ante omnis mea familia

Jag ångrade mig!

Just nu känns det bra. Jag har rensat ut mina sista karmakonton. Jag var bergis på att jag låg på minus och hade insättningar att göra för att balansera mitt konto med det visade sig att det blev tvärtom. Helt plötsligt var det någon annan som gjorde en insättning och jag har hamnat på plus – och med det, avslutar jag det karmakontot och gör en insättning på ett helt annat karmakonto som jag har öppnat. Det känns faktiskt bra, att det inte bara är jag. Och faktiskt, att andra kan BÄTTRE än mig. För visst kan jag vara bitchig, men jag har faktiskt stött på kvinnor som är mer bitch än vad jag någonsin kan bli, ens om jag försöker.
Ordet FALSK har fått en helt annan innebörd för mig och jag är faktiskt GLAD över det istället för att vara sårad, för en gångs skull.
Så nu har jag några avslutade konton och jag sitter på vinst. Hade jag vetat detta från början så hade jag med största sannolikhet avslutat alla dessa energitjuvande, samvetsridande och livsglädedödande konton för längesedan. Better late than never. En känsla av frihet och lugn återfinner sig.

Hösten står utanför mitt fönster och jag funderar på mina planer och försöker blicka framåt istället och inte älta eller gräma mig över det som jag nu lägger bakom  mig. Jag har ju såp mycket nytt att ta in och jag har massor av planer. Denna hösten ska jag fokusera mer på att skriva klart min bok, nu när jag helt plötsligt har fått så mycket mer att skriva om. All denna dramatik gör sig vacker i en bok och jag ämnar sälja stort. Misstro inte min önskan om att bli något stort. If I say I will…? Och det passar så fenomenalt nu. Nu är det dags. Nu har jag avslutat alla störesmoment och kan faktiskt FOKUSERA på det jag vill. Barnen och Boken. Nu kommer det finnas möjlighet till detta.

Tanken har varit att jag ska gå en bergsmeditationsgrupp till hösten och jag hade hoppats på att det skulle ge mig lite självinsikt. Jag har varit på en kort version av meditering en gång (för välgörenhet) så jag har ännu inte upplevt “the real mccoy”. Men hur framtiden lägger sina kort vet jag inte. Jag vet inte längre om det “är meningen” att jag ska vara med i den gruppen. Tiden får utvisa. Om inget annat känner jag mig plötsligt tryggare i alla fall, att komma till insikt om det mesta.

Och om det är något jag har faktiskt lärt mig (i synnerhet på sistone) så är det, att det är okej att ÅNGRA sig. Man får lov att göra det. Att kunna ångra sig innebär ju bara att man är fullt kapabel till eftertanke. Och jag har ångrat mig mycket om mycket på sistone. Och människor omkring mig har också ångrat sig om mig. Så det går på ett ut och det löser sig för alla! Finemang!

Jag sa jag ville – men jag ångrade mig.
Jag sa jag älskade dig – men jag ångrade mig.
Jag sa vi skulle.. – men jag ångrade mig.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 tankar om “Jag ångrade mig!”