ante omnis mea familia

Jag orkar inte mer. 

Jag är på så jävla dåligt humör. Just nu ör det bara alldeles för mycket på gång i mitt liv. Jag orkar fan inte mer. 

Min kropp lägger sakta men säkert av. Jag kör på så gott jag kan i alla fall. Jag kan inte men jag gör det ändå – jag är ju mamma. Mina smärtor som jag hade redan innan blir givetvis inte lättare – det blir värre. Mycket värre. Och en god natts sömn är ett minne blott. Jag har konstant ONT, katastrofalt ont överallt. Jag är konstant trött men kan inte sova (för att jag har ont) och med allt det – har ett sjuhelvetes dåligt humör. Jag är lättretlig och slut på tålamod och dessutom full av graviditetshormoner. 

Barnmorskan undrade idag hur jag kände för att bli inlagd ett tag. Jag tackade nej – jag är mamma. Jag kan inte. Såvida jag inte är döende så kan jag inte bli inlagd. 

Sen ovanpå det har vi människor i vårt liv som ställer till det – rör om i grytan helt i onödan och göra vissa saker mer komplicerade och skapar onödig och oönskad drama. Människor som inte lyssnar – inte förstår. Och det var lite av en droppe för mycket i min bägare. Tack för mig. 

Nä. Jag orkar fan inte mer. 

Hade denna graviditeten varit som Keerons (som var den jobbigaste dåtills) så hade jag klarat mig. Men om jag hade vetat att det skulle bli såhär så hade jag inte suttit här. Om det mot förmodan blir aktuellt med kejsarsnitt så jag vet en äggledare som går sitt öde till mötes. Om det däremot blir som jag tror – en vaginal vanlig förlossning, så vet jag en man som går och klipper sig. Ja, Magnus – jag menar dig! 

Tack för mig och dra åt helvete. 

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 tankar om “Jag orkar inte mer. ”

%d bloggare gillar detta: