. Så nu undrar jag såklart; varför är det bara jag om det nu är standard? Kan inte hjälpa att känna mig utsatt och utpekad. 

Planen som jag upplever det, dvs deras plan är att alla smärtmedicner ska sättas ut och jag ska arbetsträna. Och det får mig att misstänka att vi kan ha kommunikationsproblem då jag har väldigt tydligt förklarat hur mitt liv ser ut.           Det. Går. Inte. 

Det går inte. Jag fasar inför tanken att de kommer tvinga mig till något de tror jag kan som jag med facit i hand vet att jag inte klarar. Att de inte ger mig alternativ. Känns som om väldigt få människor verkligen kan förstå och jag börjar tröttna på att försöka få dem att fatta. 

Jag börjar tröttna. 

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. jenny skriver:

    Prova och visa dom att det inte fungerar. Jag är en sådan människa som tror att alla kan jobba med något. Man kan bara hitta det som fungerar. Kanske det bara fungerar på 20% på dom gör man det i alla fall.

  2. Kicki skriver:

    Så tråkigt att du inte fick den hjälp som du så väl behöver. Jag förstår att du känner dig kränkt av testerna. Om jag inte minns fel har du väl varit ifrågasatt av läkare förut. Kram till dig och kämpa på..tycker du är fantastisk som trots all värk orkar ta nya tag om och om igen!

  3. Anna skriver:

    Du kanske kan arbeta en viss procent? Kanske inom försäljning (via telefon) exempelvis..Jag menar ngt måste ju kunna funka för dig.Plus att gå ”utanför” samhället kan ju inte vara så kul för dig?

  4. Anna skriver:

    Jag har alltid sagt att man känner sin kropp bäst själv sen hänger det bara på att msn ska hitta tätt läkare som lyssnar och tror på det man säger. Sen kan jag inte låta bli att bli lite trött på folk som tror man vill gå hemma. Tror nog att maddis hade sluppit ha ont och jobbat om hon hade kunnat få välja, har en sambo som också konstant har ont av en helt annan anledning än just dig, men han klarar verkligen inte av att jobba som det ser ut idag, inte ens 20% för man vet inte dagsformen för varje dag och han går som du oftast tvinga sin kropp att göra saker bara för att ha ett liv överhuvudtaget jag hade bara hoppats att du kommit till en kanon läkare som verkligen kan hjälpa dig.

  5. Vovvan skriver:

    Problemet är att FK är styrda av/lyssnar på politikerna, vi som har krämpor kostar för mkt pengar när/om vi är sjukskrivna. Vi ska jobba och dra in pengar till vårt land. Om vi sedan inte orkar ha ett liv efter jobbet skiter de i.

    Jag har också fibro och har varit sjukskriven på deltid i 6 månader. Har varit på Smärtklinik, blev rekommenderad medicin (psykofarmaka) som inte funkade alls för mig. Efter att ha varit sjukskriven 180 dagar ska de ju se till HELA arbetsmarknaden, d.v.s. om man kan göra något annat än det man redan gör. FK tyckte att jag ”borde klara” (deras ord) min ordinarie arbetstid och att jag plötsligt inte hade nedsatt arbetsförmåga längre. ”Tack för det” tänkte jag ”jag ska tala om det för min kropp så blir allting bra”. Idioter!

    Har totalt tappat förtroendet för FK, för de bara kör över folk. Säger man att deras sätt är kränkande och att man mår dåligt äger de bara att man då får söka hjälp för det. Och i och med flyktingkatastrofen är det så mycket fokus på det och att de kostar en massa pengar. Men vi som är sjuka räknas inte, vi ska bara jobba och hålla tyst.

  6. Alexandra skriver:

    Jag har haft otrolig tur med min handläggare på FK.
    Jag har aktivitetsersättning och jag provade en sysselsättning som egentligen var meningslös för planen var inte att få ut mig på arbetsmarknaden men jag provade och det gick rent åt helvete.
    Det räckte för henne och hon pushade aldrig på om det.
    I våras ringde hon och kolla av läget , just å hade jag geuppterapi 1 gång i veckan och hon ansåg att det inte var bra med mer och vi skulle höras nu i höst.
    När jag var sjukskriven hörde jag ingenting om att arbetsträna.

    Ibland är det läkarna som är problemet, de anser att man minsann ska ut och prova och då går självklart FK på deras linje.

    Ta ett ordentligt samtal med FK , förklara in i detalj hur din vardag ser ut och om de fortfarande tycker att du ska göra något så prova och funkar det inte direkt så avsluta fet igen .

    Men de har inte ifrågasatt att du är hemma med lillkillen?

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.