Jag kastade ut DICKHEAD #2

Godmorgon. Torsdagen till ära bjuder jag på ett inlägg utan dess like. Ett inlägg som några av er kommer att tappa hakan av men somliga kommer nog inte bli värst förvånade utav. Hämta en kopp kaffe och ladda upp.. för nu är jag i behov av att skriva av mig..
Min blogg har ju alltid varit öppen och ärlig och rak på sak, precis som jag vill känna att hela mitt jag är. Därför har jag valt att gå ut öppet med detta inlägget istället för at låsa det. När liknande saker hände i mitt liv förr valde jag hemliga bloggar med låsta dörrar men inte nu längre. Inte nu. Så här kommer den bittra sanningen.

Igår kväll efter att barnen hade somnat sa jag till Martin “Jag vill att du flyttar. Så fort som möjligt. Helst ikväll”. Han tittade knappt på mig, sa “okej”, slängde fjärrkontrollen på soffan bredvid sig, reste sig upp och gick bort mot tvättstället i vardagsrummet och började vika sina jeans. Jag blev arg för att det var så uppenbart, för att han verkade veta det redan. Han visste att jag visste.. inga frågor om “varför, vad har jag gjort” – ingenting. Jag kände nånstans att han bör får veta, han bör få höra det rakt ut ändå, vare sig han frågar eller ej. “Att du bara kunde göra det igen, Martin.. att du ljög för mig. Vi hade ju pratat om detta och du lovade..!” Och han blånekade och fortsatte sin väv av lögner och det hade jag nånstans förväntat mig. Han var i full gång med att aggressivt packa alla sina saker i sina väskor och jag var i full gång med att låta han veta hur förbannad och besviken jag var på honom.

För som ni förstår har jag aldrig varit sen med att lägga alla – ALLA – kort på bordet. Det första Martin fick av mig att läsa var självklart min självbiografi, oarbetad. Han fick veta från början om vem jag är och vart jag kommer från och vad det är som har format mig till den kvinna jag är i dag. Om allt  jag har fått uthärda genom alla år och jag poängterade mina erfarenheter med barnens pappa och hur det har lämnat mig trasig och misstänksam och med nolltolerans. Jag förklarade vid flera tillfällen att det gjort mig så misstänksam och utan tillit till män att jag ingen hade för honom. Ville ha han min tillit fick han bygga upp den sjäv från grunden. Och jag erkände att jag kommer vara orättvis, hålla koll på honom, spionera och vara misstänksam. Jag gav honom även valet att inte leva så. “Men om du verkligen vill vara med mig så får du leva så, för jag kan inget annat. Jag kommer att veta allt du gör vid min dator, det lärde jag mig med mitt ex, hur man håller koll. Och jag litar inte på dig alls. Vill du inte ha det så, då är du fri att gå precis när du vill och jag förstår dig, jag hade själv inte velat leva så”. Martin sa att han ville leva med mig ändå, att han hade inget att dölja. Han gav mig till och med sitt lösenord till både facebook och sin mail för att bevisa för mig att han inget kommer dölja. Varsågod och spionera, sa han. Men jag tror inte, att han till fullo förstod att jag verkligen menade det ordagrannt och att jag faktiskt KAN spionera. I detalj.
Kort därpå såg jag att han hade haft kontakt med sitt ex. Och det kan vara helt okay. Om det inte vore för vissa saker han berättat om sitt förflutna. Hur han var inne på hennes sida konstant, pratade med henne. Till mig sa han att han bara ville hålla koll på vem hon umgås med eftersom vissa av dem är tydligen ute efter honom.  Lagt till massa andra tjejer och bara plöjt igenom deras foton. Och helt generellt är jag inte så svartsjuk av mig men när det blir så konstant frenetiskt och så mycket så reagerar man.  Han hade gjort ett konto på porrigt.se och suttit och plöjt igenom sexhistorier, trots att han känner till skräcken jag har från mitt förflutna efter allt jag genomled med barnens pappa. När jag konfronterade honom sa han att han ville kolla upp MIG. Jag förstår inte hur man kollar upp mig så? Jo jag hade ett inaktivt konto på porrigt (de flesta av er känner till den historien) men det var ju långt ifrån att jag skulle sitta och skriva sexhistorier där? Hans förklaring dög inte för mig, men vad ska man göra.. Och att han suttit på orions hemsida för att det ä där han beställer sina underkläder är sin grej men varför sitta och läsa snuskhistorier då..? Well.. Vi hade massa diskussioner om det óch jag förklarade min nolltolerans igen och påminde honom om varför. Han lovade att inte. Att inte.
Och vi hade en diskussion om hans umgängeskrets som varit (är?) kriminella gäng. Jag sa att det inte hör hemma i familjeliv och jag vill inte ta några risker eftersom jag har barn att ha hand om. Han hade fått mig att tro att det var i det förflutna men efter hans förklaring till kontakten med förra flickvännen fick jag tro annat. Jag sa att jag helst såg att han inte har samröre eller kontakt med någon som är medlem i dessa kriminella gängen. Han sa att det är svårt att ta sig ifrån och det förstår jag men han lovade att inte ha kontakt med dem.
Efter ett tag såg jag att han hade raderat all historik på datorn och bytt lösenord på både mail och facebook och det gjorde mig såklart misstänksam. Varför sopar man undan sina spår om man inget har att dölja..? Så jag frågade varför han hade raderat historiken och han blånekade. Det var inte han, sa han. Det blev en massa tjafs om detta och han sa att han skulle packa den dagen. Lotta och jag pratade med varandra och jag berättade allt för henne, som ringde upp Martin. Hon tyckte synd om Martin som tydligen lät förtvivla i telefon och erkände för Lotta att han hade ljugit för mig. Lotta ringde upp mig igen och hon lugnade ner mig och tyckte väl att jag får ge honom en chans till eftersom han verkligen var ledsen och visste han hade gjort fel. Sen fick jag ju sms av Martin som erkände att han ljugit. Jag fick inte reda på vad det var han hade raderat men jag förlät honom. han lovade att inte göra det igen. Jag trodde han började förstå vilken koll jag hade då. Men tydligen inte… Och han hade ännu inte förstått vikten av NOLLTOLERANS av lögner, svek, gå bakom ryggen, dölja saker..

