Jag är en dålig mamma, tycker han.

Jag la ner boken i knäet och tittade ut genom fönstret med tårar i mina ögon. Jag var på väg till jobbet, i morse. Boken jag läser har min kollega, chef och vän Cindy rekommenerat och jag har varit en smula tveksam mot den innan. Jag fastnade redan vid de första meningarna i boken och jag fylls av blandade känslor när jag läser om den lilla pojken som får uthärda tortyr av sin egen mor. Flera års förnedring och misshandel och jag kan inget annat än att tänka på mina egna två pojkar. Jag torkar bort tårarna från mina kinder och fortsätter läsa den känsloladdade texten och börjar med ens känna en längtan av att få komma hem till mina barn, få pussa dem och ge dem en ofantlig mängd kärlek och se till att de vet att de är både trygga och älskade – mer än någonting annat. Nu mot eftermiddagen, när boen redan närmar sig sitt slut fick jag sätta mig vid min dator och beställa hem de andra böckerna av samma författare, pojken själv, pojken som kallades “det”, i samma följetång.

Tänk att jag jobbat ihop med Cindy så länge utan att veta att vi delade samma smak i böcker. Eller i och för sig, jag har väl egentligen itne läst de senaste åren, så som jag gjort nu de senaste månaderna. Jag började läsa igen nu med mina resor till Östersund och plötsligt har jag dragits in i böckernas magiska värld.
Cindy och jag har alltid någonting att prata om och vi kommer väldigt bra överens. Vi är goda vänner trots att vi sällan eller aldrig umgås på fritiden. Idag gjorde hon mig en enorm tjänst och hon har en förmåga att alltid ta enorm hänsyn till mig och mitt liv. Jag blir sällan irriterad på henne. Däremot blir jag väldigt lätt irriterad på  en annan kollega.

Det finns vissa saker man ska passa sig för att säga. Särskilt till mig men även till föräldrar över lag. Det är ett stort “no-no” att säga till en mamma att hon är en dålig förälder. Att säga en sådan sak är ungefär som att ladda en kanon och rikta den rakt in i sin egen mun, För det lär inte bli sagt ostraffat.

Som ni vet jobbar jag mitt i ett köpcentra. Och som de flesta köpcentra hör man ibland efterlysningar eller information ur högtalarna som hörs i alla butiker och överallt vart man befinner sig på centrat. Häromdagen hörde vi en efterlysning. En bortkommen 5 årig pojke eftersöktes. Min kollegas snabba reaktion löd “Vilka dåliga föräldrar!”.  Min kollega anser att man får ha bättre koll på sina barn.
Jag förklarade för min kollega att sådant kan ta en millisekund, för barn att komma bort. Jag berättade om den gången då jag och pojkarna hade varit på ICA och jag hade bägge pojkarna hos mig och sträckte ut för att ta en påse chips och när jag tittade ner var Laaiti borta. Helt och hållet försvunnen. I skär panik började jag och Phini leta och skrika och vi sprang runt i vad som kändes som flera år men det var förmodligen inte mer än tio minuter tills han kom fram från gömstället mellan alla läskbackar, alldeles oberörd. “Betyder det att jag är en dålig mamma?” frågade jag min kollega efter att jag somhastigast gått igneom berättelsen om lillkillen in. “… ja, lite” svarade min kollega. Och inom loppet av en sekund blev jag rosenrasande. “Vaddå, är DU en mycket bättre förälder då!?” frågade jag i ren ilska. Hans svar kom inte långt därefter “jag har i alla fall inte tappat bort en unge” svarade han mig utan att ens kunna se mig i ögonen. “Nä?! Du har ju inte ens tagit hand om dina!!” utbrast jag och la konversationen åt sidan men långt ifrån min ilska. “Shit Madde, det kommer rök ur öronen på dig!” sa Cindy kort därpå och chefen som också jobbade den dagen försökte släta över det hela och tyckte inte jag skulle ta det personligt. Men det gjorde jag. Å alla föräldrars vägnar – det gjorde jag. Och det kommer jag inte glömma, att min kollega sa det. Och det ska mycket till för att jag ska förlåta honom för det.

Idag fick jag gå tidigare från jobb. Vi var tre i butiken och jag hade studion också.Överbemannat med tanke på kundantal så chefen frågade vem som ville gå hem och jag var ganska snabb med att svara. Jag ville ju hellre hem till barnen, äta middag med dem och mysa ikväll. Så blev det och jag åkte hem tidigare, hämtade barnen från mormor och fick äta middag med dem ikväll. Deras röster,skratt och skrik här hemma är ljuv musik för mina öron.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

9 tankar om “Jag är en dålig mamma, tycker han.”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com