Jag fick skolfröken att svära!

Vilka spännande dagar, kan ni tro. Lite sådär actionfyllda, beroende på hur man ser det. Igår började dagen lite spännande när jag fick Phini’s skolfröken att svära. Ja! Hon svor, högt och tydligt! Hon skulle fylla i mina papper från försäkringskassan om de två dagar som Phini var sjuk under höstlovet. Och hon stod och sa “Oktober…” men kryssade i November och utbrast ett högt “FAAAN!” och höll sig direkt om munnen och hennes ögon blev stora. Haha, hennes egna reaktion var det roligaste. Det var verkligen en ajja-bajja. Hon såg sig om för att se om där fanns några barn men jag tror ingen annan mer än oss två hörde det. För mig v ar det ju ingen big deal, ordet FAN tillhör mitt vardagsspråk och Phini kan hela registret. han använder flitigt ordet “skit” i meningar. Det var skitgott, det gjorde skitont, osv. Så jag skrattade gott åt hennes lilla slip och frågade henne “Men vad har hänt med dig, har du inte fått nån frukost?!”. Den andra fröken kom in just då och sa att hon äter aldrig frukost och det är pina att jobba ihop med henne innan elva då hon har fått mat i sig. Vi skrattade gott. Men mest jag. Jag antar att jag har den effekten på folk haha. Men jag tycker mig märka en skillnad mot hur hon bemöter mig jämfört med de andra föräldrarna. Hon verkar ha en mer avslappnad och personlig ton gentemot mig. Kanske för att jag har det mot henne med.

Jag gick hem till Emma för den planerade teorin och Emma var trött. Hon hade ju kört in till akuten kvällen innan för att hålla Lotta sällskap som satt och väntade på läkare med smärtor. Så Emma körde in med kaffe, choklad och en kortlek, väl förberedd på flera timmars väntan (visst har jag fenomenala vänner). Lotta blev hemskickad med smärtstillande och en “Det-är-förmodligen-diagnos”. Sådana har jag också fått och jag tycker inte om det. På morgonen när jag satt hemma hos Emma och hade fått en uppdatering om deras natt/tidig morgon på akuten, smsade jag Lotta och det stod mig klart ganska snabbt att läget inte var bra. Hon hade mer ont, tabletterna hade inte hjälpt och hon visste inte vart hon skulle bli av. Envis som en åsna är hon och tyckte inte hon skulle nånstans men jag var av en annan åsikt. Så efter en hel del övertalning fick jag henne att ringa KK akuten eftersom hennes smärta hade flyttats fram, från bakre delen till främre. Hon berättade att de hade sagt att hon ska in omedelbums. Så Emma och jag hoppade in i bilen och körde och hämtade henne och körde in henne till akuten. Lotta var i tårar av smärta och kunde inte gå ordentligt. Vi kom in ganska fort, för att vara akuten. Vi spenderade 10 minuter i väntrummet innan Lotta fick prata med en sköterska, lämna prover och läggas på en brits där jag servade henne med vatten, pussar och klappar. När klockan slog kvart i två fick jag lämna Emma och Lotta för att ta mig till bussen och jobb i Malmö. Lotta hade då fått komma in i ett undersökningsrum och Emma och jag satt utanför. Jag fick ett samtal när jag satt på bussen att hon fått en diagnos och blivit hemskickad igen med starkare piller. Jag hoppas vid gudarna att läkarna har rätt, annars vänder jag upp och ner på det stället.

På jobb gick det bra, det var ganska lugnt. Jag var hemma runt åtta och Phini visade stolt upp alla sina Backugan som han och kompisarna gjort själva på skolan. Han tjatar fortfarande om att han vill ha Backugan i present och julklapp och reklamutskicket från Toys ‘R Us bär han med sig som om det vore självaste bibeln. I går morse kom han med tidningen till mig och pekade på en sak han vill ha och sa “Mamma, nu måste du jobba hårt, så du kan köpa denna….” Haha. Älskade unge. Men det är ju så det är, jag jobbar ju för deras skull.

I morgon ska jag till sjukgymnasten för min arm. Jag hoppas de kan ställa diagnos? När jag bokade tiden igår sa hon till mig i telefon att jag fick denna tiden sen får jag komma överens med han jag ska gå till, om de andra tiderna, om det ska behövas att tittas på fler gånger. Oj, så hade jag inte tänkt det skulle gå till. Min ordinarie plan var att gå till läkare – få diagnos – få bot. Men det verkar inte vara så det går till. Nåja. I’ll go with the flow. Nu, i alla fall.

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Ninna skriver:

    åhh toys r us = barnens paradis..
    mina tjejer ÄLSKAR att få känna och klämma och testa alla leksaker, dom drömmer sig verkligen bort och nu när dom vet att det är dags för julklappsinköp så önskar dom sig helst hela affären *tihi*

    My har med lagt beslag på katalogen därifrån hon tittar i den om och om igen och jag får kasta den först när den är totalt sönderläst :)

  2. Madde H skriver:

    ”och reklamutskicket från Toys ‘R Us bär han med sig som om det vore självaste bibeln”
    HAHAHAHA!

  3. Andie skriver:

    Hoppas att Lotta kryar på sig. Jag blir så imponerad av hur du och dina vänner är tillsammans er vänskap känns så äkta.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.