Jag börjar fan gråta för inget.

Gilmore Girls repris på femman, nu på förmiddagen. Ett avsnitt där Lorelai står och sjunger “I will always love you” och tittar på Luke, han som har caféet. Och med tårfyllda ögon sjunger hon mot honom och han tar det till sig. Man ser det.
Och JAG börjar nästan lipa. Kände hur det snördes i strupen och ögonen fylldes.

Hormononell som fan. Skjut mig.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Lina skriver:

    Jag är själv skitbölig när jag kollar på serier/film. Kan inte låta bli! Men jag tycker det är ganska skönt att kunna ha sina känslor utanpå kroppen ibland, helt synliga och helt ok :)

  2. Emma skriver:

    Du, så är jag året om!
    Hormonell, blaha!

    *harrt*

  3. HAH, sån är jag alltid – utan graviditet.

  4. Per skriver:

    Jag gråter också som ett barn när det blir för känslosamt, vet inte om det beror på att jag har en taskig anknytning till min morsa. avsaknad på kärlek som barn… och när det blir för jobbigt så ”triggar” det det…

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com