Jag kanske ska bli läkare själv?

Idag har verkligen varit en lugn mysdag för mig. Jag stannade en stund på dagis och snackade med fröken innan jag hade följe med Josefin hem till mig där vi såg film och mös. Sen vankades det städning för mig. Det blir ju oftare dammsugning och moppning nu när man har en bebis som kryper och går omkring.

I stort sett all snö är bortsmält och idag regnar det. Jag älskar regn. Det är verkligen mysväder för mig. Idag blir det middag i vardagsrummet och film med barnen bara för att ha lite mysigt. Tända ljus och rökelse i lägenheten, kan det bli bättre än så?

Jag avkokade min tid till dietisten som blivit anlitad av min läkare att undersöka mitt näringsintag. Helt enkelt för att jag inte orkade med det idag. Hade tid 8.55 och har haft så många morgonmöten på sistone och dagens besök kändes varken aktuellt idag eller avgörande. Det kan vänta lite, tills jag hämtat motivation och energi att ens bry mig mer om min hälsa. Det har jag gjort tillräckligt detta året. Jag orkar fan inte mer.

Min venofer behandling är ju slut nu. Behepan nästa. Sen när allt lugnat sig i mitt liv måste jag ta itu med nästa problem. Cystan på äggstocken. Sist de kollade den när jag bar min dotter, hade den vuxit av alla graviditetshormoner och var då stor som en golfboll. Den sitter på äggstocken och ibland rullar den och vrider sig och då vrids äggstock och med den äggledaren med och smärtan är enorm. Det är knappt att jag kan stå upp när det väl sätter igång. De sa att de ville hålla koll på den, men det har de sagt förr. De gör inte det. Den bara växer och växer. Och gör ont. Så förutom att man måste ställa egna diagnoser, som jag gjort med två av min dotters åkommor, måste man dessutom kolla behandling med, som jag gjorde med min dotter, om ni minns och själv plugga FASS och begära medicin som jag gjort för min dotter. Tacka fan för det, annars är risken att hon hade kvävts med olycklig utgång. Hemska tanke… Så jag förmodar att jag får själv ringa och be de köra ett ultraljud på min äggstock och sen ringa kirurgen och boka operationssal. Vem vet. Usch. Orka…

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Ja, det är fan att man ska behöva leka doktor så fort man har kontakt med vården!
    Själv är jag lycklig lottad som är gift med en forskande läkare så jag drar med mig honom på ev. läkarbesök och hans chef (professor och överläkare i annat landsting) drar i trådar…

    Är just nu mitt upp i en jävla röra gällande min mage.
    Nu när makens chef är med så hoppas vi att detta löser sig någongång.

  2. Martina skriver:

    Och inte sjutton har jag någon tävling igång. Glöm det :-)

  3. mariamalmgren skriver:

    så känner jag med. jag skall väl inte behöva göra deras grovjobb. gör dem mitt tillbaka? teoretiskt?

  4. ninna skriver:

    Tyvärr verkar det vara så det går till idag inom vården. Jag fick själv boka in mitt 6 mån återbesök efter bukplastiken, jag blev lovad ultraljud för gallan efter mitt sista anfall och då skulle jag fått ul inom 1v och nu är det 1 mån sedan jag var på akuten. Så jag får själv ringa och boka tid och kontrollera remiss o grejer. Vad finns det för mening med att remittera när man ändå själv ska hålla på att ringa och ta tag i saker?

    Lycka till ialla fall och må så gott! :-)

  5. Andie skriver:

    Oj, jag har inte ens vågat gå på en cellprovstagning för att jag är så rädd att de ska hitta något fel. Fast när man läser det här kanske man egentligen borde gå och kolla upp sig så att det inte blir värre med tiden liksom.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.