Vår situation hemma blev inte bättre av att den första firman han jobbade på inte betalade ut hans lön. Så en månads arbete med mycket övertid betalade sig inte. Han kontaktade facket och mer eller mindre satte företaget i konkurs och jag stöttade honom till hundra procent att han skötte det på det rätta sättet för en gångs skull. Vårt bröllop närmade sig och han hade inga pengar att betala klänningen han hade lovat och annat. Sen helt plötsligt ringer han mig och berättar att han och kollegan hade fått 10.000 kronor vardera av en man som äger målerifirman som de byggt ställningar åt för det företaget sm inte betalade ut lön. Enligt utsago skulle mannen tycka så synd om de att de inte ftt lön att han helt sonika gav dem vars 10.000 kronor som de kan få jobba av eller betala tillbaka när de kan. Det var ju en liten suck av lättnad, vi som hade det svårt ekonomiskt, så jag började tänka att nu räcker pengarna till både uppehälle och bröllopet. Men så blev det inte.. några dagar senare började jag undra vad han egentligen gjorde med pengarna. Han hade gett mig 3000 kr för att han ville bidra till hem och familj. Och han gav mig även två av hans räkningar som han ville jag skulle betala åt honom, på ca 1650 kr. Resten blev till familjen. Några dagar senare, när jag var på jobb började det krypa lite i mig och jag smsa honom och frågade hur mycket pengar han hade kvar, till bröllopet och allt. “Två papp” svarade han. Två papp.. det täckte inte ens klänningen. Vad i helvete hade han gjort med alla pengarna..? Förutom att köpa thsirts, äta på restaurang varje dag.. Massa onödigt (i min mening) – när vi har familj och bröllop. Så vi grälade om det också och jag fick berätta lite om vad prioriteringar innebär, om vad som kan vara viktigare att lägga pengar på. Han höll med och sa att han inte är van att tänka så men han skulle bättra sig. Så jag bekostade hela bröllopet själv, betalade hyran, elen, bredbandet, maten och allt annat, som jag gjort hittills. Och det sved ekonomiskt, som fan.
På måndag ska han få sin lön och jag undrar hur mycket han planerat att ge mig för hyror, el och andra driftkostnader de senaste månaderna. Kommer han följa den uträkningen jag gav honom eller kommer han skita i att betala helt? Well, som jag lärt känna honom kommer jag förmodligen inte få några pengar och ligga back ett tag till..

