Jag har ont i magen..

Och jag har så jävla ont i magen. Helt sanslöst. Jag vet inte om det är nån inre stress, oro eller om det bara är så simpelt som att jag faktiskt ska ha mens idag. Det gjorde ont igår med och helst av allt vill jag nog bara klä av mig och lägga mig i ett varmt bad och sen kura ner under täcket med min bok och en kopp thé och bara vila.

Och nu är hösten här och med den kommer den vanliga mörkerperioden då så många av oss svenskar blir deprimerade. Jag vet inte varför så många blir nedstämda just under höst och vinter, kanske är det bara för att det är mörkare och kallare. Jag vet några av mina vänner lätt blir nere under höst och vinter men jag har aldrig lyckats klura ut vilken som är min depp-period. Jag kan inte minnas att jag hade någon sådan i fjol i alla fall, eller ja, på länge för den delen. Jag har ju jobbat aktivt för att vara lycklig. Och ja, det är någonting man måste jobba på för lyckan kommer inte av sig självt. Sen är jag helt generellt väldigt känslig och ombytlig – det är inte mycket som ska till för att hela min värld ska rämnas.

Men just nu har jag så förbannat ont i magen och på diskbänken bredvid står min stora mugg med Rooibos och drar och jag hoppas att det ska lugna lite. Jag kanske borde lugna ner mig med cigg och kaffe som oftast blir majoritet av vad jag föder min kropp på. Martin fnittrar lite om kvällarna när jag plockar fram och äter. Jag har oftast inte mycket till aptit på dagarna och kan lätt gå utan att äta någonting alls. När kvällen kommer trycker jag i mig som om jag aldrig fått mat förr – inte för att jag är överdrivet hungrig utan för att jag fortfarande är stressad. Han har undrat  varför jag stressäter men jag har inget svar för så stressigt är det väl egentligen inte i mitt liv, inte mer än alla andras i alla fall. Men jag är bara sån.. jag är en orolig människa som stressar upp mig. Och nu har jag ont i magen..

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Kattis skriver:

    Man kan inte jobba sig till all lycka. Eller rättare sagt man kan inte jobba bort all olycka. Vinterdepp kommer i många fall av D-vitaminbrist, D-vitamin hittar vi mest av i vår sommarsol.

    När jag var yngre såg man knappt min vinterdepp, den tog ut sig i sömn. Jag sov i runda slängar 13 timmar per dygn. Då var det ingen som reagerade så mycket, jag var tonåringar och dom sover mycket.
    De senaste två åren har varit fruktansvärda och jag har knappt tagit mig ur min säng under höst- och vinterhalvåren. Under vår och sommar tränar jag och träffar vänner, lever ett ”vanligt” liv. Men sen kommer vintern och jag kan knappt ta mig till köket i min lägenhet.
    Förra året fick jag lugnande och antidepp. Man fick släpa mig till läkaren, jag orkade inte. Mamma fick prata med min läkare, för jag orkade inte. Jag bara grät och skakade och ville hem igen. Mina piller tog bort udden av det hela, jag klarade av att umgås med min familj och gå till affären. Min läkare ville att jag skulle försöka gå till skolan, och jag var där kanske 3-4 gånger, efter att ha poppat tre gånger ordinerad dos lugnande.

    Nej, lycka kommer inte av sig självt.
    Det är sant.
    Men man kan inte tänka sig till all lycka heller.
    Och hur man än kämpar så kan det hända oförutsedda saker.

    Iår har jag förberett mig inför hösten och förhoppningsvis kommer jag inte hamna så djupt ner som jag gjort de senaste åren..

  2. Jessica skriver:

    Ja är tvärtom. Jag älskar höst och vinter. Och speciellt vintern. Det är så mysigt med alla ljus och allt som har med julen att göra. Och hösten är så fin med alla sina färger också kan man krypa ihop och mysa under en filt och sånt mysigt.
    Våren däremot hatar jag, det är min depptid. Julen städas undan och i butiken blir allt dött. Då går jag rakt in i väggen

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com