Jag har blivit stämd & överlevde självmordsbenägen chaufför

Ikväll när jag kom hem låg där ett brev från Malmö Tingsrätt. Jag har blivit stämd angående äktenskapsskillnad. Nu vet jag hur det känns att sitta på denna sidan och få dessa papperna. I brevet står det även “Ni har barn under 16 år. Äktenskapsskillnaden måste därför föregås av en betänketid på minst sex månader. Betänketiden börjar löpa när Ni fått del av yrkandet om äktenskapsskillnad” – och nu till min undran – hur vet de om barnet i magen? Finns vår graviditet registrerad hos myndigheter? Hur funkar sånt här egentligen?
De skickade med kopia på ansökan som M har lämnat in. Min underskrift lyser med sin frånvaro. Antar att det är därför jag får hem detta brevet, de vill ha mitt godkännande.

I morgon bitti bär det av till KK för att kolla upp min cysta. Jag undrar om den har växt något sedan jag var där för 11 veckor sen då den var stor som en golfboll, jag minns min barnmorska sa att den kan växa fortare under graviditet då den får skjuts av hormoner.

Busstrafiken idag har varit tokig. Jag stod och väntade vid bussen 12.10, på bussen jag alltid tar som går 12.18. Den kom inte så jag fick vänta på nästa buss, som ska gå 12.46 men den var sen. Och körde såklart sakta på den isiga marken. Och jag som egentligen alltid är på jobb en halvtimme tidigare när jag tar denna bussen som jag brukar och börjar som jag brukar på torsdagar, var faktiskt försenad idag.  Bussen på väg hem, som kom i tid, var egentligen en buss som var mycket försenad. Så jag tog en annan buss än den jag väntade på. Och chauffören kom fram i tid för att han körde som ett självmordsbenäget freak. Jag satt och väntade på att bussen skulle krocka, köra av vägen, vältas och börja brinna och att ambulanser skulle komma körandes. “Fan vad skönt att ligga på sjukhus.. massa dämpande droger och ledigt från jobb” var min första tanke. Men en sådan jävla tur drabbar inte mig, eller hur.

Du gillar kanske också...

7 svar

  1. patruska skriver:

    hahah så tänker jag ibland när jag kör till jobbet, ”fan vad skönt det hade varit att halka o bryta benet och bara får soova på sjukhuset”

  2. maria skriver:

    Hüm, antar att den kanske registreras när du fått ditt moderskapsintyg och grejs? Men o andra sidan, har du inte varit på RUL så har du väl inte fått intyget heller va?

  3. Therese skriver:

    Han kanske har berättat.. eller så har han kanske sagt att dina två är hans med..
    Jag fick mitt moderskapsintyg av BM innan UL harjag för mig..

  4. Sanne skriver:

    Då där finns barn med i bilden så blir det så….Reglerna är sådana även om barnen inte är hans…

  5. Lisa skriver:

    Barn registreras inte förrän de folkbokförs så pågående graviditeter ligger väl egentligen utanför allt det här? Kan det inte vara så att han uppgivit att ni väntar barn?

  6. Fia skriver:

    Sanne har rätt, även om dina barn inte är hans så är reglerna såna ändå. 6 mån betänketid när det finns barn inblandade – oavsett vems barnen är, gemensamma eller inte :S

  7. Vansinnigt hur hela den här karusellen vände och ställde sig på ända…
    När du inte ville se honom, stöttade alla läsare det beslutat och startade en lynchmobb med facklor i händerna.
    När du sedan girar om och längtar efter honom så hjärtat brister, släcks genast facklorna ner och hatropen klingar ut,

    Du lider av samma ”syndrom” som någon jag lever nära… Att vräka ur sig saker i ilska.
    Det fungerar tyvärr inte att exempelvis be någon dra åt helvete och såra en annan människa och sedan förvänta sig att de ska förlåta och glömma det som hänt.
    Jag vet att du själv är en förlåtande person och att du förlåter Martin hans fel bara han kommer tillbaka just nu.

    Men kärlek å sido… VILL du verkligen det? Ord är ord, men de kommer någonstans ifrån.
    Är det inte så att du sörjer att HAN valde detta nu? Att du öppnade dig och han trampade på dig IGEN fastän att du tog så mycket av din styrka för att ta honom tillbaka?

    Jag vet att barnet i magen gör mycket till… Men om du tänker på det krasst. Vill du leva med honom? Jag tror svaret är nej.
    Och hurvida han vill vara delaktig eller ej. Ser du på det med mindre känslor inblandat så gör det honom bara till en ÄNNU större idiot.

    Den man som tar avstånd från sitt barn för att han hyser agg mot mamman är inte värd att kallas man.

    Det är min åsikt

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com