Och bröllopet kom och gick. Månaden fortsatte. Vi smågnabbades om massa petitesser och när september slutade var han åter igen arbetslös då han inte fick förlängt. Men historien om den uppsägningen var olika. En historia till mig och en annan till någon annan. Men jag var inte förvånad och jag gjorde ingen stor sak av det för att jag kände att man får välja sina strider. Då valde jag det, att spara min kraft till annat. Jag fick brev av försäkringskassan att de drog in mitt bostadsbidrag för att jag hade gift mig. Jag skulle inkomma med ny ansökan som sambo, hans folkbokföringsdetaljer och lönespec då vi bor tillsammans. Om vi inte gör det får jag inkomma med ett hyreskontrakt på hans egna bostad. Jag hade ett rent helvete att övertala Martin att skriva sin adress hos mig. Han har sin post på en postbox i Malmö nånstans och vägrade flytta adressen av olika anledningar. Martin, som lever med skyddade uppgifter, nyttjar den situationen så fort det är nått. “Nä, kan jag inte, jag har skyddad identitet. Nä vill jag inte, behöver jag inte, får jag inte”. Så jag fick klara mig utan några papper om Martins existens och kunde inte fixa bostadsbidrag. Tills jag helt plötsligt fick brev av FK att de ger mig mitt bostadsbidrag och ser mig som ensamstånde efter de uppgifter de nu hade fått in. Va? Vilka uppgifter? Jag hade ju inte skickat in nått..? Men tydligen hade Martin ordnat detta på nått sätt och det var inte okay för mig. Så ännu en diskussion om RÄTT vs FEL, lagligt och olagligt. Jag sa till Martin att jag vägrar fibbla med staten. Jag har barn att rå om och kan inte ta några risker. Han blev riktigt arg när jag berättade att jag vägrade ta emot bostadsbidraget för att det inte är rätt.

Sen en dag satte jag mig vid min lilla laptop som för övrigt är den enda datorn jag kan använda hemma numera eftersom min stationära har lagt av. Jag bestämde mig för att storstäda datorn eftersom det inte finns så mycket plats på den, så jag skulle rensa ut massa onödigt. Bland cookies såg jag porrhistorier.se och då fick jag för mig att jag skulle ta och kolla hans mail. Sagt och gjort och jag skäms inte ett dugg. Jag vet att det är fel, fel och åter fel att logga in på hans mail och snoka. Jag tänker inte ursäkta mig eller förklara mig mer än att något inom mig sa åt mig. Så det gjorde jag. Jag har lärt mig det, att lyssna på mig själv och den lilla rösten inom mig som varnar mig. Martin tillhör den extremt paranoida typen som raderar alla sms han får, alla sms han skickar och tömmer samtalslistor och allt. Likdant i hans mail. Han raderar i stort sett alla mail han får, skickar och mappen borttaget med. Men denna gången hittade jag ett mail i hans sparade-mail-mapp från en tjej. Och jag hade inte reagerat så mycket om han bara hade mailkontakt med en tjej. I mailet började tjejen med att tacka honom för att han hade svarat hennes mail. Hon berättade att hon letade efter kärleken och hade valt honom när hon såg hans profil. Hon letade efter kärleken och bifogade tre foton. Jag vet inte vad han skrev till henne men jag såg att mailet var besvarat och sparat. Jag tyckte inte det kändes okay att min nyblivne make och far till barnet i mig, att han skickar mail till andra kvinnor och visar intresse för dem. Så vi pratade om det med. Gräl. Diskussion, kalla det vad du vill. Hans ursäkt till mailandet löd “jag var pissed på dig och ville jävlas” och den förklaringen höll inte för mig. Han sa efter mycket diskussion att han förstod och lovade att inte göra det igen. Porrhistorier.se blånekade han till. Det var inte han. Så jag undrar ju lite vem mer än Martin som är hemma hos mig och sitter vid min dator när jag jobbar. Martin bytte lösen igen (för femte gången eller så) och jag mailade honom och sa att det var ju bra, det var en bra lösning på vårt tillitsproblem, nu behöver jag inte alls vara misstänksam. Så när jag hittade detta mailet så låste jag min dator med lösenord. Skärmsläckaren sattes på 1 minut och med lösenord. Om han vill sitta dagarna i ända och hänga på facebook och spana in tjejer, maila andra kvinnor på det sättet, så kan han göra det nån annanstans men då fan inte på MIN dator när jag är och jobbar.
Efter den incidenten, när ord kan stå lite mot ord, la jag in ett program på min dator. Ett väldigt fenomenalt program som spelar in varenda liten sak som händer, varenda sida, varenda inlogg, varenda lösen, varenda chat, ja.. varenda tangent tryckning också. Då kan det ju bli svårt med ord mot ord om jag har inspelat allt han har gjort. Så han sattes på prov. Datorn låstes upp. Och jag hade redan sagt till honom att jag har total kontroll, jag kommer att veta exakt ALLT som händer på min dator. Jag är värre än alla spioner och detektiver i världen när det gäller att spionera på datorns aktivitet. Men jag antar att han inte trodde på mig.. för igår när jag kom hem från jobb och gjorde en snabbkoll dröjde det inte länge förrän jag såg att han mailade henne igen. “Förlåt att jag ej hört av mig. Fösöker ordna upp min ekonomi samt leta ny bostad. Kram Martin”.
Tack för den tilliten, tack för ditt ord du gav mig. tack för att du berättar för dina internetflickvänner att du letar ny bostad innan du ens pratat med din fru om det. Naturligtvis raderade han det mailet han skickade henne. Men det spelade ju ingen roll, jag såg ju det.
För några kvällar sen frågade jag honom om playstationet, om det verkligen var hans eller om han tagit/lånat det av någon som jag hade hört. Han svor dyrt och heligt att det var hans eget och alltid hade varit. Han sa att han var inte skyldig någon något. Och det trodde jag också på, tills jag såg att han letade upp tjejen på facebook, mailade henne och skrev förlåt att han inte hört av sig, han ska ge tillbaka spelet och pengar han är skyldig. Han berättade också att det knakade i fogarna och det verkar inte som om det håller mellan oss. Han hade det alltså på känn. Undrar varför.. Jag såg också när han gick in i mappen på facebook med skickade mail. Jag såg när han satt på Mafia Wars, jag såg när han skickade ett hotfullt mail till företaget som blåste honom på pengar, jag såg ALLT han gjorde vid min dator. Varenda tangent tryck.

Så när kvällen kom, igårkväll, och barnen hade somnat och jag satte mig i vardagsrummet med en kopp thé, så visste han nog vad som skulle komma. Han verkade inte förvånad, när han bara sa “okej”, kastade fjärrkontrollen där på soffan bredvid sig och reste sig utan ett ljud och började packa. Och rev sönder skjortan han gifte sig i och packade ner alla sina saker. Och jag var så förbannad att han då, fortfarande, nekade till allt jag kom med. “Men kom  och sätt dig så ska jag VISA dig Martin. Visa du mig att jag har fel då, snälla. Ljug inte mer, var man nog och erkänn vad du gjort. Erkänn att du ljugit för mig!! Erkänn att du mailade henne IGEN!! Erkänn att du mailade D om spel och pengar du sa till mig att du inte var skyldig någon!”
Men han nekade. Och han ville inte sätta sig ner och låta mig bevisa för honom heller. Och han visste från början att jag har nolltolerans mot lögner, gå bakom rygg, dölja.. Och ändå gjorde han det om och om igen och jag gav honom fler chanser än vad han förtjänar.
Så med lösenorden jag hade sett honom trycka in, tog jag mig in på hans facebook. Han bad mig förvisso bara att ändra civilsånd så att vi inte är gifta mer men innan dess passade jag på att uppdatera hans status med “Martin – nu har jag blivit utsparkad av nyblivna gravida frun eftersom hon kom på mig när jag ljög och gick bakom ryggen på henne: om och om igen. Bostadslös, arbetslös och helt värdelös. Som jag rövknulla henne och utnyttjade henne och barnen i flera månader.”
Varför? För att jag kan. För att jag är trött på män som behandlar kvinnor som lort alltid kommer undan med ryktet i behåll. För att jag är trött på att jag ska bli trampad på. För att jag orkar då fan inte mer nu.
Jag trodde åtminstone att det skulle dröja år innan sådana här saker blev aktuella, men tydligen inte. Jag vet inte om Martin är IQ-befriad eller bara sket i vilket när han gjorde så här om och om igen och trots att han visste att jag hade stenkoll och hade bevisat det för honom.

Och efter att jag outat mig så för denna mannen, om hur trasig jag är, om vad de gjort mot mig förr som hjälpt till att skapat mig till den jag är idag – så gjorde han likadant. Han gjorde likadant och våldtog mitt hjärta och min själ. Vem är denna mannen jag gifte mig med vars barn jag bär inuti mig..? Nej jag känner honom inte, men jag trodde då faktiskt inte att det skulle visa sig vara ännu en DICKHEAD.
Ännu en W..
Jag trodde det inte fanns fler.. men jag hade fel. Efter ytterligare spaningar hittar jag fler saker som får det att vända sig i magen på mig och mardrömmen jag genomled med mitt ex ligger inte långt runt knuten. Men denna gången satte jag stopp så jävla mycket fortare. Jag tänker inte leva samma liv igen. Jag vägrar. Och alla hundratals sms han skickat mig sen igårkväll där han bönar och ber att få komma tillbaka och gör vadsomhelst, får samma svar: Nej.
Och sen kommer hot smsen. Han hotar med det ena än det andra. Han säger att jag kommer ångra mig.för att jag fittat med hans facebook. Men  vad ger honom rätten att fitta sig med mig och mitt liv? Samma gamla visa, samma gamla dickheads..

Så nu undrar ni förmodligen alla.. vad gör missmaddis nu?
Bebisen då?
Ja.. bebisen..

Du gillar kanske också...

37 svar

  1. Ellen (tooba) skriver:

    Jag vet inte ens vad jag ska säga, jag känner mig helt tömd i ordförrådet. *krama om*

  2. Marie skriver:

    Kramar till dig i massor.

  3. Glory skriver:

    Men för faan… Jäkla karlar du springer på :(

    Jag slutar aldrig förvånas av hur stark du är kvinna! *kjerlek*

    Kramar

  4. kristina skriver:

    Älskade missmaddis

    Nu har jag följt ditt liv i ganska många år. Efter din ändrade status på facebook igår har jag sett fram emot detta inlägg ( sett fram kanske låter fel men det har jag) och det är så jävla trist att du råkar på så många psykade killar. All cred i världen till dig som sparkade ut honom! Många tjejer hade nog mesat o svalt skiten men som sagt – du vet vem du är och vad du kan. Tyckte helt ärligt att du var för bra för M och detta säger jag utan att känna dig annat än via din blogg. Vill du ska veta hur mkt dina inlägg betyder.
    Tack för allt!

    Styrkekramar,K

  5. nina skriver:

    MADELEINE!
    jag som bara tänkte gå in o se om det var några fler dagishistorier eller annat härinne…har liksom vant mig vid att inlägg som det här inte längre är direkt standard….men vad finner jag? Värsta inlägget där du förvandlats till Lisbeth Salander!!
    Känner mig stolt, glad, skitarg, illamående men framförallt lättad att mannen är ute ur lägenheten! Kalla kårar längs ryggen e ju bara förnamnet. Ska jag utgå från mig själv så kändes det i a f som jag som läsare fick lära känna dickhead nr 1 LITE under årens gång, det blev på nåt sätt sorgligt mitt i all skit, det kändes som att det hade kunnat varit bra om inte, om inte och om inte i alla evighet. Men Martin, vafan snubben kom ju precis!! Otäckt tycker jag.

    Tack och jävla lov att historien inte upprepades helt o hållet. Tycker även att det är för jävligt, såklart. Och ja, bebisen…

    Skickar en stor varm kram samt ett fast handslag, jävligt bra jobbat! *hart* /nina

  6. Suss skriver:

    *harrt*

  7. Sarah (i Sandviken) skriver:

    Älskade, älskade, älskade Maddi……. *harrt* Om jag ändå vore i Skåne…. Kram, kram kram

  8. Martina skriver:

    Vet inte vad jag ska säga.. Efter dina inlägg när du träffade M så var jag så glad för dig at du hade hittat någon igen och som verkade som en bra kille.

    Så händer såna här saker.

    Men som alltid när något jobbigt händer så inspirerar du oss andra till att vara starka och modiga kvinnor och inte ta någon skit.

    Ta hand om dig.

  9. Sandra skriver:

    Jag är mållös! Vilken idiot! Förstår han inte vad han håller på med?

  10. sofia skriver:

    Man vill inte att dickheads ska växa på träd, men något säger mig att dom gör det.
    Tyvärr råkade du plocka två av dem. Och det är fan rent ut sagt för djävligt.
    En klen tröst är att du fått riktigt fina barn. Men in the end. Det är dom som är allt.

    Kämpa på Maddis, jag är övertygad om att du kommer rida ut denna stormen också.

  11. Ulrika skriver:

    Och jag är väl en av dom som inte blev särskilt förvånad.
    Har ända sen Martin kom in i ert liv känt att något inte riktigt stämmer, och då har jag aldrig träffat någon utav er..

    Kan väl och det skäms jag för att säga tycka att du delvis får skylla dig själv. Låter väl illa, men du bjöd in Martin i ditt och barnens liv och allt har gått väldigt fort, för fort uppenbarligen eftersom nu Martin visat sig vara ännu en Dickhead.

    Kanske jag som bara är tråkig med med barn i bilden och med ditt bagage kan jag inte förstå varför ni inte tog det lugnt istället för att rusa in i allt? Allt har ju verkligen gått jättefort.

    Visst, det kan gå bra, men det kan likagärna gå åt skogen.
    Usch, vilken surfitta jag känner mig som nu, och jag beklagar verkligen allt detta, både för dig och barnens skull. Menar heller inte att knäppa dig på näsan även om det kanske verkar så nu.

    Hur har barnen tagit detta nu? Dom verkade ju verkligen tycka om Martin

  12. Therese.A skriver:

    Vet inte riktigt vad jag ska säga/skriva.. :(
    Vet att du klarar dig, du är den starkaste kvinnan som jag vet.
    *harrt*

  13. Anna skriver:

    Fy fan vilka män du springer på hela tiden, du förtjänar bättre. Fuck them, du är stark.

  14. Emma (MittLivSomJag) skriver:

    Läste att du följde mitt råd om spionprogrammet… Trist att det finns en marknad för sådana, men uppenbarligen fick du kött på benen.
    Jättesorgligt att du dras till den här typen av män, trots att du avskyr dem. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga.

    Bebisen ja… Snälla säg att du väljer att tänka moget i den frågan. Chansen är ju oerhört liten att du kan få det som du har det med Wayne idag med Martin. Med ett barn är ni sammanlänkade för alltid och det är svårare som separerade att ha ett barn. Och du har dessutom två till som kommer påverkas av detta.
    Tänk igenom det… Svaret vet bara du, men TÄNK på alla faktorer nu och kasta dig inte huvudstupa in i en annan sorts förälskelse (kärleken till ett barn) utan bena ut allt och det snart.

    Fy fan Maddi… Det här känns så himla tråkigt.

  15. patruska skriver:

    Ut med möget bara! du är miss maddis för fan, du klarar dig fint utan någon man eller i detta fallet en förvuxen jätte bebis. vill inte vara de som säger vad var det jag sa, (eller jo kanske lite) men det hela gick rent för fort. så tänk dig nu för innan du gör ditt nästa move men som sagt ut med packet först! *puke*

  16. Jessica skriver:

    Känns så trist att säga men jag hade det på känn. Jag har märkt i din blogg på senaste att där är mycket du inte säger men man kan läsa mellan raderna. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga…. För det känns liksom inte riktigt lönt. Man kan tycka du skulle strunta i bröloppet eftersom dessa varningsklockor ljöd med mera men vad hjälper det?? Ni är gifta ändå.
    Nu är du gravid ja, men vaddå?? Du klarar ta hand om barn. Synd bara att han ska vara pappa och tyvärr kan kräva umgängesrätt. Men denna gång vet du iaf att barnet inte alltid mår bäst av både sin mamma och pappa.

  17. Nettan skriver:

    Skickar över en styrkekram! Trist att det händer, men bättre nu än senare! Kram

  18. Lisa skriver:

    Brukar inte kommentera men känner att jag MÅSTE! Inte för att mina ord betyder någonting, men du ska veta att jag tänker på dig! Fy fan vilka svin de finns! Du verkar stark, men de finns fan en gräns för vad man som människa kan ta.. Ett stort jävla f*ck you till alla dickheads. Varför ska DU, som är så smart, vacker, självständig och BÄST, behöva gå igenom sånt här?! Varför ska NÅGON..

