Jag måste fortsätta skriva, sa hon.

Just som jag kom hem med pojkarna från dagis igår, lagom runt 15-tiden, somnade de inte långt därefter i soffan. Det de har gemensamt med sin mor är att vi alla sover djupt. Man kan släppa en atombomb men vi skiter mest i vilket och snarkar vidare.
Alma knackade på och vi kramades och satte på kaffe. Hon räckte över en liten svart dagbok med tyg somn omslag och en vit döskalle på omslaget. Två lås med tillhörande nycklar fanns med.  Jag öppnade boken och på den första sidan läste jag

alma“Vad ger man en kvinna som redan har allt i sitt liv? – Jo man ger henne tillbehör att fortsätta sin väg längs stigen hon så väl går redan. Sluta aldrig skriva darlin! Med oändlig kärlek /Alma”

Och visst är det en perfekt gåva.
Jag gjorde tappra försök att väcka mina söner. Sover de för länge på dagen så somnar de inte när kvällen invigs – ni känner kanske till det dilemmat? Jag försökte att hota dem, muta dem och lyfte upp dem. Phini sov till och med ståendes och Alma skrattade gott.
Martin kom hem tidigare och hade med sig en bukett med vita (han säger de är limegröna) rosor och en present. När jag fick body shop paketet av Cindy sa jag att jag behövde en tvålkopp till tvålen och det hade Martin nu köpt till mig. Och ett ljuvligt sött litet mobilsmycke med en nalle med rosa vingar. jag känner mig nästan överväldigad.
Almas vän italienaren kom och hälsade på och vi satt alla och pratade lite i köket innan de körde vidare och jag började panera torsken vi skulle ha till mddag. Martin drog till affären och handlade och hade med sig två kinderägg till pojkarna. Nu har han verkligen vunnit deras hjärtan, haha. Och i hela familjeidyllen frodades vi där vi åt middag tillsammans och kastade citron och ärtor på varandra. Stackars Martin när han fick citron i ögat. Sorry för det. Phini ser upp till Martin och vill bli lika stark som honom så han åt ärtor direkt ur grönsaksskålen innan han flexade stolt med sina små mjölksillarmuskler. Underbara unge.

fs_388670993_50024_1246995741 När barnen somnat satt Martin och jag i köket en stund och pratade innan han kaste en bunte papper på bordet som vi skulle fylla i. Javisst ja, sånbt måte man också göra. Hindersprövning. Annars får vi ju inte lov att gifta oss. Så jag klyddade ner mina detaljer och kryssade i att ja, jag har ju varit gift förr (två gånger till och med) och nej, till min kännedom är inte Martin och jag vare sig helsyskon eller halvsyskon. Martin fyllde i två papper. Hindersprövning och namnbyte. För ni förstår väl varför jag inte byter namn igen..? Nu är det Martin som blir en del av min familj, då tar han mitt familejenamn med.

Idag är det jobb igen för mig och jag slutar senare idag än vad jag gjorde igår. Så pojkarna äter middag hos mormor och jag äter förmodligen inte middag alls. Helgen närmar sig med raska steg och jag förbereder mentalt inför jobbet på rocken där jag ska stå på stående fot i timmar efter timmar oavsett vädret. Må gudarna vara med mig. I fjol var jag blöt in på skinnet.

& med det sagt, ciao.

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Lie skriver:

    Vad glad jag blev när jag läste ditt inlägg. Jag har tidigare tyckt som du, jag kunde inte tänka mig att ha olika pappor till barn i min familj. När sedan min sambo gick borti en bilolycka och lämnade mig med vår son, kändes denna sanning förjävlig. Det har dock tagit 5 år för mig att börja tänka om. Jag är nu 26 år och min son 6 år gammal. Först nu känner jag att OM jag träffar rätt man, kan jag tänka mig fler barn =)

    Lycka till med Martin och barnen =)

  2. Madde skriver:

    Åhh va mysigt.. Hoppas att allt går bra för alla myndigheter brukar ju villa krångla! :(

  3. Flisan skriver:

    Varför denna förbannade stess!?!? Är det för att du är gammal som gatan?

  4. Lorelai skriver:

    ofc byter du inte namn… var väl givet. :) Det är ju hans första vända… han kan få prova på alla dessa nya saker. Jag bytte inte efternamn när jag gifte mig och det var mitt första äktenskap med. Men hans tredje… inga ambitioner här om sådana traditioner inte.

    Tror äktenskapet kommer att byta sin mening… bli mer som förlovningen var när vi var yngre. Ett tecken på långvarig trohet, inte nödvändigtvis livslång.

  5. Lorelai skriver:

    ”Varför denna förbannade stess!?!? Är det för att du är gammal som gatan?”

    Idiot. 30 år är inte ens nära gammal.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com