ante omnis mea familia

Jag har sagt det förr men säger det igen…

Nä det blev inte Sheer Cover för mig. Det blev bareMinerals, som jag också varit nyfiken på. Sheer Cover och bareMinerals har jag hört nästan samma saker om – allt positivt så det var egentligen antingen eller.
Magnus tyckte jag skulle få testa så vi körde iväg till Kicks i helgen där han köpte ett startkit till mig. Jag vet – jag är sjukt bortskämd!!
Han har köpt massvis med presenter åt mig från ebay – saker jag nämt jag vill ha, nått jag sagt va snyggt och nåt han bara vill ge mig, bland annat en tro, hopp, kärlek-ring i tre delar, en svart snygg kofta med vita döskallar, två assnygga linnen med döskallar – med andra ord, jag vet att jag är bortskämd. Magnus har utan tvekan gett mig fler gåvor än någon annan man i hela mitt liv och jag vet knappt hur man beter sig när man blir så bortskämd förutom att vara tacksam, vilket jag sannerligen är. Jag får passa mig för att nämna saker jag vill ha för han kan vara snabb med att köpa det åt mig, oavsett vad det kan kosta känns det som.

Han är verkligen en på miljonen. PÅ alla sätt och vis och jag önskar att jag hade träffat honom för länge sen (även om det kanske skulle klassificeras som barnarov om vi går för långt bak i tiden).
Han tar verkligen hand om mig. Nu när jag tillåter honom, det vill säga.
Han jobbar hela dagarna och kommer hem och vill ta hand om hemmet också. På mina dåliga dagar ber han mig att vila så fixar han allt. Jag lagar middag och han städar köket och fixar disken. Han tvättar & hänger upp tvätt och han klagar aldrig, han gnäller inte det minsta. Om jag vill ha någonting så ordnar han det och han ber mig säga till honom om jag vill något. Men jag är så van att göra allt själv så ovanstående (disk, tvätt osv) har tagit lång tid att ”tillåta” honom att göra. Jag tycker fortfarande att det känns aningen akward att någon annan gör det – att någon annan avlastar mig, att någon vill ta hand om mig.

Vi grälar fortfarande aldrig. Vi höjer aldrig rösten åt varandra – vi blir inte ens irriterade eller sura på varandra av någon anledning. Även det känns helt konstigt för mig med mitt heta temperament som har en tendens att lätt bli förbannad. Man kan tro att vi tassar på tå här hemma men det gör vi verkligen inte. Vår kommunikation är helt fenomenal – vi pratar om allt och vi är öppna och ärliga och vi har enorm respekt för varandra och lojalitet. Ni som följt mitt liv på håll de senaste åren kanske förstår hur detta förhållandet – hur Magnus – är raka motsatsen till allt jag tidigare upplevt. Vi trivs med att umgås med varandra. Bara vara i samma rum. Han har blivit min allra bästa vän.
Vi träffades i april 2012 första gången. Hade som ni vet ett ”uppehåll” (jag gick in i väggen och gjorde slut) i några månader från december 2012 till omkring mars/april 2013, sedan dess har vi varit oskiljaktiga – sedan dess har vår kärlek blivit djupare och djupare. Allt blir bättre för varje dag.
Och inte en enda gång har vi bråkat eller skrikit på varandra. Hur osannolikt är det?
”Alla par grälar” säger de. Men jag kan med handen på hjärtat säga att vi aldrig gör det. Har aldrig gjort. Vi har verkligen inget att gräla om – vi är perfekta för varandra. Han har blivit hela min värld – mannen i mitt liv och pappa till alla barnen – hans, mina och vårt. Våra barn – vår familj.

Jag älskar Magnus. Jag har sagt det och skrivit det förr men det tåls att upprepa flera tusen gånger om. Han underlättar min vardag och hela mitt liv bara genom att andas.

55.64697113.20263

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

8 tankar om “Jag har sagt det förr men säger det igen…”