    Det enda ”positiva” med detta är att du fick reda på det ”i tid”.. Nu kan han inte förstöra dig eller dina vackra barns liv längre. Ni klarar detta, ni har varandra! Kärleken övervinner allt, och kärlek har ni gott om!

  19. Jenny skriver:

    Tror inte att vi läsare behöver säga så mycket egentligen.. Är ledsen för din och barnens skull. Detta va inte vad nån ut av er behövde. Lycka till..

  20. Wousch skriver:

    *hart* Fina Miss Maddis! *hart*
    Jag har en som är väldigt nära mig, som varit med om liknande i sin uppväxt, som mött liknande personer/män/avskum som du har gjort. Jag känner inte dig, men jag känner igen så himla mycket av personligheten du beskriver dig som i denna andra kvinna jag känner. Hon är den som lärt mig om ärlighet, hänsyn och kärlek och gett mig råd i svåra stunder. Samtidigt har hon ett temperament som inte är av denna värld och reagerar på minsta orättvisa hon känner av. Hon är den starkaste kvinna jag personligen känner idag, och beundrar och ser upp till henne så ofantligt mycket!
    Det finns inget som kan få henne att skämmas, det finns ingen som kan komma med dåliga ursäkter till henne. Och de som inte accepterar henne för vad hon är och vad hon står för vill hon inte veta av. Ärlighet, hänsyn och respekt är vad hon kräver, och även ger.

    Jag tycker inte det har varit fel av dig att kräva detsamma, än mindre att ”spionera” på den person du ska dela resten av ditt liv med. Om det börjar såhär, hur skulle det vara om ett, två, tio, tjugo år? Om det inte finns ärlighet nu, vad kommer finnas sen?

    Jag känner inte dig, men jag ser ändå upp till dig väldigt mycket. Och jag är helt säker på att det finns de som ser upp till dig på samma sätt som jag ser upp till denna kvinna jag beskrivit. Det är min svärmor för den delen :) ja eller någon gång blivande i allafall. Fortsätt med ditt underbara jag, för ÄRLIGHET varar längst!

    Massa cyberkramar *trosta*

  21. saija skriver:

    Jag vet inte om du minns min historia, som jag mailade dig för rätt länge sen, men i stort sett samma sak hände ju mig. 2 avskum/missbrukare på rad, misshandlare och psykopater.

    Jag känner så med dig, det här behöver du verkligen inte. Inte nu, inte någonsin!

    Stor varm kram! /Saija

  22. Mie skriver:

    Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag tänker på dig och barnen.

  23. Marie skriver:

    Måste säga att du har en jäkla otur. Men jag känner med dig och hoppas att det någon gång får ett slut. Trist att folk inte kan växa upp och bete sig så som man förväntar sig.

  24. elisabeth skriver:

    Power!!!
    Tycker om spionprogrammet, var får man tag i det *clap*

  25. b96karan skriver:

    Från det du skrivit tidigare, eller kanske mest av det du utelämnat den senaste tiden, var jag rädd att något jobbigt och dåligt var på gång i ditt liv. Tyvärr verkade det vara så. Och jag är så ledsen. Känner med dig o tänker på dig och din familj. Stå på dig och låt aldrig någon behandla dig illa igen. Kram

    *harrt*

  26. Sarah skriver:

    Vet inte vad jag ska skriva, spelar ingen roll ändå,
    men, en stor jävla kram skickar jag över *harrt*

  27. Emmily skriver:

    BRA att du kastade ut honom! Styrkekramar*

  28. Sarah skriver:

    Goa MissMaddis…
    fy fan… finns det mer att säga?!
    Tänker på dig och kidsen…
    *trosta*

  29. Petra skriver:

    säger som så många andra.. vet inte vad jag ska säga… o behöver kanske inte säga så mycket… förutom vilket jävla svin rent ut sagt! Stå på dig o stå emot.. Du verkar ju ha väldigt bra människor runt dig.. stöd dig mot dom när du känner att du inte orkar själv.. Du är så stark så du kommer klara dig igenom det här.. Men det kommer bli jobbigt.. Håll ut!

  30. Kicki skriver:

    *george* SATAN!

  31. netscape skriver:

    Orden räcker inte till för att beskriva det jag spontant känner när jag läser ditt inlägg. Jag beundrar ditt otroliga mod att sakligt se på saken och våga eliminera det som förstör din familj, trots att du nu kommer stå där helt ensam……

    kram

  32. Mimmi skriver:

    Jag skiter i det faktum att du inte känner mig. Jag känner dig och dina tankar genom bloggen. HUR I HELVETE KAN DU VARA SÅ DUM

  33. Mimmi skriver:

    Jag skiter i det faktum att du inte känner mig. Jag känner dig och dina tankar genom bloggen som gör dig till en offentlig person. HUR KAN DU VARA SÅ DUM att släppa in en ny man i ditt och pojkarnas liv med det ni har i bagaget, SÅ JÄVLA SNABBT????? Och gifta dig med honom efter bara några månader? Lär man känna någon ny så snabbt, NEJ!
    Kan man ha tillit så snabbt till en ny man? NEJ! Man väntar i bland i åratal innan man vågar lita på den nye mannen och ger sig hän åt kärleken. Först då, när man delat glädje och sorg, vardag och fest, nött och slitit på varandra och sett om kärleken klarat livets hårda skola, det är först då man kan vara säker. Om ens då, speciellt när man har i bagaget vad du har. Kära lilla Maddis, jag lider med dig….. det jag skriver vet du om och det har säkert funnits i ditt bakhuvud också. Du är en så klok, vis och förnuftig tjej! Så WHY?? Jo, du har skrivit det själv en gång, har du inte bekymmer innan så skapar du dem själv. Sån är du bara! Att tro på kärleken är inget brott, inget fel eller något man måste försvara. Därför lider jag extra med dig nu när du ligger överkörd och blöder!

  34. Mimmi skriver:

    Är babyn i din mage gjord innan du gifte dig? Har ni hunnit skriva faderskaps papper eller det behöver man inte om man är gift när babyn avlas? Är du säker på att Martin är pappan (klart du är) ? Eller låt mig omfrasera, är Martin säker på att han är pappan?

    Alla barn ska ha rätt till sin pappa. Utan förbehåll. Men vissa barn blir utan sin pappa utan att de fått välja själv (som dina pojkar). Frågan är vilket som är bäst? Att välja eller väljas? Det är inte din babys fel att pappan är ett ashål, ska babisen dö för det? Man kan ju läsa mellan raderna att du redan älskar din baby och absolut inte vill ta bort den. Måste du det? Måste det finnas en pappa? Dina andra barn har ju ingen pappa! Babyn kommer att födas till en kärleksfull familj, härliga syskon och bekantskapskrets och du kommer att ha så mycket stöd som du någonsin behöver. Dessutom älskar du barn och att du klarar det som allt annat betvivlar jag inte! Ta reda på fakta, gör babyn till din egen som du gjorde förra gången med dina pojkar, ta kontrollen över ditt liv igen. Stå stark genom stormen. Babyn är ämnad att komma till just dig och din famn. MEN JAG ÄR INTE DU, JAG KAN BARA PEPPA DIG OCH SÄTTA TANKAR I RULLNING. Valet är och förblir ditt!

    Lycka till

  35. Thina skriver:

    Han insåg inte vem han bråkade med! Tur att du är steget före honom! Men fan vilket svin!
    Men tur att du upptäckte det redan nu!
    Har kännt på mig att det va något, det man läser mellan raderna i dina inlägg kan säga mer en texten manläser.
    Fast jag hoppades på att jag hade helt fel i min tanke!

    Men stå på dig du är stark!!!!!!
    Välj det som känns rätt angående bebisen! Det är bara du som kan avgöra.

    Många stora kramar från Thina *harrt*

  36. Vilken situation. Men du gjorde det enda rätta, kom ihåg det, och ta aldrig någonsin tillbaka honom.

    Hoppas innerligt att skilsmässan blir en kort och smärtsam process. Jag är övertygad om att du har många nära och kära omkring dig som finns där för din skull. Prata med dem. Samla styrka.

    Kram.

  37. Lotta skriver:

    Det är jävligt synd att inte alla tjejjer är som dig.

    Du är en stark kvinna, en förebild för många tjejjer

Lämna ett svar till Ellen (tooba) Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com