Jag HATAR att prata i telefon, men..

Igår var en sådan dag där allt föll på plats och det kändes som om man är tillbaka på sin rätta plats. Jag jobbade med Cindy på mina ordinarie tider och vi hade det både mysigt och kul tillsammans och det är A & O med jobb – trivsel. Både med sina arbetssysslor och med sina kollegor. Och jag har ju den bästa kollegan/chefen. Cindy och jag r som väldigt nära vänner men egentligen bara på jobb för vi träffas aldrig privat. Det blir bara aldrig så. Och jag är expert på lösa planer: “Åh vi får träffas över kaffe” men det blir aldrig av. Jag brukar antingen glömma bort det eller hitta något roligare att göra.
Under dagen gick min telefon varm av sms, vilket Cindy påpekade. Och jag känner igen hela situationen, när man börjat ha kontakt med en ny person (läs: kille) som är intressant och som man blir nyfiken på, just för och oftast för att det är nytt. Det fortsatte hela dagen in på kvällen för att till slut utvecklas till ett telefonsamtal. Jag, som inte är en telefonmänniska, som nästan har fobi för att prata i telefon (oftast med människor jag inte känner) pratade med honom i två timmar. Sen kväll, tidig morgon och jag vaknade inte ett dugg utsövd. Jävla killar vad de kan ställa till det.
Det var ett lätt telefonsamtal och jag var mitt vanliga odrägliga själv och väntade på att han skulle bli stött av mina korkade skämt (som så många andra) och slänga på luren i örat, men tji fick jag. Han kontrade och det var kul. Det är faktiskt ingen självklarhet att prata i telefon med mig. Jag tycker inte om att prata i telefon och undviker det om jag kan och svarar faktiskt bara om jag måste eller om  jag vet vem det är. Det finns killar man träffat som velat prata med mig och ringa mig som jag tacket nej till. Kanske för att jag inte vill prata med DEM.  Men denna killen jag pratade med igår är kul. Men nog om det, jag ska inte utge för mycket.

Tack för alla kommentarer till inlägget om hur fan man dejtar – tack för alla tips och råd, jag tror att Lotta och jag börjar förstå. Och särskilt tack till Classe som lämnade en kommentar som heter duga. Love you, Classe. Den enda kille man kan lita på att komemntera när man ber om det.  
När man uteslutit kroppskontyakt på första dejten går hela dejten bort för Lotta. Då ser hon inen mening med det, verkar det som. Och jag vetefan, jag. Jag ser inte meningen med att dejta alls..? I min värld är det enklare. Man träffas – antingen gillar man varandra eller inte. Jag behöver inte käka middag på en restaurang eller gå på nått jävla fik för att veta om jag gillar en kille eller inte. Varför komplicera det?

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Bara jag skriver:

    Ja va fan. Inget hångel ingen sex.. Vad skall jag då göra? Prata? O_o
    Knulla dom dumpa dom… Lättare.. Dejta dom, gift dig med dom.

    Vågra vägra dejta *yay*

  2. Bara jag skriver:

    Och duuuuuuuuuuuuu.. Skall jag verkligen behöva läsa om detta i din blogg???
    NU får du ett argt sms….

  3. Therese Anerland skriver:

    Håller med om att man måste kunna ha lite kul på jobbet.
    Att jobba ihop med någon som man funkar med är bra mycket roligare än att jobba ihop med en trög skalle som är jävligt seg.

  4. Jessica skriver:

    Ska vi starta klubb?? Prata i telefon är rena pesten. tacka vet jag msn och sms

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com