ante omnis mea familia

Jag fick ett touretteliknande utbrott på bussen

Idag fick jag ett utbrott offentligt. Jag har inte visat denna aggressiva sidan av mig inför någon på väldigt många år. Men idag brast det. Mitt urbrott på bussen tidigare idag påminde om en adhdknarkare med tourettes syndrom. Synd du inte var där. Taskigt läge för alla passagerarna på bussen som fick höra mig skrika KUKHUVUD högt och tydligt. Jag var en millisekund ifrån att misshandla en betydligt yngre person än mig och det hade väl suttit jävligt fint att åka dit för misshandel, eller hur.

Jag satt på bussen på väg in till jobb när tre yngre män gick på. De var högljudda och störiga som fan och jag tappade helt koncentrationen i boken jag satt och läste. Men det är lugnt, det kan jag ta. Plötsligt stannar chauffören bussen innan vi ens hunnit köra in i Malmö och skriker nått om att de måste gå av. Han vägrade köra en meter till om de satt kvar på bussen och skrek och tryckte på knappen i ett när ingen skulle av och uppförde sig så och om de inte gick av så skulle han ringa polisen. Tystnad i hela bussen. Ok, då ringer jag polisen då, säger chaffisen och ringer ett samtal och sätter sig sedan bekvämt bakom ratten utan att köra. Sen säger han inget mer. Ungdomarna bakpå bussen fortsatte med sitt skrikande och gormade “kööör nu”. Men chaffisen vägrade. Alla satt kvar, tysta och fogliga så som vi svenskar gör. Och jag velade lite om jag skulle gå bak och säga… nånting till dem. Visste inte vad eller hur, dock. En passagerare tog sina saker och klev av efter en fem minuter eller så. Jag skickade ett sms till Cindy om att jag förnodligen blir sen eftersom bussen vägrade köra och hon ringde upp mig en stund senare och jag förklarade läget. “Men hoppa av och ta en annan buss då!!” uppmanade Cindy men jag visste ju knappt vart jag var än mindre om det ens går stadsbussar därifrån eller när nästa buss kan tänkas komma. Jag blev med ens mycket mer irriterad över situationen. Passageraren framför mig gick bak till killarna och jag hörde henne fråga dem om detta var värt att bli polisanmäld för. Hon bad de gå av men hon gick bet. De stannade. En annan passagerare tröttnade och gick av. Och jag blev mer och mer irriterad. Vi andra blev sena till jobb och allt vart vi skulle, och det var vi som fick sota mest för deras jävla uppsåt. Efter ett tag gick två utav de fram, den ena gick av bussen, den andra satte sig på andra sidan gången om mig och jag tittade på honom med det jävla flinet från öra till öra där han satt och tuggade sitt jävla tuggummi med hela käften och mumlade om att han inte skulle gå av. “Ey, det var han som tryckte, han har gått av, kör nuuuu!” skrek både han och polaren. Men chauffören körde inte och jag blev riktigt jävla förbannad. Jag hade lust att kasta mig över honom och slita i hans mungipor tills de sprack för att få bort hans jävla hånflin. Men nöjde mig med att skrika (läs: prata i högre tonart). Jag kunde inte tygla mig och jag var inte beredd på att det faktiskt var jag som öppnade käften.  “Kan ni gå AV bussen?! För helvete, det är alla andra som blir drabbade för att ni uppför er som några jävla kukhuve! Jag kommer för fan för sent till mitt jobb, jag har två barn att försörja, för fan!!” Han flinade med ett “ey, jag har TRE barn”. My ass. “Ska du betala min lön till mig kanske? GET THE FUCK OUT!!” skrek jag och det slog mig nyss hur lik jag kan vara min pappa.. denna sidan har jag helt klart ärvt av honom. . Jag gormade på och killen tittade inte ens på mig och det gjorde mig ännu mer rasande. “TITTA PÅ MIG NÄR JAG PRATAR MED DIG!!” och där kommer mamma-sidan av mig in i bilden.. Han tittade som hastigast men flackade med blicken och tuggade mer frenetiskt än tidigare och flinade fortfarande “Ey, vad skriker du för?” frågade han mig “För att du är dum i huvudet, kan ni GÅ AV BUSSEN för helvete!?” och jag hade nu arbetat upp en jävla adrenalinkick. Mina fingrar darrade och mitt hjärta bultade. Jävla idiot. Han reste sig och gick ut ur bussen med kompisen i släptåg och de gick på bussen som hade stannat bakom, sen körde min buss igen och jag var nu arg på chaffisen. Jävla kukchaffis, har inte han en satans tidtabell att följa…?

Vilket jävla drama, som taget ur en film. En dag i mitt liv, välkommen. Sånna här saker händer fan bara mig.. Såhär roligt har blondiner..

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

19 tankar om “Jag fick ett touretteliknande utbrott på bussen”

%d bloggare gillar detta: