Jag hade blivit mördad

Idag är det torsdag och ännu en inskolningsdag ligger på schemat. Snart nog är hon invand. Det har onekligen varit en stressig vecka för mig. Jag har kört fram och tillbaka som en idiot och gått på möten och försökt ordna allt inför kommande eventer. Det är mycket som ska ordnas och samtal som måste göras. Igår var jag på ett möte som tog lite längre än planerat men det var trevligt och givande och det var början på något nytt som ledde till ett samtal som satte pricken över i:et.
Efter att jag hämtat mina barn igår hade jag följe med Carro & hennes dotter till Balders där barnen fick springa av sig innan vi gick hem och fixade med middagen och Kaeli fick vila en stund innan middagen. Inskolningen tar verkligen musten ur lilltjejen. Hon sover en sväng innan dagis, en powernap på 40-50 minuter. Sen sover hon middag på dagis, allt mellan 1.5h-2h. Sen tar hon en powernap innan middag och sen somnar hon redan vid 19-19.30 om kvällarna. Jag som nyss hade vant mig vid att hon bara sover EN gång om dagen numera.

Idag ska Kaeli skolas in, jag måste sticka iväg och hitta ny regnjacka till Laaiti och rutiner håller på att ta sin plats med mattider, läxläsning, kvällsbad och nattning. Jag älskar rutiner. Men fan vad jag måste skaffa diskmaskin, apropå ingenting.

Jag har bytt lösenord igen efter att jag fick rensat ut ännu fler. Så jag blev inte förvånad när en av mina vänner ringde mig och frågade varför hon inte fått lösen. “Därför att jag inte vill att du ska ha det.” Sen förklarade jag att hon är inte den enda som plockats bort och vi pratade en stund och hon verkade respektera mitt beslut. En annan vän pratade jag också med och jag förklarade för henne varför inte hon fick lösenordet (även om hon vet att jag har skrivit i låsta inlägg om saker som indirekt rör henne) men hon verkade inte heller upprörd över det utan respekterade mitt beslut även om bägge mina vänner erkänner att de är fruktansvärt nyfikna, vilket jag kan förstå. De enda av mina närmsta som har kvar tillgång är mina föräldrar och Björn. Så ni andra som har lösen kan ju dra slutsatsen att jag inte ser dig som någon nära. Tough shit, eller hur haha.

De låsta inläggen är fortfarande där jag öser ner en jävla massa skit av tankar och känslor och mitt eget lilla andrum som jag behöver lasta av i,  i synnerhet eftersom jag inte har några vänner kvar, vilket egentligen kvittar numera. Och det vill jag kunna få lov att göra i fred, utan att folk ska bli ledsna, besvikna, förbannade, äcklade, irriterade, arga, sura, bittra ochsåvidareetcetera. Det KAN ju vara så att jag låser vissa inlägg av RESPEKT – men så ser inte andra det, såklart. För hur skulle det se ut, mina vänner.. om jag verkligen låser upp vissa inlägg..? Kan ni föreställa er turbulensen..? Mitt ex till & börja med och alla andra som jag ventilerat mina känslor om i låsta inlägg. Haha. Jag hade blivit mördad på studs.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Sarah skriver:

    Det gör du helt rätt i, i bland vill man inte ha några diskussioner om det ”hemliga” man skriver, vilket det lätt blir IRL när vännerna läser. Nä, man måste ösa sitt skit någonstans.

    (Och jag är glad att vi inte känner varandra, för det hade varit jävligt tråkigt om jag inte fått läsa de låsta längre)

  2. Andie skriver:

    Det där med att låsa inlägg pga respekt finns det vissa som har väldigt svårt att ta har jag märkt, har haft en sådan incident på min blogg nyligen. Man behöver ibland en verbal soppkorg i sin blogg som man inte vill att alla ska ha tillgång till.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com