ante omnis mea familia

Jag älskar elakhet

Ikväll när mamma lämnade barnen märkte jag direkt att allt var inte helt okay med Phini. Han hade inte velat äta någonting till middag och han hann inte ens in genom dörren förrän han sa att han ville gå och lägga sig. Han hade somnat hos mamma och sov i en halvtimme men var fortfarande trött.
Mamma tyckte han kändes varm men det tyckte inte jag. De kom nyss utifrån så det var svårt att bedömma. Hans kläder plockades av och jag borstade hans tä’nder och nattade honom, redan då vid 19. Efter en stund gick jag in till honom för att titta till honom och pussade på hans panna som var varm. Jag förklarade att vi var tvugna att ta tempen och det är aldrig poulärt. Vi kör den antika metoden hemma med temp i rumpan och det är aldrig kul med saker upp i ändan. Tempen visade 38.5 och därmed var pojkens feber ett faktum och stolpilla likaså. Phini grät och ville inte alls ha alvedon. Jag har alltid haft stolpiller till pojkarna, sedan de var bebisar. Det verkar snabbare och det finns ingen risk för spill, spott eller att det kräks upp.
"Mamma, det är inte roligt" grät stackars pojken. Jag höll hans hand och satt i hans säng med honom och försäkte lugna honom. Efter en stund fick han sin blåa apa och jag pussade honom på pannan och gick ut från rummet och lät honom somna. Han var något ledsen över att Laaiti inte gick och la sig för att han kände sig ensam – "Mamma nu har jag ju ingen kompis i mitt rum!!" men han accepterade faktum ganska snart och somnade.

Och naturligtvis har jag ett tidigt möte i morgonbitti. Kl 08.30 ska jag vara på ett ganska viktigt möte. Jag hade tänkt be mamma lämna barnen på dagis men Phini får vara hemma imorgon. Jag har ingen möjlighet att avboka mötet och det verkar som om mamma får komma hit och ta Laaiti till dagis och Phini får följa med mig på mitt möte, vare sig de som jag ska träffa tycker om det eller inte. Min son är sjuk och han ska inte till dagis. Om de vill träffa mig i morgonbitti, okristligt tidigt, så får de lov att acceptera att jag har en varm pojke i knäet som får pussar av sin mamma mitt under ett möte. Därmed basta.
Min lördag är egentligen uppbokad och planerad men beroendes på min sons välmående måhända att det får avbokas om möjlighet ges.

I skrivande stund är det reklampaus. Jag sätter mig bänkad framför kanal 5 som visar Gordon Ramsey’s Kitchen nightmare. Kan man något annat än att älska den mannen..? Han är placerad på samma lista som Simon Cowell, över män som jag LÄTT skulle kunna förälska mig i – inte för att de är snygga för fem öre men för deras burdusa, rakframma sätt, på gränsen till och ibland jävligt oförskämda & elaka. I LOVE IT!!
Såg nån av er avsnittet där Gordon Ramsey sa till en kock "you fucking cunt" – Oh yes! Han skäms inte för fem öre, my kinda guy.
Och hur kommer det sig, att dessa två män, i två helt olika branscher, med så stora likheter i sitt sätt – kommer från samma del av världen (UK)? Är vi i Europa bättre på hela den där burdusa ärlighetsgrejen? Har vi européer ingen skam i kroppen? I’m loving it..!!

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

14 tankar om “Jag älskar elakhet”