ante omnis mea familia

Jag kastade ut DICKHEAD #2

Godmorgon. Torsdagen till ära bjuder jag på ett inlägg utan dess like. Ett inlägg som några av er kommer att tappa hakan av men somliga kommer nog inte bli värst förvånade utav. Hämta en kopp kaffe och ladda upp.. för nu är jag i behov av att skriva av mig..
Min blogg har ju alltid varit öppen och ärlig och rak på sak, precis som jag vill känna att hela mitt jag är. Därför har jag valt att gå ut öppet med detta inlägget istället för at låsa det. När liknande saker hände i mitt liv förr valde jag hemliga bloggar med låsta dörrar men inte nu längre. Inte nu. Så här kommer den bittra sanningen.

Igår kväll efter att barnen hade somnat sa jag till Martin “Jag vill att du flyttar. Så fort som möjligt. Helst ikväll”. Han tittade knappt på mig, sa “okej”, slängde fjärrkontrollen på soffan bredvid sig, reste sig upp och gick bort mot tvättstället i vardagsrummet och började vika sina jeans. Jag blev arg för att det var så uppenbart, för att han verkade veta det redan. Han visste att jag visste.. inga frågor om “varför, vad har jag gjort” – ingenting. Jag kände nånstans att han bör får veta, han bör få höra det rakt ut ändå, vare sig han frågar eller ej. “Att du bara kunde göra det igen, Martin.. att du ljög för mig. Vi hade ju pratat om detta och du lovade..!” Och han blånekade och fortsatte sin väv av lögner och det hade jag nånstans förväntat mig. Han var i full gång med att aggressivt packa alla sina saker i sina väskor och jag var i full gång med att låta han veta hur förbannad och besviken jag var på honom.

För som ni förstår har jag aldrig varit sen med att lägga alla – ALLA – kort på bordet. Det första Martin fick av mig att läsa var självklart min självbiografi, oarbetad. Han fick veta från början om vem jag är och vart jag kommer från och vad det är som har format mig till den kvinna jag är i dag. Om allt  jag har fått uthärda genom alla år och jag poängterade mina erfarenheter med barnens pappa och hur det har lämnat mig trasig och misstänksam och med nolltolerans. Jag förklarade vid flera tillfällen att det gjort mig så misstänksam och utan tillit till män att jag ingen hade för honom. Ville ha han min tillit fick han bygga upp den sjäv från grunden. Och jag erkände att jag kommer vara orättvis, hålla koll på honom, spionera och vara misstänksam. Jag gav honom även valet att inte leva så. “Men om du verkligen vill vara med mig så får du leva så, för jag kan inget annat. Jag kommer att veta allt du gör vid min dator, det lärde jag mig med mitt ex, hur man håller koll. Och jag litar inte på dig alls. Vill du inte ha det så, då är du fri att gå precis när du vill och jag förstår dig, jag hade själv inte velat leva så”. Martin sa att han ville leva med mig ändå, att han hade inget att dölja. Han gav mig till och med sitt lösenord till både facebook och sin mail för att bevisa för mig att han inget kommer dölja. Varsågod och spionera, sa han. Men jag tror inte, att han till fullo förstod att jag verkligen menade det ordagrannt och att jag faktiskt KAN spionera. I detalj.
Kort därpå såg jag att han hade haft kontakt med sitt ex. Och det kan vara helt okay. Om det inte vore för vissa saker han berättat om sitt förflutna. Hur han var inne på hennes sida konstant, pratade med henne. Till mig sa han att han bara ville hålla koll på vem hon umgås med eftersom vissa av dem är tydligen ute efter honom.  Lagt till massa andra tjejer och bara plöjt igenom deras foton. Och helt generellt är jag inte så svartsjuk av mig men när det blir så konstant frenetiskt och så mycket så reagerar man.  Han hade gjort ett konto på porrigt.se och suttit och plöjt igenom sexhistorier, trots att han känner till skräcken jag har från mitt förflutna efter allt jag genomled med barnens pappa. När jag konfronterade honom sa han att han ville kolla upp MIG. Jag förstår inte hur man kollar upp mig så? Jo jag hade ett inaktivt konto på porrigt (de flesta av er känner till den historien) men det var ju långt ifrån att jag skulle sitta och skriva sexhistorier där? Hans förklaring dög inte för mig, men vad ska man göra.. Och att han suttit på orions hemsida för att det ä där han beställer sina underkläder är sin grej men varför sitta och läsa snuskhistorier då..? Well.. Vi hade massa diskussioner om det óch jag förklarade min nolltolerans igen och påminde honom om varför. Han lovade att inte. Att inte.
Och vi hade en diskussion om hans umgängeskrets som varit (är?) kriminella gäng. Jag sa att det inte hör hemma i familjeliv och jag vill inte ta några risker eftersom jag har barn att ha hand om. Han hade fått mig att tro att det var i det förflutna men efter hans förklaring till kontakten med förra flickvännen fick jag tro annat. Jag sa att jag helst såg att han inte har samröre eller kontakt med någon som är medlem i dessa kriminella gängen. Han sa att det är svårt att ta sig ifrån och det förstår jag men han lovade att inte ha kontakt med dem.
Efter ett tag såg jag att han hade raderat all historik på datorn och bytt lösenord på både mail och facebook och det gjorde mig såklart misstänksam. Varför sopar man undan sina spår om man inget har att dölja..? Så jag frågade varför han hade raderat historiken och han blånekade. Det var inte han, sa han. Det blev en massa tjafs om detta och han sa att han skulle packa den dagen. Lotta och jag pratade med varandra och jag berättade allt för henne, som ringde upp Martin. Hon tyckte synd om Martin som tydligen lät förtvivla i telefon och erkände för Lotta att han hade ljugit för mig. Lotta ringde upp mig igen och hon lugnade ner mig och tyckte väl att jag får ge honom en chans till eftersom han verkligen var ledsen och visste han hade gjort fel. Sen fick jag ju sms av Martin som erkände att han ljugit. Jag fick inte reda på vad det var han hade raderat men jag förlät honom. han lovade att inte göra det igen. Jag trodde han började förstå vilken koll jag hade då. Men tydligen inte… Och han hade ännu inte förstått vikten av NOLLTOLERANS av lögner, svek, gå bakom ryggen, dölja saker..

Vår situation hemma blev inte bättre av att den första firman han jobbade på inte betalade ut hans lön. Så en månads arbete med mycket övertid betalade sig inte. Han kontaktade facket och mer eller mindre satte företaget i konkurs och jag stöttade honom till hundra procent att han skötte det på det rätta sättet för en gångs skull. Vårt bröllop närmade sig och han hade inga pengar att betala klänningen han hade lovat och annat. Sen helt plötsligt ringer han mig och berättar att han och kollegan hade fått 10.000 kronor vardera av en man som äger målerifirman som de byggt ställningar åt för det företaget sm inte betalade ut lön. Enligt utsago skulle mannen tycka så synd om de att de inte ftt lön att han helt sonika gav dem vars 10.000 kronor som de kan få jobba av eller betala tillbaka när de kan. Det var ju en liten suck av lättnad, vi som hade det svårt ekonomiskt, så jag började tänka att nu räcker pengarna till både uppehälle och bröllopet. Men så blev det inte.. några dagar senare började jag undra vad han egentligen gjorde med pengarna. Han hade gett mig 3000 kr för att han ville bidra till hem och familj. Och han gav mig även två av hans räkningar som han ville jag skulle betala åt honom, på ca 1650 kr. Resten blev till familjen. Några dagar senare, när jag var på jobb började det krypa lite i mig och jag smsa honom och frågade hur mycket pengar han hade kvar, till bröllopet och allt. “Två papp” svarade han. Två papp.. det täckte inte ens klänningen. Vad i helvete hade han gjort med alla pengarna..? Förutom att köpa thsirts, äta på restaurang varje dag.. Massa onödigt (i min mening) – när vi har familj och bröllop. Så vi grälade om det också och jag fick berätta lite om vad prioriteringar innebär, om vad som kan vara viktigare att lägga pengar på. Han höll med och sa att han inte är van att tänka så men han skulle bättra sig. Så jag bekostade hela bröllopet själv, betalade hyran, elen, bredbandet, maten och allt annat, som jag gjort hittills. Och det sved ekonomiskt, som fan.
På måndag ska han få sin lön och jag undrar hur mycket han planerat att ge mig för hyror, el och andra driftkostnader de senaste månaderna. Kommer han följa den uträkningen jag gav honom eller kommer han skita i att betala helt? Well, som jag lärt känna honom kommer jag förmodligen inte få några pengar och ligga back ett tag till..

Och bröllopet kom och gick. Månaden fortsatte. Vi smågnabbades om massa petitesser och när september slutade var han åter igen arbetslös då han inte fick förlängt. Men historien om den uppsägningen var olika. En historia till mig och en annan till någon annan. Men jag var inte förvånad och jag gjorde ingen stor sak av det för att jag kände att man får välja sina strider. Då valde jag det, att spara min kraft till annat. Jag fick brev av försäkringskassan att de drog in mitt bostadsbidrag för att jag hade gift mig. Jag skulle inkomma med ny ansökan som sambo, hans folkbokföringsdetaljer och lönespec då vi bor tillsammans. Om vi inte gör det får jag inkomma med ett hyreskontrakt på hans egna bostad. Jag hade ett rent helvete att övertala Martin att skriva sin adress hos mig. Han har sin post på en postbox i Malmö nånstans och vägrade flytta adressen av olika anledningar. Martin, som lever med skyddade uppgifter, nyttjar den situationen så fort det är nått. “Nä, kan jag inte, jag har skyddad identitet. Nä vill jag inte, behöver jag inte, får jag inte”. Så jag fick klara mig utan några papper om Martins existens och kunde inte fixa bostadsbidrag. Tills jag helt plötsligt fick brev av FK att de ger mig mitt bostadsbidrag och ser mig som ensamstånde efter de uppgifter de nu hade fått in. Va? Vilka uppgifter? Jag hade ju inte skickat in nått..? Men tydligen hade Martin ordnat detta på nått sätt och det var inte okay för mig. Så ännu en diskussion om RÄTT vs FEL, lagligt och olagligt. Jag sa till Martin att jag vägrar fibbla med staten. Jag har barn att rå om och kan inte ta några risker. Han blev riktigt arg när jag berättade att jag vägrade ta emot bostadsbidraget för att det inte är rätt.

Sen en dag satte jag mig vid min lilla laptop som för övrigt är den enda datorn jag kan använda hemma numera eftersom min stationära har lagt av. Jag bestämde mig för att storstäda datorn eftersom det inte finns så mycket plats på den, så jag skulle rensa ut massa onödigt. Bland cookies såg jag porrhistorier.se och då fick jag för mig att jag skulle ta och kolla hans mail. Sagt och gjort och jag skäms inte ett dugg. Jag vet att det är fel, fel och åter fel att logga in på hans mail och snoka. Jag tänker inte ursäkta mig eller förklara mig mer än att något inom mig sa åt mig. Så det gjorde jag. Jag har lärt mig det, att lyssna på mig själv och den lilla rösten inom mig som varnar mig. Martin tillhör den extremt paranoida typen som raderar alla sms han får, alla sms han skickar och tömmer samtalslistor och allt. Likdant i hans mail. Han raderar i stort sett alla mail han får, skickar och mappen borttaget med. Men denna gången hittade jag ett mail i hans sparade-mail-mapp från en tjej. Och jag hade inte reagerat så mycket om han bara hade mailkontakt med en tjej. I mailet började tjejen med att tacka honom för att han hade svarat hennes mail. Hon berättade att hon letade efter kärleken och hade valt honom när hon såg hans profil. Hon letade efter kärleken och bifogade tre foton. Jag vet inte vad han skrev till henne men jag såg att mailet var besvarat och sparat. Jag tyckte inte det kändes okay att min nyblivne make och far till barnet i mig, att han skickar mail till andra kvinnor och visar intresse för dem. Så vi pratade om det med. Gräl. Diskussion, kalla det vad du vill. Hans ursäkt till mailandet löd “jag var pissed på dig och ville jävlas” och den förklaringen höll inte för mig. Han sa efter mycket diskussion att han förstod och lovade att inte göra det igen. Porrhistorier.se blånekade han till. Det var inte han. Så jag undrar ju lite vem mer än Martin som är hemma hos mig och sitter vid min dator när jag jobbar. Martin bytte lösen igen (för femte gången eller så) och jag mailade honom och sa att det var ju bra, det var en bra lösning på vårt tillitsproblem, nu behöver jag inte alls vara misstänksam. Så när jag hittade detta mailet så låste jag min dator med lösenord. Skärmsläckaren sattes på 1 minut och med lösenord. Om han vill sitta dagarna i ända och hänga på facebook och spana in tjejer, maila andra kvinnor på det sättet, så kan han göra det nån annanstans men då fan inte på MIN dator när jag är och jobbar.
Efter den incidenten, när ord kan stå lite mot ord, la jag in ett program på min dator. Ett väldigt fenomenalt program som spelar in varenda liten sak som händer, varenda sida, varenda inlogg, varenda lösen, varenda chat, ja.. varenda tangent tryckning också. Då kan det ju bli svårt med ord mot ord om jag har inspelat allt han har gjort. Så han sattes på prov. Datorn låstes upp. Och jag hade redan sagt till honom att jag har total kontroll, jag kommer att veta exakt ALLT som händer på min dator. Jag är värre än alla spioner och detektiver i världen när det gäller att spionera på datorns aktivitet. Men jag antar att han inte trodde på mig.. för igår när jag kom hem från jobb och gjorde en snabbkoll dröjde det inte länge förrän jag såg att han mailade henne igen. “Förlåt att jag ej hört av mig. Fösöker ordna upp min ekonomi samt leta ny bostad. Kram Martin”.
Tack för den tilliten, tack för ditt ord du gav mig. tack för att du berättar för dina internetflickvänner att du letar ny bostad innan du ens pratat med din fru om det. Naturligtvis raderade han det mailet han skickade henne. Men det spelade ju ingen roll, jag såg ju det.
För några kvällar sen frågade jag honom om playstationet, om det verkligen var hans eller om han tagit/lånat det av någon som jag hade hört. Han svor dyrt och heligt att det var hans eget och alltid hade varit. Han sa att han var inte skyldig någon något. Och det trodde jag också på, tills jag såg att han letade upp tjejen på facebook, mailade henne och skrev förlåt att han inte hört av sig, han ska ge tillbaka spelet och pengar han är skyldig. Han berättade också att det knakade i fogarna och det verkar inte som om det håller mellan oss. Han hade det alltså på känn. Undrar varför.. Jag såg också när han gick in i mappen på facebook med skickade mail. Jag såg när han satt på Mafia Wars, jag såg när han skickade ett hotfullt mail till företaget som blåste honom på pengar, jag såg ALLT han gjorde vid min dator. Varenda tangent tryck.

Så när kvällen kom, igårkväll, och barnen hade somnat och jag satte mig i vardagsrummet med en kopp thé, så visste han nog vad som skulle komma. Han verkade inte förvånad, när han bara sa “okej”, kastade fjärrkontrollen där på soffan bredvid sig och reste sig utan ett ljud och började packa. Och rev sönder skjortan han gifte sig i och packade ner alla sina saker. Och jag var så förbannad att han då, fortfarande, nekade till allt jag kom med. “Men kom  och sätt dig så ska jag VISA dig Martin. Visa du mig att jag har fel då, snälla. Ljug inte mer, var man nog och erkänn vad du gjort. Erkänn att du ljugit för mig!! Erkänn att du mailade henne IGEN!! Erkänn att du mailade D om spel och pengar du sa till mig att du inte var skyldig någon!”
Men han nekade. Och han ville inte sätta sig ner och låta mig bevisa för honom heller. Och han visste från början att jag har nolltolerans mot lögner, gå bakom rygg, dölja.. Och ändå gjorde han det om och om igen och jag gav honom fler chanser än vad han förtjänar.
Så med lösenorden jag hade sett honom trycka in, tog jag mig in på hans facebook. Han bad mig förvisso bara att ändra civilsånd så att vi inte är gifta mer men innan dess passade jag på att uppdatera hans status med “Martin – nu har jag blivit utsparkad av nyblivna gravida frun eftersom hon kom på mig när jag ljög och gick bakom ryggen på henne: om och om igen. Bostadslös, arbetslös och helt värdelös. Som jag rövknulla henne och utnyttjade henne och barnen i flera månader.”
Varför? För att jag kan. För att jag är trött på män som behandlar kvinnor som lort alltid kommer undan med ryktet i behåll. För att jag är trött på att jag ska bli trampad på. För att jag orkar då fan inte mer nu.
Jag trodde åtminstone att det skulle dröja år innan sådana här saker blev aktuella, men tydligen inte. Jag vet inte om Martin är IQ-befriad eller bara sket i vilket när han gjorde så här om och om igen och trots att han visste att jag hade stenkoll och hade bevisat det för honom.

Och efter att jag outat mig så för denna mannen, om hur trasig jag är, om vad de gjort mot mig förr som hjälpt till att skapat mig till den jag är idag – så gjorde han likadant. Han gjorde likadant och våldtog mitt hjärta och min själ. Vem är denna mannen jag gifte mig med vars barn jag bär inuti mig..? Nej jag känner honom inte, men jag trodde då faktiskt inte att det skulle visa sig vara ännu en DICKHEAD.
Ännu en W..
Jag trodde det inte fanns fler.. men jag hade fel. Efter ytterligare spaningar hittar jag fler saker som får det att vända sig i magen på mig och mardrömmen jag genomled med mitt ex ligger inte långt runt knuten. Men denna gången satte jag stopp så jävla mycket fortare. Jag tänker inte leva samma liv igen. Jag vägrar. Och alla hundratals sms han skickat mig sen igårkväll där han bönar och ber att få komma tillbaka och gör vadsomhelst, får samma svar: Nej.
Och sen kommer hot smsen. Han hotar med det ena än det andra. Han säger att jag kommer ångra mig.för att jag fittat med hans facebook. Men  vad ger honom rätten att fitta sig med mig och mitt liv? Samma gamla visa, samma gamla dickheads..

Så nu undrar ni förmodligen alla.. vad gör missmaddis nu?
Bebisen då?
Ja.. bebisen..

Lämna ett svar till Sarah Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

37 tankar om “Jag kastade ut DICKHEAD #2”

%d bloggare gillar detta: