Jag har nog fan lyckas uppfostra en gentleman..!?

Det känns nog inte så mycket bättre. De senaste dagarna har jag mått lite kasst. Feber som kommit och gått, frossa emellanåt, lite spänd i huvudet och illamående. Jag tog mig till Svedala idag och var med på halva mötet och skippade grillningen innan jag körde hem igen med stopp i Arlöv för att lämna av Lotta och hennes barn. När jag väl kom hem till mina föräldrar där mina egna barn var for jag in på toa och la mig tvärs över och ulkade mig som en fyllesjuk sjöman och efter att magsäcken var tömd fortsatte kroppen att jobba emot mig och tömde magsäcken på all magsyra och det sved, ska ni veta.
Sen dess har jag fortsatt känna mig hängig. Jag tog hem mina barn och förberedde lite sen kvällsfika och kokade upp chokladsås som de skulle få till vaniljglassen som jag hade lovat dem och sen blev lilltösen nattad efter att jag borstat hennes två små tänder som inte ännu vuxit klart. Sen satte jag mig på balkongen, varm och sliten.

Phini kom ut och lyfte upp mina fötter som han la på en stol framför mig. Sen tog han tag i filten jag hade om mig och drog upp den och virade omkring mig innan han klappade mig på kinden och sa “Mamma jag tycker synd om dig”. Vilken fin kille jag har! Som det värmde i hela mig – vad FIN han är! Så omtänksam och kärleksfull! Har jag verkligen lyckats att uppfostra honom så? Fy fan vad jag är bra?
Sen bestämde jag mig för att ta ett skönt skumbad i mörkret – glödlampan inne i badrummet blixtrade till och la av med en smäll ikväll. Och pojkarnas gjorde samma sak häromdagen. I alla fall.. Innan jag skulle lägga mig i badet mådde jag plötsligt illa igen och kräktes igen och Phini stod bredvid och ropade till Laaiti “mamma kräker!!” som kom dit och kikade men tyckte inte det var nått speciellt med det. Han var mitt uppe i att kolla på film. Jag  satte igång kranen och Phini ville hålla mig sällskap. När jag skulle klä av mig höll han för ögonen och sa “Mamma säg till när jag kan titta. Jag vill inte se din snippa. Det ska jag bara göra när jag är vuxen och ska göra sånt med en tjej jag tycker om.” – HAHA, jag han har i alla fall hört vad jag har sagt åt honom!  
Sen så han satte sig på en pall bredvid badkaret och sa först, att högst upp på hans kärlekslista är Mamma. “Du är min bästa mamma!” sa han. Sen började han återigen att klappa mig på kinden och sa att han tycker synd om mig.

Och ännu en gång förundrades jag.. kan det vara så – att jag lärt honom det? Är det det som kallas uppfostran eller har jag bara TUR att min unge är så omtänksam och vill rå om sin mamma?

Du gillar kanske också...

12 svar

  1. Emma skriver:

    Nååå men vad söt! Lånar du ut honom?

  2. anniz skriver:

    Vilken charmboll! :)

  3. wousch skriver:

    Mitt hjärta smälter!

  4. Lars skriver:

    Mycket kärlek och hemlagad chokladsås förvandlar alla busungar till gentlemän :sun:

  5. Mattias skriver:

    Eller så har Björn varit där och lärt honom kanske? *host*

  6. mimmi skriver:

    Sådan mor, sådan son! Klart det är du som lärt honom. Sen ligger det ju i generna också hur man är, och hans gener har han ju från dig! :heart:

  7. Fyfan vad du är bra! Vad fin han är mot mamma sin! Verkligen bra jobbat (ensamstående mammor rockar!)

  8. Annika skriver:

    Det stämmer nog allt det som sägs:
    ”Barn gör inte som du säger”
    Barn gör som DU gör..

    Krya på dig hoppas på att det bara är en 24 timmars bacillusk.

  9. Jessica skriver:

    äldstabarnsyndromet :) . Läst boken äldst , yngst eller mitt emellan? Rekommenderar den starkt, speciellt som du har barnm som är alltihop :) .
    Här är länk så du slipper leta själv http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172322004

  10. LarsPson skriver:

    Så fint gjort av Phini! :-) Verkar sannerligen som du uppfostrat en liten gentleman. :-) Krya på dig. :-)

  11. caroline skriver:

    Nämen vilken liten sötis du har=) det är så man skall behandla sin lilla mamma…

  12. Anna Steen skriver:

    Trots att det säkert var en retorisk fråga… men jag tror att det är en kombination av de båda. Och ja, han är fin. Men jag tycker alltid att detta lyst igenom alla texter du skrivit förr också, att han är en omtänksam liten kille.
    Du kan verkligen skatta dig lycklig att ha honom, oavsett hur han blivit en så bra människa :)

    Hoppas att du mår bättre!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com